2017-10-19

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan i Lund
21 oktober  kl 17
Kathleen Nguyen, piano
Vendela Nilsson, piano
Julia Sigova, piano

Doc Lounge Lund 24/10


 
Free Lunch Society
Christian Tod, 95 min, Austria, Germany.
What would you do if your income were taken care of?

Synopsis
Just a few years ago, an unconditional basic income was considered a pipe dream. Today, this utopia is more imaginable than ever before - intense discussions are taking place in all political and scientific camps. FREE LUNCH SOCIETY provides background information about this idea and searches for explanations, possibilities and experiences regarding its implementation
Trailer »

LIVE: HEDDA HATAR
Hedda Hatar will be joining us for an acoustic set before the film on Tuesday. The band have played together for about a year, putting their music in the world to contribute to a more equal music industry. Their music has been described as indie/ alternative rock music, but essentially they just play what they feel like. This Lunda origined band has won several prices, with "’Best Stage Personality’’ as one of them. Don't miss out!


Mejeriet Lund, 19.00 24/10

Promenad av Karin S.

Promenad
Fördel med att sitta i rullstol.
Har löven alltid varit så vackra
i hösttid?

Subversiv natur av Lotte Möller

http://veckobladetilund.se/bilder/171020/rob-1-500.jpg
 
För några veckor sedan skrev jag i VB om de subversiva robiniaskotten som växte upp i och kring spårvägsbygget på St Laurentiigatan sedan den stiliga allén där hade fällts. Men kan det vara så att någon som står spårvägsprojektet nära läser VB och rapporterade till byggledningen? Det dröjde nämligen inte många dagar förrän samtliga skott var borta, somliga avklippta och andra av allt att döma giftbehandlade, efter att länge ha fått växa i fred.
 

 

Men robinior ger sig inte. Nya skott är på gång. Där de hittar en springa tar de sig upp men de kan också spränga asfalten. Vill man se det symboliskt representerar de motståndet mot den dyra och onödiga spårvägen.
Nu blir det intressant att se om också de nytillkomna små robiniorna får stryka på foten. I så fall stärker det misstanken att någon som står spårvägen nära verkligen läser VB och rapporterar om den undergrävande verksamheten. 

Hundra år med Balfour av Gunnar Olofsson

I år är det hundra år sedan dåvarande brittiske utrikesministern Arthur James Balfour (2 november 1917) deklarerade att kolonialmakten Storbritannien - som av Nationernas Förbund (föregångaren till FN) fått mandat att förvalta territoriet Palestina - skulle uppmuntra judisk invandring i området.
   Drömmen om en judisk stat hade levt länge, och efter den första sionistiska världskongressen 1897 kopplats till just de gamla religiösa skrifterna om det ”Heliga landet”- en gång givet judarna av Gud. Den brittiska deklarationen togs tacksamt emot av sionisterna. Mot slutet av den brittiska mandattiden bodde ungefär 530 000 judar i Palestina, de utgjorde 30 % av befolkningen och ägde 6-7 % av jorden.
   Den olyckliga delningsplanen 1947 – beslutat av ett FN helt kontrollerat av västmakterna – gav den judiska minoriteten 56 % (!) av landytan mot 42 % till palestinierna. Jerusalem skulle behållas som internationellt övervakat neutralt område.
   I samband med delningen genomförde väl förberedda judiska terrorgrupper en omfattande etnisk rensning av delar av den planerade palestinska staten, över 530 samhällen tömdes, invånarna dödades eller sattes att till fots, utan några tillhörigheter, ta sig till Jordanien och Libanon. Omkring 750 000 människor fördrevs på detta sätt och förvandlades till flyktingar, och när Israels landsfader David Ben-Gurion i maj 1948 utropade staten Israel kontrollerade man 78 % av Palestina.
   Hundra år efter Balfourdeklarationen lever spöket fortfarande. Judar i hela världen har rätt att flytta till och bosätta sig i Israel – medan de fördrivna palestinierna inte tillåts återvända. För att få mer judiskt livsrum beslagtar Israel allt mer av de återstående 22 % palestinskt land, och flyttar över delar av sin egen befolkning dit. I nuläget kontrollerar minst 650 000 bosättare, med stöd av mer än 500 militärposteringar, över 60 % av det som skall vara den av FN beslutade, och 135 stater erkända, palestinska staten.
   Det dagliga förtrycket, markstölderna, husrivningarna, förstörelsen av olivlundar och egendom, de nattliga arresteringarna, militärrättegångarna och dödsskjutningarna fortsätter i oförminskad takt. Balfours vålnad svävar ännu över det koloniala projektet som, om det inte stoppas, obönhörligt går mot en slutlig katastrof för palestinierna – och möjligen också israelerna. Och världen, det internationella samfundet, FN, EU och Sveriges regering ser på – och tiger.

