2018-02-15

Stig upp... av Karin S.



Stig upp, stig upp,
den nya dagen gryr.
Drick ur! Drick ur!
ditt kaffe.
Var glad, var glad
och sjung en sång i dur!
Nej, nej, ligg kvar!
Ditt krut är slut,
men den som spar
hen har.
Eländigt är vår stora äventyr.

Händer i Lund

Det heliga jävla moderskapet 20 feb
Om mammanormer, jämställt föräldraskap och skamlöshet. Antologin Det heliga jävla moderskapet är en brutal och modig samling skamlösa berättelser om graviditeter och förlossningar, amning och flaskmatning, kroppsskador och själasår. Om verkligheten bakom den perfekta Instagrambilden och om det eviga, förbannade dömandet av morsor.
   Författarna Arlene Stridh och Vanja Vinter diskuterar med humor och hög igenkännings-faktor föräldraskapets normer, prestationshets och dömande mammor emellan.
Tid: 2018-02-20 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården

Mats Jonsson om Nya Norrland 22 feb

Serietecknaren Mats Jonsson är en av Sveriges mest kända och uppskattade serietecknare. Han är aktuell med kritikerrosade albumet Nya Norrland som skildrar klyftan mellan stad och landsbygd. Bland Mats tidigare verk kan serieromanen Mats kamp nämnas. Han är även förlagsredaktör på Galago.
Tid: 2018-02-22 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården          

Motståndets lilla katekes



Lyd inte i förväg
Nästan alla auktoritära regimer får makt utan tvång. I tider som dessa tänker man framåt på vad en mer repressiv stat kommer att kräva, och sedan går man med på det utan att bli tillfrågad. En medborgare som anpassar sig på detta sätt visar makten vad den kan göra.
 
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.

Är Sverige på väg att bli en polisstat?

Vad krävs för att ni ska ta er in i någons hem? Frågan ställs av journalisten Jonas Nyrén i ett reportage om polisintrång i flyktingaktivisters hem. (SDS 9/11)
   Regionchefen för gränspolisen Leif Fransson svarar:
”Inte speciellt mycket. Någon form av information som gör att det finns en misstanke om att där finns personer som inte har rätt att vara där. Genom tips, inre spaning, vi lägger ihop egna iakttagelser, följer personer. Själva grunden är väldigt lågt ställd för att vi ska ha laglig rätt att bereda oss tillträde i lägenheter och andra utrymmen.”

Samhällsekonomins vampyrer

2016 hade de 50 direktörer som ingår i LO:s årliga undersökning Makteliten en genomsnittlig inkomst motsvarande 55 industriarbetarlöner.
   Thomas Piketty visar i Kapitalet att den sortens inkomsttagare ofta förvandlas till rentiärer, det vill säga personer som lever på förmögenheternas automatiska tillväxt, alltså en sorts samhällsekonomins vampyrer.         

Rapport från V-kongressen av Hanna Gunnarsson


 
Vänsterpartiets 42:a kongress ägde rum helgen 9-11 februari i Karlstad, exakt sju månader innan valet. Jag åkte upp som åhörare, för att på plats kunna följa debatterna om valplattformen och träffa vänner och bekanta inom partiet. Karlstad är en vacker stad att ha kongress i, med Klarälven som rinner genom staden, Lars Lerins eget museum och många statyer och monument över stadens historia och kändisar. Lite sightseeing hann jag med och tog en titt in i den ljusa och fina domkyrkan, där det stod röda nejlikor på altaret. En blinkning till Vänsterpartiets kongress kanske?
   Årets kongress var en valkongress, som beslutar om valplattform samt väljer partistyrelse och andra val. Allmänna motioner, stadgemotioner och organisatoriska motioner behandlades, men inte motioner på partiprogrammet. Förändringar i partiprogrammet kommer i fortsättningen istället att diskuteras på varannan kongress, nästa kongress blir en programkongress.

Jonas Sjöstedts inledningsanförande fokuserade på det som partistyrelsen föreslår ska vara vänsterpartiets fokus i valrörelsen: Jämlikhet. Det var en allvarlig men samtidigt hoppfull inledning där den största applåden kom när Jonas slog fast att ett riktigt vänsterparti aldrig går till attack mot strejkrätten. Jonas uppmanade också partiföreningarna att köpa in fler kaffekoppar till partilokalerna - vänsterpartiet har idag 17000 medlemmar, det högsta antalet under ett valår i modern tid, en ökning med 4400 medlemmar sedan förra kongressen 2016. Vänsterpartiets ekonomi är också starkt, bland annat har partiskatten från riksdagsledamöterna under mandatperioden gett hela 10 miljoner kronor, som kommer användas för att bedriva valrörelsen.
   Valplattformen, som stod i fokus på kongressen, är ju ett dokument som tar upp en stor mängd olika frågor. Redan innan debatten om valplattformen började stod 100 ombud på talarlistan, av totalt 225 personer. Vänsterpartiet är ett debattglatt parti där medlemmarna inte drar sig för att ta till orda! Debatterna kom därför att vara väldigt allmänpolitiska och ta upp det mesta. Redan under partistyrelsens motionsbehandling fick valplattformen en ny inledning, men rubriken “Ett sverige för alla inte bara för de rikaste” stod fast.

Ett mycket stort antal motioner hade skickats in på många olika ämnen och debatten handlade om allt möjligt: Pensioner, statsskicket, diversteringar av investeringar i fossil bränsle, EU, antirasismens roll i vänsterpartiets politik, 6 timmars arbetsdag, sjukskrivningar. Miljö- och klimatfrågor får ta större och större plats i den vänsterpartistiska debatten. Från partistyrelsen blev svaret allt som oftast att allt inte kan få plats i en valplattform, vilket i och för sig är riktigt. Men några motioner blev ändå bifallna av kongressen (några exempel): Tydligare skrivningar om antirasism (motion nummer E42), att divestera AP-fondernas investeringar i fossila bränslen (E80), förbud mot brytning av alunskiffer och kommunalt veto mot mineralbrytning (E157), om järnvägsunderhåll i statlig regi (E178), att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen (E252), motioner om vapenexport och kärnvapenfri zon i Norden (E377:1, E344, E347) samt en motion om jämlikhetsdata (A14).

Flera riktigt bra hälsningsanföranden hölls, bland annat av Fatemeh Khavari, talesperson för organisationen Ung i Sverige som uppmärksammar ensamkommandes situation i Sverige samt Katrin Jakobsdottir, Islands statsminister och partiledare för det vänstergröna partiet. Katrin pratade om att bygga ett starkt samhälle och tackade för det fina samarbetet mellan vänsterpartierna i Norden. Under kongressen hölls och fina och känslosamma avtackningar av Ulla Andersson och Rosanna Dinamarca, som båda lämnade partistyrelsen.
 

 
Kongressen kunde följas in sin helhet via Vänsterpartiets hemsida, där även alla kongressdokument finns att läsa. Där går också att se klipp i efterhand.

Hanna Gunnarsson (v) 

Tystnad i svenska massmedia om mutanklagelserna mot Israels premiärminister Netanyahu av Ulf N


Israelis protest corruption in Netanyahu's government
 
Det är märkligt hur förtegen svenska massmedia är om de mutaffärer som Israels premiärminister Netanyahu anklagas för att vara inblandad i och som nu utreds av israelisk polis.
   Den israeliska polisen gick i veckan ut och meddelade att de hade tillräckligt med bevis för att visa att Netanyahu har tagit mutor i två fall och agerat ”emot allmänna intressen”.
   Det handlar nu om två fall. Dels det så kallade ”Fall 1000” där Netanyahu misstänks för att ha tagit emot överdådiga gåvor i form av champagne, juveler och kläder från välbeställda donatorer. Dessa gåvor har värderats till omkring 280 000 US-dollar. En av dem som Netanyahu ska ha fått mutor av är, enligt polisen, Hollywood-producenten Arnon Milchan.

   Det handlar också om det så kallade ”Fall 2000” där Netanyahu ska ha slutit en överenskommelse med Israels näst största tidning för att få positive uppmärksamhet i tidningen, i utbyte mot att han skulle verka för att skada en konkurrerande tidning. (Källa: Haaretz)
   Om detta har alltså väldigt lite, om ens något, hörts i svenska massmedia. Men egentligen kanske det inte är så märkligt, när merparten av de svenska partierna och den borgerliga pressen tävlar om att vara mest vänskapligt inställd till Israel – detta land som har något av världsrekord i att trotsa FN-resolutioner och som driver en brutal imperialistisk politik.

Fredspriskandidat

 
Support the nomination of the movement for Boycott, Divestment, and Sanctions for the Nobel Prize
Norwegian MP Bjørnar Moxnes has nominated the Palestinian-led movement for Boycott, Divestment, and Sanctions for the Nobel Peace Prize. I agree that the time has come for Palestinians to be free from occupation and apartheid, and that a Nobel peace prize for BDS would be a meaningful step towards justice.
Läs mer och ge support »
 


         

Kommunstyrelseuttalande om bordläggning av detaljplan på Norra Fäladen kan försvåra lösning för scoutverksamheten av Ulf N

Vid förra veckans sammanträde fattade kommunstyrelsen med stöd av de borgerliga partierna och Vänsterpartiet ett beslut om att "uppmana" Byggnadsnämnden att bordlägga detaljplanen för Ladugårdsmarken 4:14 i Lund till dess att frågan om Drottningstadens scoutkårs gård funnit en lösning.
   Mera precist gällde ärendet att styrelsen skulle yttra sig över ett förslag till detaljplan som gäller ett område söder om Häradsvägen. I planområdet har idag Drottningstadens scoutkår en stuga för sin verksamhet.  Området planeras nu för bostadsbyggande.
   Bakgrunden till styrelsens beslut är att scouterna har protesterat mot förslaget till detaljplan och anfört att det kommer att försvåra eller rentav omöjliggöra deras verksamhet beroende på bland annat minskade grönytor.
   Miljöpartiets och Socialdemokraternas förslag till yttrande, som ställdes mot de borgerligas förslag, var att "scouternas verksamhet ska värnas genom att verksamheten kan fortsätta i befintlig lokal eller genom att scouterna får tillgång till en fullgod ersättningslokal." Detta förslag röstades alltså ner av styrelsens majoritet.
   I en skriftlig reservation utvecklar MP och S ställningstagande. Om Byggnadsnämnden skulle följa styrelsens "uppmaning" om bordläggning kommer nämnden inte kunna bearbeta planen inför nästa steg i detaljplaneprocessen. Bordläggning innebär att just att planen "läggs på bordet" och fortsatt bearbetning och handläggning ska inte ske fram till dess nämnden fattat beslut om att åter föra upp ärendet på dagordningen. Kommunstyrelsens beslut innebär med andra ord att den nämnd som har ansvaret för detaljplaneläggning inte ska delta i försöken att finna lösningar för scouterna.
   Dessbättre är kommunstyrelsen inte överordnad Byggnadsnämnden. "Uppmaningen" är sålunda inte bindande för nämnden. Det är Miljöpartiets och Socialdemokraternas ”förhoppning och förväntan att Byggnadsnämnden tvärt emot kommunstyrelse-majoritetens inställning tar aktiv del för att finna en för scouterna fullgod lösning”, lyder slutklämmen i reservationen.