En demokratisk statsminister? av Gunnar Stensson

Det var på gatorna - och i de kvinnliga rösträttskämparnas möteslokaler – som den allmänna rösträtten drevs igenom, inte runt det Edénska konseljbordet.
   Hans förslag hade aldrig kunnat genomföras utan trycket från de ryska och tyska arbetarnas revolutioner och hotet om att dessa skulle återuppväcka massresningarna från våren 1917 i Sverige.
   Så skriver Kjell Östberg i sin anmälan av Sverker Oredssons nyutgivna bok Nils Edén. Demokratins statsminister, Aftonbladet 18/10.
    Östberg påpekar begränsningarna i Edéns rösträttsreform. Liberalismen ville begränsa rösträtten till de välbeställda och välutbildade. I de kommunala valen, som indirekt utsåg ledamöterna i riksdagens första kammare, ställdes kravet att man tjänade tillräckligt mycket för att betala kommunalskatt.
   Ogifta kvinnor gjorde inte det och gifta kvinnors rösträtt var beroende av männens inkomster. Detta krav innebar också att var tionde arbetare förlorade sin rösträtt under 30-talskrisen i industrisamhällen som Sundsvall. Hundratusentals var utestängda från kommunal rösträtt. I kommunerna fick en minoritet rätt att stoppa alltför radikala beslut. En annan följd var att arbetarpartierna blev kraftigt underrepresenterade i första kammaren.

Fake news?

http://veckobladetilund.se/bilder/171020/fake-500.jpg
Såg denna annons för att fortsätta de svenska gränskontrollerna på nätet. Är det verkligen en riktig annons från Socialdemokraterna som dessutom kallar sig för framtidspartiet. Vågar man hoppas att jag blivit lurad av "fake news".

Revolutionen 2 av Gunnar Stensson


 
Den franska revolutionen
Frihet. Jämlikhet. Broderskap
Liksom den ryska revolutionen utlöstes den franska av akut nöd. En svår missväxt 1788 ledde till höga brödpriser och svält i Paris. Nyåret 1789 var det kallaste i mannaminne. Seine var ett enda långt isflak. Inga varor nådde Paris. Nödställda människor från landsbygden vällde in i staden, men där fanns inga arbeten, inga bostäder. Människorna dog på Paris gator.
   En rik arbetsgivare i Paris krävde sänkta löner. Det höga brödpriset hade drivit upp lönerna. Den 22 april började en grupp demonstranter tåga mot Seine. En trumma i täten slog takten och demonstranterna ropade:
                    Död åt de rika!
                    Död åt aristokraterna!
                    Död åt svartabörshajarna!
                    Död åt prästerna!

   Nästa dag anslöt sig stuvarna vid kajerna och vedkarlarna och de fattigaste som sov under broarna. Vid det kungliga glasbruket lade arbetarna ned arbetet och gick med. Trupper kommenderades ut och byggde barrikader. Plötsligt hördes skott. Demonstranterna angrep infanteristerna med takpannor. Butiker plundrades. Vintunnor öppnades. Män och kvinnor berusade sig och blev liggande. Gardister klubbade ihjäl dem. När dagen var slut låg 300 lik på gatorna och måste städas undan.

Den 2 maj samlade kung Ludvig XVI riksförsamlingen - 300 adelsmän, 300 präster och 600 ledamöter från tredje ståndet - i Versailles. Den 9 juli slog de 1200 delegaterna sig samman till en konstituerande nationalförsamling för att ge Frankrike en ny demokratisk konstitution enligt upplysningens idéer som utvecklats under de föregående 50 åren.
   Den 14 juli var en olidligt het sommardag, Mycket folk var samlade vid Palais Royal. En ung revolutionär advokat, Camille Desmoulins, steg upp på ett bord utanför Café du Foy och höll det brandtal som kom att leda till stormningen av Bastiljen, det centralt belägna statsfängelset i Paris.
   Den 26 augusti antog nationalförsamlingen deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
   I Versailles festade kungen, i Paris svalt folket.
 

 
Kvinnorna och barnen var de som drabbades hårdast. I oktober vandrade en folkmassa med kvinnor i täten de 15 kilometerna till Versailles. Dyblöta efter oktoberregnet invaderade de nationalförsamlingen och slog sig ner på ledamöternas platser med upphissade kjolar.
   En kvinnodelegation fick tillträde till kungen som lovade dem allt bröd som gick att skaffa. Kvinnorna tvingade kungen och drottningen att flytta från Versailles till Tuilerierna i Paris. 

Frihet, jämlikhet broderskap,
Hilary Mantels roman i tre delar,beskriver revolutionen som den upplevdes av tre unga män som kom att bli revolutionsledare: Camille Desmoulins, Danton och Robespierre. De växer upp, skolas i tidens idéer, propagerar för revolutionen i tidningar och pamfletter, men utan att veta som ska hända nästa år, nästa månad, nästa dag. Utvecklingen är oförutsägbar. Revolutionen är en kamp för rättvisa, men också en maktkamp mellan samhällsklasser, nationer, ideologier och ekonomiska intressen och kommer att fortsätta under decennier.
   De tre revolutionärerna är vänner, kamrater som samarbetar, men den turbulenta händelseutvecklingen leder till att en av dem, den konsekvente upplysningsideologen – och dödsstraffmotståndaren - Robespierre, ser sig principiellt tvingad att döma de båda andra, Desmoulins och Danton, till offentlig giljotinering.
   Danton utbrister på schavotten: ”Visa upp mitt huvud för folket. Det tål att tittas på.”
   Där slutar romanen, men läsaren vet att Robespierre kommer att möta samma öde inom något år.
 

 
Förra veckan skrev jag några rader om hur den ryska revolutionen upplevdes dag för dag av vittnen som befann sig i Petrograd 1917. Bolsjevikerna – och inte bara de – såg den franska revolutionen som ett mönster för utvecklingen, kanske för att på så sätt föreställa sig en struktur som i verkligheten saknades. De tre franska revolutionsledarna hade gått under i revolutionens kaos. Kaos rådde fortfarande i Ryssland vid Lenins död 1924.
  
En revolutionär situation är ett samhällssammanbrott. Det är lätt att i efterhand se varför varken det feodala Frankrike eller tsarens Ryssland kunde bestå. Man kan också se att de som förstod sammanbrottets orsaker också var de som hade förutsättningar att formulera de principer som kunde styra framtiden.
   De franska revolutionärernas frihet, jämlikhet, broderskap motsvarades av Lenins mer materiella fred, bröd, jord.
   Dagens samhälle är ett globalt system som kanske står inför ett sammanbrott om inte grundläggande förändringar snart sker, men där reaktionära krafter med Trump i spetsen blint fortsätter i gamla spår.
   När kommer revolutionen? Vilka ser lösningarna? Kan de förverkligas?

66 år i skolan 65. Summering:2 av Den Gamle

De som föddes under 1930-talet präglades tidigt av genomgripande historiska omvälvningar. När jag försöker sammanfatta vad som skett de senaste 80 åren övergår jag till att berätta i tredje person för att understryka det gemensamma.
   Han föddes 1933 i Uppsala.  Andra världskriget var närvarande för honom ända från hösten 39. Hans familj tog emot finska barn.
   Hans far var frånvarande som inkallad någonstans i Sverige julen 1941-42. Radionyheterna var alltid på. Han följde krigsrapporteringen 1944 och läste om koncentrationslägerfångarna i Dachau som befriades av amerikanska soldater. I maj 1945 när han nyss fyllt tolv slogs han med en nazi-sympatisör. I Växjö läroverk konfronterades han av en nazistisk gymnastiklärare. Sommaren 1945 läste han om bomberna i Hiroshima och Nagasaki. Han uppfattade först inte skillnaden mellan dem och kvartersbomberna som fällts över Tyskland.
   Han var inackorderad i Växjö, vantrivdes i läroverket och hade BC i tyska. I Älghult där hans familj nu bodde fanns bara en sexårig folkskola. Hans bror vägrade att gå i läroverket och läste i stället per korrespondens. Hans far engagerade sig för skolan och medverkade till att Älghult blev en av de första kommuner som införde en nioårig enhetsskola.