Den svenska nazismens rötter: Det finska inbördeskriget 1918 av Gunnar Stensson

Det finska inbördeskriget 1918 kallades länge ett frihetskrig. Så kallade den segrande vita sidan kriget och så kallades det i Sverige. I själva verket var det ett skoningslöst klasskrig. Tack vare Väinö Linnas roman Upp trälar började det omvärderas, men först de senaste tjugo åren har finska historiker avslöjat vad som verkligen hände.

Ett försummat perspektiv är krigets betydelse för den svenska nazismens framväxt. Svenska brigaden bestod av ett tusental frivilliga som deltog på den vita sidan. De blev en grogrund för svensk högerextremism och så småningom nazistiska organisationer.
   Min far Lars-Gösta kom som 11- 12-åring i smärtsam kontakt med inbördeskrigets dubbla ansikten och upplevelsen satte djupa spår.
   När ett tåg med frivilliga soldater som reste för att ”befria Finland” i februari 1918 gjorde uppehåll på järnvägsstationen i Jönköping stod han tillsammans med hundratals andra Jönköpingsbor på perrongen. Han upplevde jublet, deltog i hurraropen och hörde Vårt land sjungas.
   Överste Hjalmarsson, Svenska brigadens chef, var från Gränna. Hans son Jarl (blivande ledare för Högerpartiet) var liksom min far med på stationen i Jönköping. Efteråt såg de tåget försvinna i vintermörkret.

Krigets avgörande slag stod vid Tammerfors. De vita som hade stöd av krigsvana tyska trupper segrade. Efter segern utgick en order att fångarna skulle arkebuseras. De avrättade skulle registreras som ”skjutna under flyktförsök.” Antalet avrättade röda krigsfångar uppgick till 10 000. Massakern kan jämföras med den i Srebrenica.
   Överste Hjalmarsson sköt fyra fångar vid byn Kuru.
   Den 31 maj återvände Svenska brigaden till Stockholm. De hälsades som hjältar när de marscherade genom staden. Svenska Akademins ständige sekreterare Erik Axel Karlfeldt hyllade dem i ett tal där han bland annat sa: ”Den enkla grankvisten, minnet av en blodig natt vid Tammerfors, är i våra ögon mer värd än en blommande lager.”
   Överlevande rödgardister och civila placerades i koncentrationsläger. Det största lägret var fästningen Sveaborg utanför Helsingfors. De anhöriga förbjöds att skicka matpaket till dem och 13 000 svalt ihjäl.

Sommaren 1919 reste överste Hjalmarsson, som nu erhållit generals rang, hem till sin mor i Gränna och hälsade även på min fars föräldrar i prästgården i Gränna. Han hälsades som en hjälte.
   Några månader senare, i december samma år, sköt han sig med den pistol som han använt vid avrättningarna i Kuru. Hans kista fördes strax före jul till Gränna med ångaren Motala Express. Många var samlade i hamnen som upplystes med facklor. Min farfar tjänstgjorde vid gravsättningen och fick efteråt flera anonyma brev mot detta sitt betjänande av en man ”som inte bara var självmördare utan en massmördare”.
   Det var en skakande upplevelse för hela familjen och särskilt för min far. 

Flera mer samvetslösa mördare än överste Hjalmarsson gjorde karriär i den svenska armén och var aktiva i den yttersta högern. Många anslöt sig till Nazityskland före och under andra världskriget. Martin Eriksson blev ledare för Nationalsocialistiska blocket. Robert Paulsson samarbetade med Gestapo och dömdes efter kriget för spionage. Carl Petersén blev chef för svensk hemlig underrättelsetjänst under kriget. De bidrog till att hundratals judiska flyktingar utlämnades. Du kan söka på nätet efter fler uppgifter. Det finns också uppgifter i Peter Weiss stora verk Motståndets estetik.

Vi tror att krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begås av andra och att det är otänkbart att vi skulle kunna göra oss skyldiga till mord, misshandel och tortyr.
   Svenska brigadens insatser i det finska inbördeskriget bevisar motsatsen. På bara några veckor förvandlades civiliserade soldater från det fredliga Sverige till känslokalla orderlydande mordmaskiner. Inte alla, men alltför många.
   Överste Hjalmarssons sena insikt om vad han själv och hans kamrater gjort sig skyldiga till ledde till självmordet.
   I vår tid är det lättare att begå krigsförbrytelser. Det är tekniskt möjligt att sitta i vid en dator på en expedition och mörda hundratals människor. Och det händer. Ofta.

Att läsa:

Aapo Roselius, I bödlarnas fotspår, Leopard 2009.
Kim Leine, Avgrunden, Forum 2014.
   Avgrunden är en roman om ett danskt tvillingpar, Ib och Kaj, som deltar i slaget vid Tammerfors. Den bygger på grundliga källstudier. Romanen handlar också om mellankrigstiden, nazismen och motståndsrörelsen i Köpenhamn under den tyska ockupationen. Det är en otäck och engagerande berättelse. Kim Leine tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2013.

2018-02-08

Svep mig… av Karin S.



Svep mig i en ullpäls!
Varför är jag inte ett får
i denna natt?

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
10 feb  kl 17
LIMUS lärarkonsert

Händer i Lund

I huvudet på en terrorist
Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius berättar om Birger Furugård, en av den svenska nazismens pionjärer. Studier av hans liv och gärning kan hjälpa oss att förstå hur den svenska nazismen såg ut då. Det är lätt att se parallellerna till idag. Nu som då drabbar nazister ofta samman med motståndare på vänsterkanten, och en del av de som drogs till nazismen då var precis som senare i historien kriminella och våldsamma även utanför politiken.
Tid: 2018-02-13 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården




Föregångerskan
Det närmar sig hundraårsjubileet av den kvinnliga rösträtten. I Föregångerskanser vi skådespelaren Catherine Westling i en ny monolog som med humor och frenesi berättar en historia om kampen för en rättighet som vi ofta tar för givet men som vi idag mer än någonsin måste värna om. Föreställningen är producerad av Regionteatern Blekinge Kronoberg.
Fri entré, begränsat antal platser. Boka biljetter från och med 8 januari genom att maila till folkbiblioteken@lund.se.
Arrangeras i samarbete med Lunds teaterförening.
Tid: 2018-02-15 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården         

Doc Lounge Lund: Happy Winter


A one-night getaway from the cold winter
Every summer on Palermo’s Mondello beach over one thousand cabins are built ready to host as many families who will spend the holidays there. For them the beach huts are a perfect scenario for hiding behind the memory of a social status the crisis of recent years has inevitably compromised. A family goes into debt so they can take their seaside holidays and appear wealthy in the eyes of the other beach-goers; three women work on their suntans so they can carry on feeling young and become the stars of the summer, a politician looks for electors among the huts.
   On the same beach, in the meantime, a barman thinks about nothing but making as much money as possible to get through the winter. All of them are looking forward to the ferragosto, the Italian public holiday of August 15 on occasion of the Assumption of Mary, to be at the centre of the summer vanity fair and continue pretending the economic crisis doesn’t exist.
Time: Tue, 2018-02-13 19:00
Place: Mejeriet
Entrance; 80 kr (60 for students and seniors (pensionärer)) - Guldkort 200kr

Motståndets lilla katekes



Ta ansvar för hur världen ser ut
Dagens symboler föder morgondagens verklighet. Lägg märke till hakkorsen och de andra hatemblemen. Vänd inte bort blicken och vänj dig inte vid dem. Riv ner dem med dina egna händer och statuera exempel.
 
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.

Skuggsamhället av Gunnar Stensson

Där har du det nya hatbegreppet.
    ”Skuggsamhället” är en generalisering riktad mot alla som saknar uppehållstillstånd. ”Skuggsamhället” är ett hatbegrepp vill få oss att hänföra den gravida mamman från Somalia, den flitige afghanske gymnasisten och den dolde IS-terroristen till samma kategori.
   ”Skuggsamhället” handlar om flyktingar från Afrika och Mellanöstern. De finns i Sverige, ganska många. De finns i miljoner i världens flyktingläger. De blir fler och fler.
   De ska förvägras rätten till sjukvård, skola och socialtjänst. För att de ska hålla sig borta.
   Tycker Moderaterna. Och Sverigedemokraterna. Hitlers ”skuggsamhälle” handlade om romer och judar. De skulle bort.
   Steg för steg undergrävs de mänskliga rättigheterna. De papperslösa ska tvingas söka vård i underjordiska kliniker och deras barn ska gå i underjordiska skolor. Att upprätthålla de mänskliga rättigheterna ska kriminaliseras.

”Nästan alla auktoritära regimer får sin makt utan tvång” skriver Timothy Snyder. Lägg märke till begreppet ”skuggsamhället”. Vänd inte bort blicken och vänj dig inte vid det.
   Idag 7/9, finner du det på Sydsvenskans ledarsida: ”Politiker som menar allvar med att bekämpa ”skuggsamhället” kan inte samtidigt bedriva en politik som gör skuggorna både längre och djupare.”
   Så ropar följsamma Sydsvenskan. Så beskriver tidningen den humanitära och solidariska politiken. Och illustrerar med en rad grå skuggor. Utan mänskliga anletsdrag. Lätta att göra sig av med.
   Men somliga står emot. En av dem är ordföranden i riksdagens socialutskott Emma Henriksson, KD. ”För oss har det varit självklart att vård ska ges vid behov. Att undanhålla människor vård, det är inte ett sätt reglera vilka som ska vara i Sverige och inte.”

Robotarna har tagit över ekonomin

Mindre snabbtänkta börsanalytiker lät robotarna tänka och agera. Robotarna gav omedelbart order: Sälj fortast möjligt!
Erik Magnusson om det globala börsfallet (SDS 7/9).
   Samma enkla budskap är inprogrammerat i både robotar och börsanalytiker: Vad får jag för det då? Robotarna är kvicktänktare och konsekventare.

Öresundsspärren och Sveriges sviktande neutralitet under andra världskriget av Bengt Hall

Det finns fortfarande händelser och företeelser från andra världskriget som är värda att lyftas fram. Jag undrar om någon av Veckobladets läsare hört talas om Öresundsspärren. Inte undertecknad i varje fall. Men nu finns en bok i ämnet med undertiteln ”Den svensk-tyska ubåtsspärren i Öresund 1940 -1945”. Det är Veckobladet mångårige krönikör Sten Henriksson (”Lucifer”) som beskrivit hur Sverige i samarbete med den i Danmark sedan 9 april 1940 befintliga tyska ockupationsmakten lade ut kraftiga avspärrningsnät i norra delen av Öresund för att hindra utländska, läs brittiska, ubåtar att ta sig in i Östersjön. Det ”neutrala” Sverige hjälpte nazityskland att förvandla Östersjön till ett tyskt innanhav. Sveriges agerande handlade inte om nödtvång. Tyska marinofficerare berömde sina svenska kolleger för att Sverige så tjänstvilligt och snabbt gick de tyska önskemålen till mötes.

Sten som själv är bördig från Helsingborg och före detta kustartillerist gör en noggrann studie baserad på mångåriga och gedigna arkivstudier. Hela förloppet, minering av sundet och uppbyggnaden av kustartilleribatterier på kusten och nätet som inhandlas i Tyskland och läggs ut i samverkan mellan svensk och tysk militär beskrivs ingående. Ubåtsnätet blir för författaren en symbol för Sveriges nära anknytning till Tyskland under krigets inledningsskede, ett flagrant avsteg från Sveriges deklarerade neutralitetspolitik. Förutom de närapå nördiga tekniska och militärpoliska beskrivningarna finns en mycket intressant analys av säkerhetsläget i landet under och efter kriget. Östersjöns grindvakt, Öresund, sätts in i sitt sammanhang, Öresundstullen, första världskriget och dåtidens samarbete med Tyskland berörs. Sten resonerar kring många viktiga frågor. Hur nära var Sverige att dras in i kriget? Hur såg Sveriges beredskap ut när tyskarna intog Danmark och Norge 1940?
 

Sten Henriksson: Sviktande neutralitet, Öresundsspärren. Carlssons förlag 2017
 
Sverige underlättade på flera sätt Tysklands agerande under kriget. Permittenttågen mellan Norge och Tyskland, division Engelbrechts förflyttning tvärs genom landet, malmexporten till Tyskland, mineringar i Östersjön och ubåtsspärren i Öresund har setts som eftergifter gentemot tyskarna. Sten ifrågasätter dock om det var eftergifter. Inga hot fanns och samsynen mellan länderna dominerade. Militärledningen var tyskvänlig och många hade personliga relationer med sina tyska kolleger.  Det fanns också i början av kriget en stor förståelse för det tyska, en tysk hegemoni, speciellt i officerskåren, i ämbetsmannavärlden, i industri- och finanskretsar och i den borgerliga opinionen. Frågan är i vilken utsträckning svensk politik och opinion 1940-41 var inriktad på anpassning till ett segerrikt Tyskland? Sten ser många tecken på att så var fallet och ger också exempel på hur militärledningen övervägde en statskupp i Sverige. Dessa ledande militärer med adliga namn och med nazistsympatier befordrades efter kriget.

   Sten Henrikssons bok sträckläste jag med stor behållning. Den lyfter fram ett stycke historia från andra världskriget som aldrig varit särskilt känd och med den som utgångspunkt har jag fått en ny inblick i miltärpolitiskt tänkande och om svensk neutralitet. Och ännu några argument mot svensk NATO-anslutning.

Värna det byggda kulturarvet av Ann Schlyter

Under denna mandatperiod har flera gamla eller arkitektoniskt värdefulla hus rivits eller förvanskats. Senast revs, i det som kallas Kulturkvadranten, ett tidstypiskt fattigmanshus från 1830-talet. Arkitektförslag på rivning av små hus på södra sidan av Mårtenstorget har presenterats. Vid station föreslås flyttning av Tullhuset, istället för att anpassa den nya stationsbyggnaden. Dessa hus är/var rödmarkerade som kulturellt, historiskt och/eller miljömässigt värdefulla byggnader i Bevaringsprogrammet. Vänsterpartiet anser att vi måste värna det byggda kulturarvet och ta vara på de kvaliteter som gör Lund till Lund. Det medeltida gatunätet, småskalighet och variation i bebyggelsen är det som gör staden attraktiv för invånare och besökare.
   Bevaringsprogrammet för stadskärnan, som presenterades 1981 och 1983 är en god grund för ställningstaganden, men synen på stad och bebyggelse förändras så programmet är i behov av uppdatering, särkilt med avseende på nyare arkitektoniskt värdefulla byggnader. Det modernistiska kulturarvet såsom Arkivet har förvanskats och Stenkrossen hotas fortfarande av rivning på sikt.
 

 
Vänsterpartiet föreslår därför i en motion till fullmäktige en förstärkning av kommunens möjlighet att bedriva ett aktivt arbete för stadens historiska och samtida bebyggelsemiljö. I den framtida planeringen av Lund måste större hänsyn tas till det bygga kulturarvet. Planuppdrag som innebär rivning av rödmarkerat hus bör inte får ges utan att beslut i fullmäktige. Uppdraget för den politiskt tillsatta bevaringskommittén bör breddas och stärkas. De kommunala bolagen bör i sina direktiv få i uppgift att i sin verksamhet värna om det byggda kulturarvet.
   Den bebyggelseantikvariska kompetensen i kommunen bör förstärkas till minst en sammanlag heltidstjänst. Det måste finnas resurser så att kommunen ska kunna bedriva den kontroll som tyvärr krävs för att värdefulla hus inte medvetet tillåts förfalla för att sedan rivas. Genom att hjälpligt underhålla gatufasaden på det lilla huset på Magle Lilla Kyrkogata kunde ägarna sitta i Schweiz och vänta på att förfallet i övrigt skulle gå så långt att rivningslov inte kunde nekas. Kommunen skulle kunnat kräva underhåll eller tillgripit tvångsförvaltning om förfallet upptäcks i tid.
   Lyckligtvis är de flesta fastighetsägare måna om sitt hus och en bebyggelseantikvarisk enhet på stadsbyggnadskontoret skulle kunna stödja dem genom uppsökande och pedagogisk verksamhet. Som en ytterligare uppmuntran kunde en fond inrättas, från vilken fastighetsägare skulle kunna få bidrag till, alternativt pris för, god renovering. Ett sådant pris skulle kunna bidra till en livligare offentlig debatt om kulturarvet. Man skulle kunna utveckla en medborgardialog för inventering och värdering av byggd miljö.

Tillbaka till stamtänkandet. Tillbaka till ojämlikheten. Tillbaka till livmodern. av Gunnar Stensson

Zygmunt Baumans aktuella Retrotopia, kom ut 2017, samma år som han avled. Boken kan ses som en sammanfattning av ett halvt sekels sociologisk-filosofiskt tänkande och är full av referenser.  
   Bauman är sorgsen och pessimistisk. Förr strävade mänskligheten framåt, mot Utopia, landet som icke är. Nu strävar alltför många bakåt, mot Retrotopia, landet som många inbillar sig fanns en gång.
   Bauman diskuterar staten med utgångspunkt från Timothy Snyders konstaterande i Den svarta jorden (se förra VB): ” Om stater blev förstörda, lokala institutioner korrumperade, och de ekonomiska incentiven inriktade på mord skulle få av oss uppföra oss väl.”
   Bauman konstaterar att staten i vår tid håller på att bli samtidigt maktlös och despotisk. Den har, frivilligt eller ofrivilligt, förlorat makten över politiken, förlorat bestämmanderätten över ekonomin, förlorat kontrollen över gränserna och sålt ut viktiga institutioner som skolväsendet. Många stater, framför allt i den tropiska zonen, är fullständigt förstörda. Där är befolkningen utlämnad åt vinstsökande bolag helt utan ansvar.
   Han analyserar idéinnehållet i Atlas shrugged, (svensk titel: Och marken skälvde), en av Ayn Rands populära romaner, och finner att hon hyllar vad hon kallar ”rationell själviskhet” och extrem individualism i ett allas krig mot alla. Som Margaret Thatcher. Det leder till ensamhet, misstänksamhet, splittring och hat. Intressant är att en populär politiker som Annie Lööf är ett hängivet fan till Ayn Rand.
   Retrotopia är engelskspråkig.

Recension: ”Den gudomliga ordningen” av Staffan L.


 
Platsen är Schweiz. Det är tidigt 70-tal och kvinnorna har inte rösträtt. Den evangeliskt patriarkala ordningen råder. Så mycket för kristen frihet i det land där självaste Jean Calvin brukade predika i sin predikostol i domkyrkan i Genève.
   Nora är hemmafru med en snickarmästare till man och två pojkar i skolan. Hon drömmer om att resa och får se en notis där en resebyrå söker en sekreterare. Nora säker tjänsten och blir kallad till en intervju.
   Hur det går får vi aldrig veta. När hon berättar för sin man om möjligheten sätter han sig direkt på tvären. Och han har lagen på sin sida. Ingen gift kvinna kan börja arbeta utanför hemmet utan tillstånd av sin make.
   På gatan står en ung kvinna med pamfletter om kvinnlig rösträtt. Nora slår det ifrån sig, men börjar prata med sina väninnor, både äldre och yngre. En är lantbrukarhustru som blir missahandlad av sin man. En annan är en äldre kvinna, Vroni, vars man dött och hon mist sitt världshus som hon en gång drev med stor framgång.
   Det blir möten på världshuset och kvinnorna formerar sig en grupp för kvinnlig rösträtt. En folkomröstning är på gång i frågan.
   Deras agitation blir allt mera spridd och många ansluter sig. De har möten med många. Men även kvinnorna är tveksamma. En kvinna, föreståndare för en kvinnostiftelse opponerar sig. Hon är ogift och har rösträtt och anser att hon och alla män kan företräda kvinnor på bästa sätt. Familjerna måste hålla ihop!
   En dag flyttar Nora hemifrån till världshuset, där en sympatisk italienska har tagit över. Andra kvinnor flyttar också in. Männen måste nu laga mat åt sina familjer – det blir mycket stekta ägg av det.
Nu klistrar kvinnorna affischer med Noras bild och uppmaning till att rösta för kvinnlig rösträtt.
   Kvinnorna ordnar möte för alla i byn. Nora håller tal och förklara kvinnornas ståndpunkt. Det blir fördömanden och sarkasmer från männens sida. Mötet upplöses i kaos. Vroni faller ihop och dör på golvet.
   Nora bryter in under begravningen när prästen mässat om Vronis kvinnliga och familjära heder. Nora berättar om Vroni som kvinnokämpe, som en föregångare. Det börjar tisslas och tasslas i byn.
   Kvinnorna åker på retreat i en närbelägen stad. Svenska Indra håller ett inspirerande tal om kvinnors rätt, inte minst till sin kropp. Många har aldrig sett sitt kön och sin klitoris förut. Nu plötsligt gör de det. Många har aldrig varit i närheten av en orgasm.
   Noras man söker upp henne, de grälar och Nora frågar honom om hur han tänker rösta. Han svarar henne att han är för kvinnlig rösträtt men att han inte vågar säga det offentligt. Nora vägrar att flytta hem igen innan omröstningen är klar.
   Utanför vallokalen står alla kvinnorna och omsvävar männen som på ett led måste gå igenom den påhejande kvinnohopen för att komma in och rösta.
   Med nöd och näppe får kvinnorna majoritet för sin sak. Nora kan flytta hem, hennes väninna kan flytta hem till sin man som sålt gården och börjat med annat arbete än det föräldrarna bestämt.
   Jag såg denna film på Göteborgs Filmfestival. Missa inte den när den kommer på bio i Lund.