Optimism
Efter kriget var han optimist. De amerikanska och ryska soldaterna hade segrat över nazisterna.  Han var omedveten om den nöd som följde i krigets spår. Amerika blev hans idealland. Många såg ner på USA. I Växjö fanns en butik som kallades Amerikanska basaren. Där kostade allting 25 öre. USA beskrevs av många som ett skräpland som producerade skräpvaror. Det irriterade honom.
   Det stod mycket om USA i Dagens Nyheter. Dessutom läste han amerikansk litteratur och såg amerikansk film. Han uppfattade USA som en storslagen arena där goda krafter kämpade mot onda och de goda krafterna alltid vann.
   Han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och var övertygad om att den snart skulle segra. Hela hans världsbild var optimistisk och amerikansk.
   I grunden hade han samtidigt en positiv syn på Sovjetunionen. Ryssarna hade segrat i de stora slagen i Stalingrad och Kursk. Han funderade över kommunismen. Jämlikhet var väl bättre än skillnader mellan människor? Hans kristna fostran hade handlat om att de rika skulle ge bort sina rikedomar till de fattiga. Om någon ber dig om något så ge honom mer än han ber om. De kristna församlingarna i Nya testamentet var kommunistiska. Varför skällde alla på kommunistpartiet?
   Samtidigt avskydde han Stalin. Ungern-revolten fick honom att förstå att Stalin inte var det enda problemet i Sovjetunionen. Men han var optimist. Chrusjtjov skulle nog kunna reformera Sovjetunionen. Han läste Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv.
Han avskydde Europa. De europeiska länderna hade inte kunnat stå emot nazisterna. Många hade ställt sig på Tysklands sida. Somliga var fortfarande fascistiska som Spanien. 
   Men förtrycka kolonier ville de göra! England förde krig mot maumau-rörelsen i Kenya. Frankrike försökte krossa vietnameserna, misslyckades och kastade sig sedan över algerierna. Belgien förtryckte Kongo. Dåliga soldater som européerna var skulle de snart bli besegrade av befrielserörelserna. Han anmälde sig som FN-soldat men blev inte antagen.
   Koloniernas befrielse blev ett övergripande mål. Även USA var emot kolonialismen. Och Sovjetunionen. Det var bara de där européerna! De stödde till och med apartheid i Sydafrika. Indien hade befriats och i Kina hade kommunismen segrat.

Fortsatt optimism
Samtidigt som han blev ordinarie lärare i Axvall störtade Dag Hammarskjöld i Ndola. Han var övertygad om att det var ett imperialistiskt illdåd, men var fortfarande optimist. Kongo skulle säkert befrias.
   Svensk politik ägnade han ett svagt intresse. Han hade aldrig upplevt annat än socialdemokratiska regeringar och de reformerade ju Sverige, om än långsamt. Erlander fanns som en evig landsfader. Det blev semester och pensioner och barnbidrag och grundskola.
   Han studerade genomförandet av ATP under sina studier i statskunskap i Göteborg. ATP var uppenbart ett bra system, men borgarna försökte sabotera det. De plågade livet ur folkpartisten Königson när han räddade ATP genom att lägga ner sin röst i riksdagen.
   Entusiasmen för USA svalnade. Det nya begreppet neoimperialism började fyllas med innehåll.  Ekonomisk utsugning var effektivare än att hålla kolonier. Det hade USA ägnat sig åt i Latinamerika hela tiden. Han läste nobelpristagaren Asturias berättelser om Guatemala och hade förstått att det handlade om något som liknade ett folkmord 1954. Ett folkmord i all tysthet.
   DN-reportern Sven Östes reportage från USA, Latinamerika och Afrika gav honom en vidgad syn på världen. Visserligen trängdes kolonialmakterna ut, men neoimperialismen tog över. Världen blev mer komplex. Han var lärare nu och höll sig kontinuerligt så informerad som möjligt och formulerade om sina kunskaper så de blev användbara i klassrummet. Han började systematiskt studera politiska ideologier och närmade sig en marxistisk världsbild.
   Sedan arbetade han som lärare i Framnäs folkhögskola i Norrbotten och hade vuxna elever. De var socialdemokrater eller kommunister, ibland samtidigt som de var kristna. Det började komma texter om en ny vänster, en demokratisk vänster som var för människans frihet och kritisk till Sovjetunionen, en antikolonialistisk vänster som utgick från marxistiska idéer. Han läste Imperialismen som kapitalismens högsta stadium av Lenin, en liten röd bok som kostade sju kronor. 
   Så kom Vietnamkriget. Han hade varit medveten om konflikten sedan slaget i Dien Bien Phu 1954.