Slå samman Hjärup med Lund! av Gunnar Stensson

Det var redan 1974 galenskap att slå samman Hjärup med Staffanstorp. Det tyckte kulturgeografen Nils Lewan. Flackarp var en del av staden Lund redan då, oavsett var politikerna beslöt sig för att dra kommungränsen. Hjärupsborna arbetspendlade till Lund. Hjärup hade järnvägsstationen Uppåkra vid stambanan. I Lund fanns Hjärups gymnasister. Där tog de studenten.
   Till Staffanstorp var Hjärups förbindelser dåliga. Man måste byta buss i Lund. Att tvingas till Staffanstorp exempelvis för tandvård var krångligt och tidsödande.
   Hjärup känner sig förbisett av Staffanstorps kommun. Försök har gjorts för att ge Hjärup självstyre i stället för att Hjärups villkor ska dikteras i det avlägsna Staffanstorp.
   För Lund finns all anledning att administrera vård, skola och välfärd tillsammans med Hjärups medborgare som på så många sätt är beroende av Lund. Jag känner många Hjärupsbor som skulle föredra att anslutas till Lund, inte minst för ett få möjlighet till inflytande över Lunds beslut i frågor som berör Hjärups-bornas vardagsliv.
    På 2000-talet har Staffanstorp excellerat i att parasitbygga låghus på åkermarken intill Lunds kommungräns vid Sankt Lars och planerar att göra likadant på åkrarna vid Trolleberg.
   Inte minst av omsorg om naturområdet vid Höje å och de högproduktiva åkrarnas framtida existens vore det värdefullt om Hjärup anslöts till Lund.
   Hjärupsborna har fortfarande dåliga förbindelser med Staffanstorp och är mer än någonsin hänvisade till Lund för arbete, skolor, vård, kultur och shopping.
   Många Hjärupsbor som tycker som Pia Jönsson ”Det vore jätteskönt att tillhöra Lund och slippa den här hemska kommunen som behandlar sina nyanlända så illa.”
 
Tankesmedjan Intelligence Watch har i en rapport föreslagit att Hjärup ansluts till Lund. De administrativa kostnaderna skulle minska och man skulle få mer för skattepengarna.
   Tankesmedjan menar dessutom att det i en framtid vore naturligt att kommunerna Malmö och Lund gränsade till varandra genom att Burlöv anslöts till Malmö och Hjärup till Lund. Burlöv är ju dessutom på väg att förlora sockerindustrin som varit den kärna kring vilken Arlövs samhälle en gång uppstod.

Kommunsammanslagning i Piteå och Lund
Framnäs folkhögskola fick av Piteå beställning på en nyårsrevy inför den kommunsammanslagning som skulle förena Hortlax med Piteå nyåret 1968/69.
   Gunborg Thorsell och Karin skrev och repeterade ett kommunsammanslagningsspel med skolans teatergrupp. Inledningen löd så här:
I Hortlax stod vår vagga
nu blir det till att nagga
kommunen vår i kant.
Ej agg mot dem vi hyser
nej snarare vi myser
att bli åt dem drabant.

Revyn framfördes på Piteå stadshotell för de styrande och i Piteå idrottshall för vanligt folk. Miss Sverige som var från Piteå medverkade. Hon blev aldrig Miss Universum, men trevlig var hon.
   Jag var hemma i lärarbostaden på Åkervägen 17och såg till Sara, 5, och Martin, 7. De hade mässlingen och såg ut som oskalade apelsiner i ansiktet. Jag läste högt ur den nyutgivna boken om Emil i Lönneberga som Martin fått i julklapp.

Inför höstterminen 1969 flyttade vi till Lund för att jag skulle studera kulturgeografi vilket var ett nytt krav för behörighet att undervisa i samhällskunskap i gymnasiet. Under fortbildningen behöll jag min lön. Jag tilldelades en familjebostad i Ulrikedal.
   När höstterminen startade hade cirka 150 lärare samlats i institutionen på Sölvegatan för vidareutbildning. Tidningen Arbetet var där och rapporterade.
   Nils Lewan var min huvudlärare. Jag hade haft låga förväntningar inför ämnet men upptäckte omedelbart att det var politiskt laddat och ytterst intressant ur samhällsplaneringsperspektiv.
   Nils Lewan gav en bred och djup orientering om Sydvästskåne och framför allt om Lund-Malmö-regionen. Vi gjorde ett flertal studieresor, bland annat till Köpenhamn, vars borgmästare bjöd på öl och cigarrer, men också till en rad Skåne-orter. Jag minns att Nils Lewan omedelbart pekade ut det då nybyggda Rosengård som ett framtida problemområde. Malmö var fortfarande under stark tillväxt.  Arbetsplatserna, framför allt Kockums, låg vid kusten men arbetarna bodde i östra delen av staden, där jag så småningom kom att verka ett kvartssekel.
   Nils Lewan var djupt inblandad som rådgivare i den kommunsammanläggning som förberetts i åratal under stora motsättningar och 1974 resulterade i att Lunds kommun fick de gränser som gäller idag. Det var inte den utformning som Nils Lewan ville se.
   Varför skulle kommungränsen mot Staffanstorp gå längs Höje å och utesluta Knästorp, Flackarp och Uppåkra trots flertalet av deras invånare arbetspendlade till Lund och inte hade något med Staffanstorp att göra?
   Varför skulle Flackarp ha riktnummer 040 och Lund 046? Det innebar att det var rikssamtal till grannar som bodde bara någon kilometer från Lunds centrum.
   Varför skulle Trolleberg som nästan låg i västra Lund höra till Staffanstorp? Var det för att Knut Wachtmeister som Staffanstorps kommunordförande styrde och ställde med gränserna som en feodalherre?
   Nils Lewan uttryckte sig aldrig så, men han lärde oss att administrativa och historiska gränser ofta skiljer sig från de gränser som är rationella.
   Kommunsammanslagningen mellan Piteå och Hortlax hade varit helt annorlunda.
   Nu, 44 år senare, börjar det kanske bli dags att tänka på rationella kommungränser och då
bland annat föra över Hjärup från Staffanstorp till Lund. Hjärupsborna skulle bli glada.

2018-02-01

Barnen märker... av Karin S.



Barnen märker inte gråvädret.
De leker och skrattar
som om solen sken.
Kan du lära mig det?

Händer i Lund

Överförmyndaren
Skyddslagstiftning för ditt bästa

Om du funderar på att bli god man eller redan är det är du välkommen till denna föreläsning där tjänstepersoner från Lunds överförmyndarenhet informerar om vad det innebär att vara god man och vad som ingår i ett godmanskap.
Tid: 2018-02-06 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården

Vad menas med hållbarhet?

Alla pratar om ett hållbart samhälle men ingen verkar veta vad som menas. Ska vårt samhälle klara sig fram till år 2030 eller är det långsiktiga målet 2050? Har vi ingen längre horisont eller är det så att den hållbarhet miljörörelsen tänker sig är långt från vad politikerna arbetar för?
Magnus Johansson är doktor i pedagogik på Malmö universitet. Han har forskat om lärande för hållbar utveckling och undervisat om hållbar stadsutveckling.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek.
Tid: 2018-02-07 18:00 till 19:30
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården 

Motståndets lilla katekes



Försvara institutionerna
Det är institutionerna som hjälper oss att bevara vår anständighet. De behöver vår hjälp. Tala inte om ”våra institutioner” om du inte  gör dem till dina genom att handla på deras vägnar. Institutioner skyddar inte sig själva. De faller en och en såvida inte var och en försvaras från första början. Välj alltså en institution som ligger dig varmt om hjärtat – en domstol, en tidning, en lag, en fackförening – och ställ dig på dess sida.
 
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.

Nu är det skarpt läge: hemlösa asylsökande behöver familjehem av Bertil Egerö

Påverkan Lund, Rädda barnens grupp för att i samarbete med kommunen ordna boende för asylsökande ungdomar som blir 18 år, är på väg att fixa ett boende för omkring 20 stycken. Det är långt ifrån vad som behöver tas fram. ”Vi” – alla ni som läser detta, era vänner och släktingar – behöver på allvar pröva våra möjligheter att hysa en hemlös ungdom, på kortare eller längre tid.
   Många gladdes åt fullmäktigebeslutet förra veckan att ge husrum åt ungdomar i överklagandeprocessen. En seger, men i praktiken långt ifrån vad som behövdes. Nu räknar kommunen kallt med att ”vi”, civilsamhället ordnar boendet, och med hjälp av volontärer driver och sköter om det. Exakt vad kommunen ställer upp med, utöver lite pengar, är ännu oklart. Trots att politikerna fixat fram en hel del miljoner verkar de helt kallsinniga till att behålla boenden som nu avvecklas.
   I ett möte mellan organisationerna nu i kväll fick vi veta att förhandlingar pågår, både direkt med socialförvaltningen och mellan alla de organisationer som på olika sätt är engagerade i att hjälpa asylungdomarna. Hur arbetet ska utföras, ansvarsfördelning mm hör till de många olösta frågor som kommer att värka fram. Ett är klart: vi i civilsamhället måste nu bidra med att öppna våra hem. Kanske får vi betalt, kanske blir det helt ideellt. Kanske klarar vi en kortare tid, kanske blir den unge snart en kul medlem i familjen.
   Det gäller inte minst oss seniorer, som skramlar runt i för stor bostad när barnen gett sig iväg. Som skulle gilla att få bättre kontakt med den yngre generationen, kanske är lite nyfikna på det där ’Afghanistan’ som ungdomen kommer från. För mig, god man till två pojkar, har det gett mycket att kunna följa dem över ett par år, hjälpa dem på bästa vis men också föra goda samtal både morgon och kväll.

Därför, alla ni som läser detta: rannsaka era möjligheter, tala med grannar, vänner, släktingar. Berätta för dem att det kan vara mycket berikande att ha en skolungdom i hemmet. Behövs det finns jag som kan berätta mer om vad det handlar om. Det brådskar: de som saknar boende sedan förra året måste snarast få en möjlighet. De som nu under 2018 drabbas av migrationsverkets godtyckliga uppskrivning i ålder, eller själva når den tydligen så viktiga åldern 18 år, alla behöver de landa i ny gemenskap och kunna fortsätta sina studier, sina liv som Lundabor.

Lund ekonomiskt ojämlikast i Skåne av Gunnar Stensson

Gini-koefficient är en ekonomisk måttenhet på ojämlikhet hos en befolkning. 0 innebär att alla har exakt lika stora tillgångar (dvs total jämlikhet) medan 1 innebär total ojämlikhet.

Lunds gini-koefficient är 0,44
Jag resonerade lite om fattiga och rika i förra numret av VB. Idag, 1 februari, visar en artikel i SDS hur klyftorna i Skåne växer mellan de rika kommunerna i sydväst och de fattiga i nordöst.
   Att Vellinge och Lomma har lägre gini-koefficient är Lund beror på att befolkningen där är mer enhetligt rika. De är också, jämte Staffanstorp, de kommuner som har de lägsta skatterna och den hänsynslösaste flyktingpolitiken.
   Naturligtvis ökar klyftorna mer i USA, jordens rikaste land. De 160 000 rikaste familjerna där förfogar över lika mycket som de 145 000 000 fattigaste. Klyftorna kommer att öka språngvis med miljardären Trumps nya skattepolitik.
   Enligt Credit Suisse delar halva jordens befolkning 1 procent av jordens tillgångar, lika mycket som de 85 rikaste personerna på jorden.
   Tiggarna på våra gator kan ses som demonstranter som gör världens fattiga synliga. De är levande bevis på den katastrofala ojämlikheten. Därför är de illa sedda av de rika.

Hands off Jerusalem! Sverige och EU måste agera nu

Uttalande antaget på Vänsterpartiet Malmös årsmöte 2018-01-26


I början av december beslutade Donald Trump att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och att den amerikanska ambassaden ska flyttas dit. Beskedet är ett brott mot internationell lag och folkrätt, och bryter mot ett flertal resolutioner som FN:s säkerhetsråd har antagit de senaste 50 åren (resolutioner som USA har varit med och godkänt). Det är en provokation mot det palestinska folket, mot den muslimska världen, mot hela världssamfundet och är ett hårt slag mot dagens fredsansträngningar. Det stärker den israeliska ockupationen och de högernationalistiska krafter i Israel som för varje år gör allt för att underminera möjligheterna för ett livskraftigt palestinskt samhälle.
   Jerusalem är en helig stad för muslimer, judar och kristna och har av FN getts en särskild status. Detta ensidiga och vårdslösa beslut kommer, om det genomförs, att få långtgående följder som är svåra att överblicka.
   Vi protesterar mot den amerikanska presidentens farliga beslut. Med samma beslutsamhet kritiserar vi den pågående israeliska ockupationen och fördrivningen av palestinier som har pågått sedan 1948.
   Vi kräver att Sveriges regering, genom sin plats i FN:s säkerhetsråd och på andra sätt, framför en kraftfull protest mot USA:s vårdslösa agerande. Tiden för tyst diplomati är slut och våra ledande politiker måste nu tala klarspråk. EU måste verka för att den israeliska ockupationen av Östra Jerusalem och de övriga palestinska territorierna ska upphöra, såväl som blockaden av Gaza. Samtidigt måste FN:s resolution om rätten att återvända genomföras för att freden ska bli möjlig.
   Parallellt behöver vi stärka och stödja den rörelse för bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot Israel som hela den palestinska folkrörelsen har ställt sig bakom. Bojkotten är ett uttryck för vår praktiska solidaritet med det palestinska folket.
   I vår stad Malmö är Palestina alltid nära. Här finns en stark rörelse för solidaritet och för en rättvis fred. Den upprördhet och vrede som Trumps besked har orsakat måste kanaliseras i politisk handling och förändring. Vi vet att det i Malmö finns många människor som ställer sig bakom de historiska kraven på rättvisa för det palestinska folket – nu är det dags att gå från ord till handling. Befria Palestina!          

Välkommen Anders Thornberg som ny polischef!
av Staffan Lindberg

Hör på studio ett en intervju med Anders Thornberg. Han välkomnar samarbete med allmänheten framförallt för att förebygga brott.
   Det låter bra! Han kan börja med lågstadiet och fritids. Där behövs personal som direkt uppfattar när en unge hoppar av och börjar en kriminell karriär. Fryshusets teaterpjäs ”Klipp han” är nödvändig läsning.
   Den rollen som en del barn hamnar är nedvärderande och negativt avvikande. Den som inte passar in på skolans och föräldrarnas förväntningar hamnar i en ”skärseld”. De flesta av barnen kan ta sig ur den men inte alla.  En del klarar inte de teoretisk krav som ställs på dem och hamnar i en egen värld. Deras motsats är de ”skötsamma”! Det kan handla om språket, det kan handla om förmåga till abstrakt tänkande och har inget med skötsamhet att göra!

Exempel ur pjäsen ”Klipp han”.
 • Jag var nio. Eller jag var tio kanske, eller fan nio tror jag för jag hade inte börjat mellanstadiet än. Det var då jag började springa ärenden åt folk, började beckna.
 • Shit, det är sjukt när man tänker på det, att man var så liten. Man sprang med nån påse hit, nån påse dit, högervänster, det var ju så det var.
 • Jo, jag var nog bara nio för när jag började fyran så minns jag att det började en kille i samma klass som mig som var springpojke åt en annan. Hahaha två ungar i samma klass, i fyran, i mellanstadiet, som redan höll på med knarkförsäljning.
 • Andra spelade fotboll och basket och så men vi hängde bara på gården. Lärde oss portarna, lärde oss gångarna under husen, nere bland förråden och tvättstugorna, var man kunde gömma grejer om det blev tillslag och hur man kunde springa in i en port och sen komma ut ur en helt annan.
 • Jag tänkte aldrig att det skulle vara någonting fel. Jag visste ju att det var ”hemligt” och så, men inte att det skulle vara - fel. Men jag var ju bara nio år. Det var vi tre pojkar som fick fixa allt, vi är tre bröder, en yngre, en äldre och så jag. Mamma hade ju ingen inkomst, så det blev ju vi. Hon var ju sjuk också fast det visste vi ju inte då och pappa satt ju på kåken nästan jämt så…

Tydligare kan inte problemet uttryckas. Vad hjälper med att sociala myndigheter, polis och föräldrar tar tag i det när ungarna är 12-13 år?
   Det handlar om hur vi organiserar oss som samhälle.

På lång sikt: Fågelsång, Sandbian och Antropocen.
av Gunnar Stensson

In the long run we are all dead, svarade ekonomen John Maynard Keynes när någon kritiserade hans metod för att lösa 1930-talets ekonomiska kris.  
   Politikens är inriktade på den dagsaktuella krisen. Det perspektivet är mycket kort. I Sverige är partierna inriktade på att vinna valet om åtta månader. Det tänker de göra med fler poliser och längre fängelsestraff.
   Vår tids människor stör och förändrar det känsliga jordsystemet. Det är också en kris, en kris som blir alltmer oundviklig, ständigt förvärras och kräver en snar lösning. De katastrofala följderna finns i framtiden. Orsakerna finns i historien, framför allt i nutidshistorien. Hur styr vi jorden på lång sikt?

Allmänningens tragedi är ett begrepp som beskriver hur människorna överutnyttjade allmänningen, den gemensamt ägda jorden. Allmänningarna privatiserades under skiftesreformen.
   Nu är det jorden som överutnyttjas. Vinstdrivna bolag utan personligt ansvar slåss om de sista resterna av kol, olja och mineraler och höjer temperaturen i atmosfären så att haven stiger, glaciärerna smälter och öknarna breder ut sig. Människorna i de utsatta områdena blir klimat-flyktingar. De är nu 60 miljoner, och de blir fler.
   Allmänningens tragedi har blivit jordens tragedi. Ansvaret är allas – och ingens. Följderna av våra handlingar lever långt efter det att vi återförenats med jorden, den jord vi kommit ifrån och delar med alla andra djur, växter och livsformer.

För 458 miljoner år sedan under epoken Sandbian, som är den äldsta iden geologiska perioden ordovicium, låg Fågelsång 150 meter under vattnet. Lera sjönk sakta genom vattnet och bildade lager av bördig jord och skiffersten, som kunde användas som byggmaterial 457 miljoner och några hundra tusen år senare. Epoken Sandbian är uppkallad efter Södra Sandby och utmärks av en Golden Spike.
   Istiden kom och gick. Människor bosatte sig. Några århundraden efter Kristi födelse rodde några av dem uppför Höje å och bosatte sig i Uppåkra. För tusen år sedan byggdes kyrkor. Lunds grå domkyrka byggdes av skiffersten som bildades under vatten.
   På 1700-talet ledde folkökningen till en kris i Lundaslättens jordbruk. Träden avverkades och jorden utarmades.
 

 

År 1900 dansade ungdomen på Fågelsångs dansbanor. Biljetten kostade tio öre för bondbarnen och fem öre för pigor och drängar.
   1965 byggdes Klostergården på Petri Klosters gamla åkermark. De som anlade parken hämtade jord från Nöbbelöv som innehåller kanonkulor och granatsplitter från slaget vid Lund.
   På 2000-talet byggdes Max 4 och ESS. De kommer att bli lika bestående inslag i Lunds utkanter som pyramiderna i Kairos.
   Vi lever i människans tidsålder. Våra handlingar förändrar jorden och ger upphov till en ny geologisk epok: Antropocen. På sikt följs den av ännu en epok då människan inte längre dominerar.
   I fortsättningen kommer VB då och då uppmärksamma det långsiktiga perspektivet.

Att läsa: Sverker Sörlin, Antropocen. En essä om människans tidsålder. Weyler     

S och MP sviker de hemlösa i Lund, igen!
av Nita Lorimer & Sven-Bertil Persson

Hemlösa i Lund kommer ytterligare ett år att bli hänvisade till privat drivet härbärge och kommunen fortsätter att betala för tomma sängar.
   För knappt tre år sedan hade socialnämnden att ta ställning till den fortsatta driften av härbärget Piletorp.
 

 
Vänsterpartiet ville att härbärget skulle drivas i egen regi. Vi tyckte det var ganska självklart, eftersom det handlar om akutboende för personer som behöver få hjälp med eget permanent boende, ett akutboende som på sikt egentligen rimligen borde bli överflödigt!
Tyvärr menade övriga rödgröna, förutom F!, att tiden var för knapp att ta över redan 7 månader senare, trots att dom kanske egentligen var positiva till ett övertagande.
   Så blev det då Förenade Care i tre år.

Skam den som ger sig!
 
Den här gången, inför ny upphandling, var vi ute i god tid, 15 månader innan nästa ”skifte”, med skrivelse inlämnad i början av oktober 2017, med följande beslutsförslag:
”För att nämnden denna gång ska ha möjlighet att välja mellan utomstående utförare och egen regiföreslår jag att nämnden redan nu ger förvaltningen i uppdrag att förbereda ärendet på så sätt att, vid beslut om den fortsatta driften våren 2018 ”egen regi”-alternativet ska kunna vara ett möjligt alternativ.
   Ett ganska tydligt och enkelt beslut att fatta, trodde vi!
   Men, presidium och förvaltning valde istället att tolka vår skrivelse som ett förslag att från år 2019 bedriva verksamheten i egen regi.
   För det första förlängdes handläggningen av skrivelsen med flera månader, för det andra blev förvaltningens utredning en enda långt uppradning av skäl till att förlänga avtalet med Förenade Care ytterligare ett år, och i princip inget alls om hur ett härbärge i egen regi skulle kunna fungera.
   Vi menar också att skälen att förlänga avtalet haltar. Bland annat gör man kostnadsjämförelser med andra verksamheter som inte är jämförbara.
   Man för resonemang kring bemanningen, där man å ena sidan problematiserar ändrat huvudmannaskap, å andra sidan konstaterar att kommunen är skyldig att ”ta över” personal som vill stanna kvar i verksamheten.
   Det finns inte en enda kommentar i utredningen från någon av de som bott på härbärget om hur dom tycker att det har fungerat!
   Härbärget har i stort sett aldrig varit fullbelagt, det normala har varit att 10 av 22 rum har varit tomma. Samtidigt har kommunen ett avtal med Förenade Care som utgår från upp till full beläggning, och kommunen betalar för alla 22 platser oavsett hur många bor där.
   S yrkade direkt, utan att motivera sitt yrkande, att nämnden skulle bifalla tjänsteskrivelsen, att förlänga avtalet med Förenade Care, att gälla ytterligare ett år. Detta stöddes helt väntat av allianspartierna, mera oväntat även av MP!