2017-10-12

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan i Lund
14 oktober kl 17
Martina Björk, sång
Margareta Ågren, piano och orgel

Händer i Lund

Föreläsningar på Stadbiblioteket

Måste ekonomer tro på evig tillväxt?
Det är många som undrar om den ekonomiska tillväxten leder till ett ekologiskt sammanbrott eller om ekonomerna har rätt i sin tro på att evig tillväxt är nödvändig och att den ska lösa alla problem. Kan en grön ekonomi ta oss igenom de kommande klimatkriserna? Finns det en framtida ekonomi som inte förstör vår jord?
Mikael Malmaeus forskar om dessa frågor vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

   Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek  Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!

18 okt,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården

Hundra år av Balfourdeklarationen

Vad är Balfourdeklarationen för något? Hur har den varit relevant för palestinas moderna historia? På vilket sätt påverkar den idag? Alla dessa frågor - och dina egna - kommer att diskuteras i ett öppet seminarium med Ala Alqut. Ala kommer introducera Balforudeklarationen och ta upp dessa frågor innan du och andra deltagare får möjlighet att diskutera och ställa öppna frågor till Ala och övriga deltagare.
Vi bjuder på fika och det är fritt inträde.
Tid: 22 oktober kl. 16:45 – 18:30
Plats :Ibn Rushd, Södra Fagerstagatan 1D, 214 44 Malmö



Utrikesdepartementet
2 november 1917


Käre Lord Rothschild,
Det bereder mig stor glädje, att regeringens vägnar överbringa Eder följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:
"Regeringen ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke‑judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land."
Jag skulle vara tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för den Sionistiska federationen.

Eder tillgivne
Arthur James Balfour


Läs mer på wikipedia

Skriv ... av Karin S.

Skriv något! säjer maken.
De jobbar med rörsystemet
i badrummet. Borrar och fräser.
Vi diskar på toaletten.
Jag får stappla en omväg
för att komma dit.
Slut på gnäll!
Många där ute
drömmer om
att få det som vi.

Valfriheten och Richard H Thalers ekonomipris
av Gunnar Stensson

Du kan välja att bo var du vill, äta vilken mat du vill, klä dig hur du vill, köpa vilken bil du vill, flyga vart du vill, roa dig hur du vill, efterfråga vilken vård och äldreomsorg du vill. Valet är fritt.  Om du har pengar. Du lever i det konsumismens samhälle som håller på att ödelägga vår planet.
   Ju rikare du är, desto större valfrihet. De rika blir rikare, fler och fler blir fattiga. Sverige är ett av världens rikaste länder, ändå är de flestas valfrihet begränsad, här som i resten av världen. I New York bor fler miljardärer än någon annanstans, ungefär ett tjog. En av dem är Donald Trump. Men en tredjedel av människorna i New Yorks är fattiga.
   I Sverige ska alla sparare välja mellan hundra pensionsfonder. Du kan spendera 100 arbetstimmar per år på att försöka ta reda på vilken som ger störst utdelning. Somliga tycker det är produktivt. Sedan har du fritt val. Fondernas ägare är ute efter dina sparpengar. Du kanske valde Allra. Allras ägare ökade sin valfrihet på din bekostnad. Tills bolagets valfrihet gick över anständighetens gräns. Som styrelseledamot i Allra kan du antingen häktas eller bli landshövding.