Vänsterns mycket rimliga yrkande på en återremiss med uppdrag till förvaltningen att tydligt redogöra för de ekonomiska konsekvenserna och det praktiska genomförandet för ett eventuellt övertagande av akutboendet Piletorp, så som den ursprungliga skrivelsen föreslog röstades ner. Endast V och F! stödde detta yrkande.
   Så gick även detta tillfälle att inkludera härbärgesverksamheten i de övriga kommunala insatserna i kampen mot hemlösheten i kommunen förlorat!
Nita Lorimer & Sven-Bertil Persson
V-representanter i Lunds socialnämnd

Förintelsen i Danmark och Estland av Gunnar Stensson

Förintelsens minnesdag uppmärksammades i lördagen den 27, kanske mer än andra år på grund av de hatiska tendenser som är märkbara i Europa och Amerika.
   Timothy Snyder har ägnat sitt liv åt att studera Förintelsen – och det som gjorde den möjlig. När Donald Trump valdes till president skrev Timothy Snyder stridsskriften Om tyranni. Den innehåller hans slutsatser om hur vi ska förhålla oss för att bekämpa dagens politiska hot mot människan och demokratin.

Teserna bygger på hans verk Den svarta jorden. Förintelsen som historia och varning, som kom ut på svenska härom året. Det är en överväldigande bok.
   I Prologen skriver Snyder bland annat: ”Vi förknippar med all rätt Förintelsen med den nazistiska ideologin men glömmer att många av mördarna inte var nazister eller ens tyskar. Vi tänker först på de tyska judarna, fastän nästan alla de judar som mördades i Förintelsen bodde utanför Tyskland. Vi tänker på koncentrationsläger, fastän långt ifrån alla de mördade judarna någonsin såg ett. Vi skyller på staten, fastän mord var möjligt enbart där statens institutioner slagits sönder.”
   Snyder jämför Estland och Danmark.

Varken Danmark eller Estland hade en antisemitisk befolkning även om där fanns antisemitiska inslag.
   Estland var i själva verket en fristad för judar före andra världskriget. Men landet utsattes för två ockupationer, först den sovjetiska i samband med Molotov-Ribbentrop-avtalet, och två år senare den nazistiska när Tyskland angrep Sovjetunionen.
   Alla Estlands institutioner krossades. Ryssarna deporterade 10 000 ester, bland dem 450 judar. Under den tyska ockupationen avrättades 10 000 estniska medborgare, varav 963 judar. Samtliga dödades av ester, mest poliser i tysk tjänst.

Den tyska ockupationen av Danmark 1940 var mild. Tyskarna klargjorde att de respekterade Danmarks suveränitet. Kung Kristian stannade och de demokratiska valen hölls som vanligt. 6000 danskar tjänstgjorde i Waffen-SS, några i Viking-divisionen, tillsammans med ester.
   När den slutliga lösningen och deportationen till förintelselägren skulle genomföras i Danmark vägrade regeringen att deportera judar som var danska medborgare. Werner Best som var chef för den tyska ockupationsmyndigheten insåg att i Danmark var en slutlig lösning som genomfördes i den statslösa zonen i Östeuropa omöjlig.
   Snyder skriver: ”I Köpenhamn ställdes han inför institutioner som hade avskaffats längre österut: en suverän stat, politiska partier med övertygelser och stöd, lokala civilsamhällen i olika former, en poliskår som inte kunde väntas samarbeta.
   Den tyske överbefälhavaren gav order om att alla fartyg skulle tas in för reparation just den dag som valts för gripandet av judarna, den 2 oktober 1943. Han informerade ledande socialdemokratiska politiker om detta datum och de i sin tur informerade ledande judar.”
   Den svenska regeringen informerade Berlin att Sverige var berett att ta emot alla Danmarks judar. Danskarna ordnade en civil flotta som skeppade deras judiska landsmän till Sverige.
   Nazisterna grep 481 av de 6000 judar som var danska medborgare. Den danska regeringen intervenerade i Berlin på dessa medborgares vägnar. Några frigavs, resten sändes till Theresienstadt. Ingen enda dansk jude skickades till Auschwitz.

Det betydde inte att alla judar i Danmark överlevde. Danmark tog inte emot judiska flyktingar efter1935 och förvisade några till Tyskland. ”De som förvägrades statligt skydd delade ödet för judar som saknade statligt beskydd i Estland eller för den delen överallt: döden”, skriver Snyder (s. 262-268).
   I hela nazi-väldet var förhöll det sig på liknande sätt. Där de ockuperade staterna tillåtits behålla någon grad av integritet, som exempelvis Frankrike och Nederländerna, räddades många tack vare tre faktorer: sitt medborgarskap, byråkratin och utrikespolitiken.
   I själva Tyskland mördades långt färre judar än i de östliga länder där staterna och institutionerna förstörts. Ett exempel är Victor Klemperer. Tack vare att han var tysk medborgare med en ickejudisk hustru var han inte underkastad bestämmelserna om deportering och mord på tyska judar.

2018-01-25

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
27 januari kl 17
Gerd Hackberg, sång Larsåke Sjöstedt, orgel

Motståndets lilla katekes



Tro på sanningen
Att misstro fakta är att misstro friheten. Om ingenting är sant kan ingen kritisera makten: det finns ingen grund för att göra det. Om ingenting är sant är allt bara ett spel. Den fetaste plånboken bekostar de mest bländande strålkastarna.
 
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.

Händer i Lund

På stadsbibliotekets Atriumgård den 31 jan kl 18
Den stora ätstörningen: maten, makten, miljön

Gunnar Rundgren visar att mycket av den mat vi idag äter bestäms av den globala marknaden. En marknad som kräver en allt större specialisering av jordbruket. Och en specialisering som medför stora miljöproblem både i Sverige och globalt. I våra affärer hittar vi mat från hela världen samtidigt som den regionala matmångfalden försvinner. Ett ökat intresse för lokal och ekologisk mat ger dock hopp.

Gunnar Rundgren är bonde, konsult och författare. Han har bland annat skrivit boken "Den stora ätstörningen: maten, makten, miljön". Länk till hans blogg. Lyssna på en radiointervju från 2017 i programmet Meny: Den stora ätstörningen

Battlefield

Missa inte Peter Brooks pjäs "The battlefield" som går upp i Lund 31 januari och 1 februari.
 

 

Onsdag 31 januari kl 19:00 och torsdag 1 februari kl 13:00 och 19:00.
Ett unikt gästspel från Peter Brooks Théâtre des Bouffes du Nord (Paris) världsturné.
   30 år efter föreställningen Mahabharata, som tog teatervärlden med storm, återvänder Peter Brook till det indiska eposet med föreställningen Battlefield.
   Teater Sagohuset presenterar denna magnifika föreställning skapad av en av världens största teaterregissörer på Lunds Stadsteater. En världsföreställning som nu presenteras för första gången i Norden, efter turnéstopp bland annat i London, New York, Tokyo och en mängd andra metropoler. Kritikerna och publiken världen över har lovordat föreställningen - missa inte chansen att nu se denna existentiella, livsbejakande föreställning på Lunds Stadsteater!
   Battlefield är en tidlös, poetisk och omskakande föreställning om människans existens i en på samma gång våldsam och kärleksfull värld. Föreställningen tar vid där Mahabharata slutade: efter det stora kriget, som utspelats mellan rivaliserande falanger inom samma familj, ställs den överlevande sonen Yudhishthira inför en miljon döda på slagfältet och en tillintetgjord dynasti. Han ser segern förvandlas till ett nederlag. Hur ska han finna ro när allt gott är förstört? Vad händer efter ett krig i värld söndersliten av konflikter.
Föreställningens längd:1 tim 10 min
Arrangör: Teater Sagohuset
Biljettpris: 385 kr
Biljetter kan köpas hos Biljettbyrån eller via Julius Biljettservice.
Recension »

Friskolornas övervinster av Gunnar Stensson

De var 4,7 miljarder av skattebetalarnas pengar under 2016. Pengarna hamnade i aktieägarnas plånböcker och inte hos eleverna i Sveriges skolor. Övervinsten hade räckt till att anställa 8000 gymnasielärare.
   Majoriteten av väljarna i alla partier vill, liksom lärarförbunden, stoppa övervinsten. Allianspartierna och Sverigedemokraterna sviker skolan och sina väljare och satsar i stället på de fetaste plånböckerna och de mest bländande strålkastarna.

Ensamkommande flyktingar får stanna i Lund under överklagandetiden av Hanna Gunnarsson

Äntligen fattade kommunfullmäktige sitt beslut. Tredje gången gillt, efter en bordläggning och en återremiss. Processen har tagit lång tid, alldeles för lång tid. Ärendet var dåligt förberett från början och de borgerliga partierna använde hela verktygslådan av formalia för att dra ut på tiden ännu mer.
   Beslutet att låta de ensamkommande få stanna i Lund under överklagandetiden är nog mandatperiodens viktigaste beslut. I grunden låg en motion från Fi och ett medborgarförslag från Bertil Egerö. Föreningar och lundabor har arbetat hårt med att påverka politiker med insändare, torgmöten, e-postmeddelanden och banderoller (i hällregn!) utanför både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Att låta de ensamkommande få stanna i Lund, där de har sin utbildningsplats, sina vänner och sitt kontaktnät, är en självklarhet för Vänsterpartiet. I slutändan stod åtta partier bakom beslutet: V, Fi, S, Mp, C, Kd, L och FNL. Moderaterna kunde inte ta ställning (de skyller fortfarande på för lite information) och Sd var emot. Det blev alltså en stabil majoritet över blockgränserna.
   Vänsterpartiet är starka motståndare till den flyktingpolitik som S- och Mp-regeringen har bedrivit den här mandatperioden. Stängda gränser, id- och gränskontroller, ett mottagande som har lämnat mycket i övrigt att önska, flyktingar som måste flytta långt bort från sin första placering, förvar och utvisningar är sådant som gör att man just nu skäms över att bo i Sverige. Sverige har råd att ta emot flyktingar och behöver mer folk för att säkra välfärden. Lund har alla förutsättningar när det gäller utbildningsmöjligheter och en solidarisk och välkomnande befolkning. Vi har fortfarande bostadsbrist, men vi har många stora byggprojekt på gång. Vi klarar detta.
   Vi i Vänsterpartiet menar dock att det är dåligt att ideell sektor får ta så stort ansvar för boendet, något som vi anser är en kommunal fråga. Vi ser hur mycket tid och kraft det tar från föreningen Hjälp tiggare i Lund att driva sitt härbärge. Även om vi är övertygade om att föreningarna har både kompetens och engagemang, ska kommunen ta hand om det som är vår gemensamma välfärd och stödet till människor i utsatthet. Vi inser dock att detta är det förslag som fanns och hade möjlighet att nå en majoritet i kommunfullmäktige.
Hanna Gunnarsson (v)

Kommunfullmäktiges beslut i sin helhet:

Att: ensamkommande som anvisats till Lunds kommun som fyller 18 år eller blir åldersuppskrivna under asylprocessen får stanna i Lund tills dess beslut om uppehållstillstånd vunnit laga kraft under 2018
Att: ge socialnämnden i uppdrag att teckna en överenskommelse för boendelösningar med en eller flera ideella aktörer avseende 2018
Att: socialnämnden tillförs 4 miljoner kronor och ÖFN 500 000 kronor under år 2018 för att finansiera verksamheten
Att: finanseringen sker genom ianspråkstagande av det tillfälliga statsbidrag på 1,2 miljoner kronor som ges under år 2018 för att möjliggöra för 18-åringar att bo kvar i sin kommun samt genom ianspråkstagande av 3,3 miljoner kronor  av den statliga byggbonus som ges till kommunen under år 2018

Hål i gatan, hål i huvet, hål i ekonomin
av Nätverket Spårvägen skenar

Hör du till dem som tycker det var meningslöst, alt. löjligt, att arrangera en antispårvägsdemonstration i lördags när spårvägsbygget redan är i full gång? I det flygblad som vi delade ut gav vi några av skälen till aktionen. Vad säger VB:s läsare om dem?
 

 
Vi demonstrerar för att påminna om att det är ett år sedan Lunds kommuns tekniska nämnd tog beslutet att sätta igång spårvägsbygget till Brunnshög. Men det är inget att fira utan i stället att djupt beklaga. Malmö och Helsingborg hade också spårvägsplaner men valde elbussar som det bättre alternativet. Varför gjorde inte Lund det också?
   Spårvägar är ett dyrbart transportsystem som dessutom hör det förgångna till. EU arbetar genom sin organisation ZeEUS för en elektrifiering av det europeiska bussnätet. Varför hänger inte Lund och Region Skåne med i utvecklingen?
   Detaljplanen för Science Village i Brunnshög har stoppats av länsstyrelsen. Också två detaljplaner för centrala Brunnshög har stoppats. Risk- och säkerhetsfrågorna kring ESS är inte tillräckligt utredda och Strålskyddsmyndighetens bedömning väntas inte vara klar förrän i april-maj i år. Varför godkände Lunds kommun dessa planer innan risk- och amed spårvägen dit?
   Spårvägsbygget – redan kraftig försenat - har inneburit många sorger och stora olägenheter för lundaborna. Vackra och miljöskapande trädalléer har offrats. Enorma hål i gatorna, avspärrningar, lervälling, trängda cyklister och fotgängare.
   Spolegatan och Kung Oskars väg förvandlades till trafikinfernon när S:t Laurentii-gatan stängdes av. Det är ingen tillfällig åtgärd. Bara spårvagnar och cyklister ska få trafikera S:t Laurentiigatan i framtiden, enligt Tekniska förvaltningen. Men vi säger nej!
   Spolegatan och Kung Oskars väg måste avlastas. I andra spårvägsstäder samsas bilar och bussar med spårvagnar. Varför går det inte i Lund? ”För att skapa möjligheter att utveckla Lunds Central på ett bra sätt” - det är ett av de undflyende svar kommunen ger.
   Vi är inte för bilar och mot kollektivtrafik. Bilismen måste minska och därför måste kollektivtrafiken och cykelvägarna bli bättre. Men dyrbara spårvägar är inte lösningen. Ändå planeras nya linjer. Vi säger nej! Framtiden är moderna, tysta elbussar.
 

Kommunen och kapitalet av Gunnar Stensson

Hur Lund skänkte Å&R 30 000 kvadratmeter mark, el, vatten, avlopp och industrispår.

För att bygga Källby-staden måste Lunds kommun ”köpa tillbaka större delen av industriområdet som kommunen olagligt hade mutat Rausing med 1939”, skrev jag i VB 19/1. Att Lund illegalt hade subventionerat Å&R var något jag visste och trodde var allmänt känt. Men så var det inte.
   En läsare undrade varifrån jag hade fått det. Först var jag svarslös, men till slut hittade jag textstället i Lunds historia del 3. Modern tid, där jag hade läst det en juldag för några år sedan:
   ”År 1938 tog Lunds stadsfullmäktige beslutet att ge åkermark till Åkerlund&Rausing. Beslutet togs under stort hemlighetsmakeri och innebar att staden gav företaget en subvention i strid med kommunallagarna.”
   En statlig offentlig utredning om näringslivets lokalisering, ledd av landshövding Artur Thomson, konstaterade 1951: ”Då en av landets större industrier i pappersbranschen skulle lokaliseras till Lund, fick bolaget utan vederlag 30 000 kvadratmeter mark för industribyggnad och staden förband sig att kostnadsfritt iordningsställa vägar samt elektricitets-, vatten- och avloppsledningar. Fri anknytning till av staden anordnat anslutningsspår till SJ medgavs.” (s 123)
   Reningsdammarna vid Höje å intill industriområdet hade blivit färdiga ett par år tidigare och anslutningsspåret finner man fortfarande rester av där och längs järnvägen Lund-Malmö.
   Nu när Källby-staden ska byggas köper alltså Lunds kommun tillbaka delar av den mark kommunen skänkte Å&R 1938. Ett litet mellanspel i historien om kommunen och kapitalet.
    Å&R:s nya lokaler invigdes 1939. 1950 var företaget det största i Lund, med 800 anställda. En hållplats placerades då där nu den nya Klostergårdsstationen ska byggas.

PS
. Min kritiske läsare påpekade ännu ett misstag i samma artikel. Där står att stationen i Lund invigdes 1956. Det ska förstås vara 1856.
   Regeringen beslutar våren 1855 att börja bygga stambanan på sträckan Malmö-Lund. Redan ett år senare öppnas järnvägen för trafik och stationen i Lund invigs.
   Det kan jämföras med att det kommer att ta minst sex år till att bygga järnvägssträckan Flackarp-Lund, trots att den bara är ett par kilometer lång.
   Att bygga spåren för höghastighetstågen Stockholm-Malmö kommer att ta flera decennier. Tacka vet jag 1800-talets beslutsfattare och rallare!
   Jag kommer att ta fler kontakter med min kritiker i framtiden. DS

Vad ska det bli av Lund? av Marie-Louise S

Brunpapp, brunpapp eller bara tomt gapande butiksfönster. Så ser det ut på många håll i Lunds innerstad idag. Att driva butik i Lund är nog inte längre någon lukrativ verksamhet. Så många butiker har slagit igen de senaste åren alltmedan storvulna planer på att bygga ett halvt Lund till uppe på Brunnshög pågår.
   Redan köpcentret Nova blev ett slag mot handeln inne i Lund och det blev bara de stora kedjorna som orkade med hyrorna därute.
 

Skylten är kvar men lokalen är tom sedan 2013
 
Bokhandlare och pappershandlare gav upp, järnhandeln och färgaffärerna stängde. Flera av de små personliga butikerna försvann och Lunds innerstad blev allt färglösare. Nu riskerar ytterligare affärsinnehavare, som stängts in av barrikaderna från spårvägsbygget, att ge upp. Är det så här vi vill ha det?
   Jag minns när jag kom till Lund för femtio år sedan, visst det var 68 då, men ändå vilket stad! Vilken levande blandning av en historiskt gammal stad och det nya framväxande moderna universitetet och samhället. Och mycket kultur dessutom.

Borde kanske stått Lund i st f Heaven?
 

Det som vi ser nu hända med Lund kanske några kallar utveckling? Inte jag, och jag undrar vad som kommer att hända de närmaste åren när nätet sägs ska ta över allt mer. Vi kan redan sitta hemma och handla mat och böcker och få det hemskickat, se filmer på hemmaskärmen istället för att gå på bio, skicka efter kläder och skor från Kina….
   Vad blir det av Lund då?

Politik är inte bara att lyssna. Den är också att vilja!
av Staffan Lindberg

Socialdemokraternas och vänsterpartiets utspel om att begränsa vinsterna inom skola och omsorg kommer inte en dag för tidigt. Men vad är det för vits om borgerligheten inklusive SD går emot i riksdagen i vår och fäller förslaget? ”Attack mot valfriheten!” är deras banér.
   Vitsen är att förslaget i sig och att den diskussion som nu följer blir en läroprocess. Vi får lära oss mer om de skattefria uttagen och hur både skolsystemet och omsorgssektorn förvrids till en karikatyr av ett välfärdssamhälle.
   Vi behöver veta hur grundskolan var tänkt och faktiskt fungerade i framväxten av det moderna Sverige. Vi behöver lära oss hur idéburna aktörer, dvs. stiftelser och ideella föreningar kan driva skolor och omsorg utan vinst och tillgodose särskilda behov och intressen
   Det måste bli lite av Paolo Freires pedagogik för de ”förtryckta”, dvs för alla oss som sväljer valfriheten i alla lägen utan att blinka, där vi tar chansen och utvecklar temat och historien rätt i allt från skämt, serieteckningar till dokumentärfilmer. De flesta av oss tycker inte om när någon skor sig på det gemensamma. Vi behöver veta hur denna rovdrift går till rent konkret.
   Utmaningen är att översätta detta till konkreta insikter. Hur de verkligt sjuka inte får plats på de överlastade offentliga vårdcentralerna medan de ”inbillade sjuka” gottar sig i omplåstring och terapi på de privata. Det sjuka systemet gynnar den tendens till hypokondriker som vi alla bär inom oss om vi inte förstår att livet mellan 67 och 80 både är till låns och en bonus från den generation som nu ska arbeta och hålla liv i oss.
   Hur barnen lär sig att det är pengar och klass som räknas i skolorna och senare i arbetslivet. Hur personalen lär sig att bara tänka på egna intressen, inte de gemensamma.
   Vi måste delta i detta. Vi får gräva där vi står och bidra till upplysning av en gemensam framtid.

Lunds C blir centrum i Lund av Gunnar Stensson

2021 ska Lund börja bygga en ny järnvägsstation. Ett gigantiskt komplex i blänkande glas intill det kopparröda nya tingshuset och den blågrönskimrande Kristallen. Den gamla stationen byggdes 1856.
   Området blir Lunds Manhattan. 20 000 kvadratmeter kommer komplexet att omfatta, att jämföra med det Södra företagsområdets 30 000. 70 000 resenärer ska passera dagligen
   Den medeltida Klosterkyrkan kommer att likna de dvärgkyrkor som man ibland ser mellan skyskraporna i New York. 
   Några av resenärerna kommer kanske från Klostergården vars nya station och fyrspår ska vara färdiga 2024. Klostergårdsborna kanske kommer för att handla. Lunds nya centralstation ska nämligen vara öppen för service och handel och ”väldigt mycket liv och rörelse”, som Anders Almgren uttrycker det.  
   Stationen ska binda samman östra och västra delen av Lunds stad som alltid varit tudelad av den barriär som spårområdet utgör.
   En av entréerna ska vetta mot Clemenstorget så resenärerna kan fortsätta med spårvagn direkt till Brunnshög utan att befatta sig med Lunds medeltida stadskärna med dess krokiga gator och glesa små butiker.