Valet mellan att välja och inte välja är inte något fritt val.
I Sverige tvingas du välja telefonbolag, skola, elbolag och äldreomsorg. Leverantörerna är ute efter dina pengar – och din valfrihet - för att öka sin egen valfrihet.
   Det här har årets ekonomipristagare Richard H Thaler forskat i. Han konstaterar att människan inte är ekonomiskt rationell och föreslår ett ”ickevalsläge som är bra för ickeväljare”.
   Liberalismens rationella gudom ”economic man” (han som spenderar hundra timmar på att välja lönsammast pensionsfond) existerar inte i verkligheten, även om somliga narcissistiska psykopater (som Anders Borg) inbillar sig att de förkroppsligar honom. Någon economic woman existerar inte ens som hjärnfoster, fast Margaret Thatcher kanske kunde personifiera henne.
   Den vanliga människan är större än economic man, intellektuellt och emotionellt. Hon ägnar inte sitt liv åt att kalkylera vilka ekonomiska val som ger störst vinst åt hennes begränsade lilla ego.
   Richard H Thaler är värd sitt ekonomipris för att han har avslöjat något av vanvettet i den fanatiska mammonsdyrkan som hans föregångare Milton Friedman prackade på världen och som kulminerade i bankkraschen 2008. Men tyvärr kan hans forskningar också hjälpa reklammakarna att stimulera den irrationella människans onödiga konsumtion.

Röda Kapellets avslutningskonsert!

Vik gärna lördagen den 16 deceember för Röda Kapellets traditionella avslutningskonsert! Klockan 18 den dagen ger Röda Kapellet och gruppen Antimakassar under ledning av Per Thornberg en konsert under rubriken "Befrielse" på Magle Konserthus.

1969 samlade basisten Charlie Haden ett antal av sina vänner ur New Yorks jazzelit till en skivinspelning. Under namnet Liberation Music Orchestra tog de med sin musik ställning mot USA:s krig i Vietnam och för solidaritet med befrielserörelser i tredje världen. Orkestern återuppstod sedaan vid ytterligare ett par tillfällen, bl a för att protestera mot den amerikanska inblandningen i Centralamerika på 1980-talet och mot invasionen av Irak 2003. En del av den fantastiska musik som skapades vid dessa tillfällen framförs vid konserten den 16 december.

Jonas Sjöstedt i Lund: “Att höja pensionerna är feminism i praktiken” av Hanna Gunnarsson

 

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare, kom till Lund 12 oktober, som första stopp på sin förvalsturné till tio utvalda städer. Under dagen besökte han Polhemsskolan där han fick träffa en klass gymnasieettor och sedan diskutera viktiga och aktuella skolfrågor med Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund, och spelade in ett samtal på temat LSS med en familj i Lund som drabbats av nedskärningar och negativa beslut. Detta samtal kommer finnas att lyssna på via Vänsterpartiets hemsida.

Det viktigaste var dock det öppna mötet på kvällen, som hölls i Kulturens auditorium. Det var nästan fullsatt, så ungefär 200 personer kom för att lyssna. Publiken var blandad i åldrarna, men en stor del var ungdomar.

Jonas Sjöstedt talade på temat ojämlikhet och vad vi kan göra åt den. Det var ett starkt ideologiskt tal, med en allvarlig stämning och det tog lång tid innan de första skämten och skratten kom. Sjöstedt inledde med att prata om sina “favoritakademiker” (en lämplig inledning i en universitetsstad): Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till Jämlikhetsanden, som besökte Vänsterdagarna i Malmö nyligen.

Wilkinsons och Pickets budskap är enkelt: Jämlika samhällen är bättre och tryggare. Ojämlikhet i samhället är ett problem även i samhällen där de flesta i befolkningen har det relativt bra. I Sverige ökar ojämlikheten ökar när skatterna för de rika sänks. En sådan politik konserverar ett system där de rikaste drar ifrån och klyftorna ökar. I ett materialistiskt samhälle drivet av konsumtion och vinstjakt kommer många att känna sig som ständiga förlorare och känna sig otillräckliga och känna att de inte riktigt hör hemma i en allt svagare gemenskap. Målet är såklart att samhället ska vara jämlikt, ett krav som också har stark feministisk profil. Kvinnor tjänar mindre och har lägre pension, det är männen som har de stora förmögenheterna. Feminismen och jämlikheten finns därför alltid med i Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen.