Men det viktigaste med en järnvägsstation är förstås järnvägen, och där återstår många problem. Ett av dem är den skarpa kröken söder om stationen, en krök som är oförenlig med höghastighetstågen och som chefen för byggandet av stambanorna Nils Ericson varnade för redan 1855.
   Han ville att stambanan skulle vara rak och gå väster om Klosterkyrkan, som på det sättet skulle ha hamnat inom Lunds stadskärna där den hör hemma. Men företrädarna för Lund var då som nu mer angelägna att få in järnvägen i centrum. Och så blev det.
   Förutom den skarpa kröken har vi också problemet att Armaturfabriken och Nygatan inte ryms tillsammans med fyrspåren. Vad ska bort?
   Politikerna i Lund har föreslagit olika lösningar. Alliansen föreslog att man skulle gräva ner spåren, men det är väl oförenligt med den nu beslutade stationsbyggnaden. Eller?
   Någon föreslog att spåren skulle gå tvärsigenom Armaturfabriken. Andra ville ha en högjärnväg med utsikt över taken.
   Fyrspåren Burlöv-Lund kommer att ligga oavslutade och vänta vid Ringvägen väster om Arenan.
   Vad ska hända med dem? Ska de ner i en tunnel djupt under i jorden eller upp över taken på höga pyloner? Eller ska man helt enkelt leda in alla tåg till och från Lund på det existerande dubbelspåret? Jag undrar vad gamle Nils Ericson skulle ha tyckt.
   En sak är säker. Även om det nu tycks råda enighet om den nya centralstationen blir det säkert liv och lust i lundapolitiken om järnvägsfrågan under överskådlig tid.
   Jag har för resten hört att de verkliga höghastighets-spåren för 320 km i timmen slutar i Lund. Fortsättningen till Malmö byggs för den lägre hastigheten 250 km.

Recension: Upplysningsfilosofernas misstag – det är gemenskaper som bär upp den av Staffan Lindberg

Per Molander har skrivit en mycket intressant bok med titeln Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin (Weyler 2017).
   Utgångspunkterna är upplysningsfilosoferna på kontinenten och den parallella samhällsutveck-lingen från bonde- och feodalsamhällen till industrialiserings och kapitalism. Den är också en fin teckning av de olika ideologiska lägren, de radikala, liberala och konservativa.
   I centrum för boken står förhållandet mellan, staten, ekonomin, den politiska demokratin och civilsamhället. Alla dessa fenomen förändras in i nutiden. Det är den politiska demokratins förmåga att upprätthålla en opartisk, rättvis och långsiktigt reglerande roll som är under granskning.
   Under loppet av 300 sidor avhandlas också diverse filosofier och tänkande, från upplysningens ”fiender” fram till ny-liberalismens tes om ekonomin och marknadens rätt att dominera över staten och en allmän moral. Inte undra på att den borgerliga pressen recenserat boken negativt. ”Inget nytt, gammal skåpmat”, låter det som.
   Det jag saknar är lite mer sociologi. När upplysningens idéer förverkligades genom demokratins genombrott var det genom de stora folkrörelserna mobilisering av vanliga medborgare. Idéerna bars upp arbetarrörelser, kvinnorörelser och många andra civila gemenskaper.
   När den demokratiska staten nu hotas av en allt starkare global kapitalism och dess politik är det en förnyelse av dessa folkrörelser som behövs. Lokala och nationella gemenskaper som kan överrösta den vulgära populismens falska s.k. kulturkonservatism. Stå upp Löfven och alla andra demokrater, inte bara mot NATOS krigshets utan för den svenska välfärdsstaten!

Miljöpartiet vill ha nytt samråd om översiktsplaneförslaget av Ulf N

I höstas antog Byggnadsnämnden ett så kallat samrådsförslag för ny översiktsplan för Lunds kommun. Myndigheter, andra kommunala instanser och lundabor lämnade i senare under hösten in synpunkter på planförslaget. Miljöpartiet är kritisk på flera avgörande punkter mot förslaget, inte minst för att flera av Byggnadsnämndens ställningstagande inte tydligt framgår av underlaget. När kommunstyrelsen i december skulle yttra sej över översiktsplaneförslaget utvecklade MP sin kritik i ett eget förslag till yttrande från kommunstyrelsen. Förslaget till yttrande, som i sin helhet följer nedan, fick inte stöd av något annat parti. (Mellanrubrikerna är VB:s)
   Kommunstyrelsen menar att ett nytt samråd för översiktsplanen behöver hållas. Främsta anledningen till detta är de omfattande ändringsförslag som en majoritet av ledamöterna i byggnadsnämnden ställde sig bakom inför det nu pågående samrådet. Dessa ändringar har inte inarbetats i förslaget till Översiktsplan, varför det är svårt för såväl myndigheter som allmänhet att utläsa vad de innebär.

Tveksamt om förslaget uppfyller lagkraven
Vi ställer oss mycket tveksamma till om samrådsförslaget uppfyller kraven enligt PBL 3 kap 9 § (ny beteckning efter 2018-01-01: 3 kap 8 §), där det bland annat heter att kommunen under samrådet ska "redovisa förslagets innebörd, skälen för förslaget, och förslagets konsekvenser ...". Det aktuella förslagets innebörd finns inte redovisat, eftersom såväl vägreservat och utbyggnadsområden ska läggas till senare. Inte heller finns konsekvenserna av den förlängda tidshorisonten och konsekvenserna av de beslutade, men ej i samrådsförslaget inlagda, vägreservaten och utbyggnadsområdena. Redogörelse för hur stor areal jordbruksmark som kommer att tas i anspråk saknas också. Bristande överensstämmelse med PBL:s krav på ett samrådsförslag talar tydligt för att ett nytt samrådsförslag måste utarbetas.

Inriktningen om förtätning går förlorad
Med de utbyggnadsområden som byggnadsnämnden beslutat lägga till kommer det att finnas ett överskott på byggbar mark inom tidsramen i översiktsplaneringen. Det gör att åkermark exploateras i onödan och att inriktningen om förtätning går förlorad.
   Den förlängda tidshorisonten gör också att tanken med rullande planering, där man på ett bättre sätt kopplar samman aktuella förutsättningar och behov, går förlorad. Vi menar att översiktsplanen behöver stödja kommunens övergripande ambitioner på miljöområdet och LundaEko. Det behövs tydligare restriktioner för byggande på jordbruksmark och det är viktigt att vi värnar våra naturresurser och skapar goda förutsättningar för en hållbar stadsutveckling.

Nya bilvägar motarbetar klimatmålet
De ändringar av samrådsförslaget som byggnadsnämnden gjorde gav biltrafiken en ökad roll i transportpolitiken samt innebar nybyggnad av flera bilvägar i och runt Lunds stad, bland annat en bilväg över Höje å-dalen och en förbindelse norr om Lund mellan E22 och E6. Detta går såklart stick i stäv med Lunds övergripande klimatmål och de målsättningar för hållbara transporter som finns beslutade i LundaMats.

Planera för spårvägsutbyggnad
Översiktsplanen bör också tydligt peka ut vilken som är nästa etapp som är aktuell för spårvägsutbyggnad. Det är viktigt att ange i den övergripande planeringen var ett så pass kapacitetsstarkt kollektivtrafikslag planeras. Att Lund planerar för spårväg har varit ett viktigt ställningstagande i tidigare översiktsplaner för att den spårväg som nu är under utbyggnad skulle komma till. Ledtiderna för såväl planering som finansiering av spårväg är långa och det är viktigt med en tydlig prioritering tidigt i processen.

Varför blir de rika rikare och de fattiga fattigare?
av Gunnar Stensson

Tobias Lindberg grubblade över den frågan med utgångspunkt från ett tänkt exempel i en ledarartikel i Sydsvenskan den 23 januari med titeln Låt fler bli rika. Även på arbete.
   Hanna och Hans kommer från samma ort, har likvärdig utbildning och får snarlika jobb i Lund. (Tobias använder Stockholm i sitt exempel, det gör hans resonemang lite abstraktare även om mekanismerna är desamma. Att jag väljer Lund beror på att Lund är den tredje mest inkomstsegregerade kommunen i Sverige med en segregation som är lika stor som den i Colombia enligt en beräkning för någon vecka sedan).

Hanna har ärvda pengar som är skattebefriade. För dem köper hon en bostadsrätt vid Arenan. Tack vare ränteavdraget blir månadskostnaden låg. Hon får pengar över och satsar dem i aktiefonder. Bostadsrättens och fondernas värde ökar. Hennes pengar räcker efter några år till kontantinsatsen vid köp av en villa i Lomma. Där bor hon billigt tack vare ränteavdrag och slopad fastighetsskatt. Villans värde ökar.
   Hon är rik i utgångsläget och blir allt rikare, eftersom samhällsstrukturen gynnar de rika. Det är inte jobbet som är källan till hennes ökande rikedom.

Hans saknar startkapital. Visserligen har han samma lön som Hanna, men han bor dyrare och sämre. När bostadspriserna stiger blir kraven på kontantinsats och amortering högre.
    På några få år har skillnaden mellan Hannas och Hans tillgångar växt till miljonbelopp trots att Hans jobbar övertid. Han är fattig i utgångsläget och blir allt fattigare eftersom samhällsstrukturen gör det dyrare att leva för de fattiga.

Här avvek jag från Tobias Lindbergs exempel. Tobias tänker sig att Hans genom att arbeta övertid skulle kunna bli lika rik som Hanna. Men han får bara ut hälften av sin övertidsförtjänst på grund av uppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt.
   Finns det någon som tror att han skulle kunna bli lika rik som Hanna om man återgick till den tidigare brytpunkten? Och även om han blev det, tvingades han ju i alla fall anstränga sig dubbelt så mycket för att uppnå samma nivå Hanna? Är det rättvist? Är det önskvärt att ännu en som får ta del av de rikas privilegier?
   En sänkning av brytpunkten innebär en skattesänkning, även om den inte är lika gigantisk som den president Trump genomdrivit i USA. Skattesänkningar innebär att de rika stjäl från de fattiga.

Tobias är medveten om vad som krävs för att skapa lika villkor för Hanna och Hans. Arvs- och gåvoskatten måste återinföras, ränteavdraget avskaffas, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten återinföras och hyran sänkas så att kostnaden för boende blir densamma för den som bor i hyreshus som för den som äger ett hus.

Tobias är inte ensam om den insikten. I sin bok Kapitalet visar Thomas Piketty hur en samhällsstruktur som ensidigt gynnar kapitalet ökar kapitalkoncentrationen och därmed segregationen och alla de samhällsproblem som är förknippade med den.
   Per Molander visar i sitt arbete Ojämlikhetens anatomi hur ojämlikheten i ett marknadsstyrt samhälle växer av egen kraft i frånvaro av fördelningspolitik.
   Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Tekniska högskolan i Stockholm, beskriver i Antropocen. En essä om människans tidsålder hur världssystemet och den tillvaro vi känner hotas av den absurda kapitalkoncentration som innebär att en handfull miljardärer förfogar över mer kapital och makt än hela den fattigaste hälften av jordens befolkning tillsammans. Oxfam publicerade häromdagen än värre siffror inför det styrande kapitalets möte i Davos.
   Naomi Klein manar i sin uppmärksammade debattbok Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet till kamp för ett helt nytt samhällssystem för att skydda klimatet.

Tobias är nöjd med det lilla. Han hoppas att regeringen ska sänka brytpunkten för statlig inkomstskatt och därmed ge Hans chansen att genom hårt övertidsarbete bli lika rik som Hanna.
   Men kanske Tobias är en trojansk häst i Sydsvenskans ledarredaktion som i det fördolda försöker bilda opinion för arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och sänkta hyror, det vill säga det slags fördelningspolitik som är förutsättningen för ett jämlikt, demokratiskt samhälle. Det är den signal hans absurda förnöjsamhet sänder.