Vänsterpartiet har fått igenom många reformer som gör livet bättre för de som har det tuffast i samhället, i förhandlingarna med regeringen. Det som vi inte har fått igenom är samtidigt det viktigaste: Att beskatta de rikaste, återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt. Därför har inte trenden mot ett mer ojämlikt samhälle i Sverige kunnat vändas. Även de stora kraven som sänkt arbetstid och höjd garantipension är regeringen helt ointresserade av.

Jonas Sjöstedt kopplade också politiken för mer jämlikhet till klimatfrågorna. De största utsläppen gör de rikaste personerna, genom sina resor och sin konsumtion. Vi behöver mer social och kulturell utveckling istället för privat konsumtion för de rikaste. Den ökade produktivitet ska gå till att korta arbetstiden, inte till mer konsumtion. Klimatfrågan kräver gemensamma lösningar och planering och även gemensamt ägande.

Vi är mycket glada för att Jonas Sjöstedt kom till Lund under sin förvalsturné. Nu drar planeringen av valrörelsen igång på riktigt, med nomineringar och diskussioner om valplattform. Vi hoppas att många av de som kom på dagens möte vill vara med och arbeta för ökad jämlikhet i valrörelsen nästa år!

Åter om förslaget till ny översiktsplan av Ulf N

Byggnadsnämnden beslutade, som framgick i VB nr 25, om en rad ändringar i förhållande till tjänstemannaförslaget till ny översiktsplan för Lunds kommun. Likväl har dessa ändringar inte lagts in i det förslag som gått ut för samråd. Nämndens ändringar ligger som en bilaga till förslaget.
Flera av dessa ändringar gör att planen ändrar inriktning och får andra konsekvenser ur hållbarhetssynpunkt.

Stora krav på läsaren
Så till exempel lägger nämndens majoritet till en rad utbyggnadsområden får både bostäder och verksamheter på högklassig jordbruksmark. En annan ändring som nämnden gjorde var att flera nya vägar för motortrafik lades till tjänstemannaförslaget. Detta framgår alltså inte av det förslag som går ut på samråd – om en inte är väldigt uppmärksam och samtidigt läsa tjänstemannaförslaget och nämndens protokoll, samt vissa delar av den gamla, fortfarande gällande, översiktsplanen från 2010. Det är att ställa stora krav på läsaren!

Planen ska antas under denna mandatperiod
Varför har då inte dessa ändringar lagts in i förslaget, innan det skickades ut på samråd! Av tidsskäl – för då hade förslaget inte kunnat gå ut på samråd direkt? Men varför måste planen ut på samråd direkt? För att hinna tas under pågående mandatperiod.
   Nämnden gav också Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att under samrådsperioden omarbeta det avsnitt som handlar om transporter så att bilen ges högre prioritet. (De här nämnda besluten röstade givetvis MP emot och i fallet om biltrafik och bilvägar även V).

Nya strategier
Under samrådstiden ska förslaget kompletteras med en rad nya strategier. Bland annat planering för att möjliggöra produktion av biogas och för en utbyggnad av vindkraften. Vidare ska planen satsa på pendlarparkeringar i goda kollektivtrafiklägen och planera för gröna miljöer på hustak.

Positiva exempel
Slutligen några exempel på ur miljösynpunkt positiva skrivningar i Stadsbyggnadskontoret förslag.
 • ”Boulevardisera” huvudgator och trafikleder som har god potential och bra strategiskt läge för att stärka tätorternas klimatresiliens samt rekreativa och ekologiska värden.
 • All resandeökning i Lunds kommun ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik.
 • Lunds kommuns tätorter ska framöver främst växa genom förtätning så att stadsutvecklingen sker resurseffektivt och hållbart
 • Utbyggnad av Lunds kommun ska främst ske i lägen med god tillgång till kollektivtrafik för att skapa en hållbar utveckling
 • Temperaturreglera och förbättra den vattenhållande förmågan i tätorterna genom mer grönska och öppna vattenytor på annars hårdgjord allmän platsmark

Boktips: Vad visste svenskarna

1948 bildades staten Israel. I samband med de stridigheter som då uppstod fördrevs tre kvarts miljon människor från sitt land och sina hem. Deras egendom övertogs av de nya härskarna. Israel blev en framgångssaga och palestinierna blev flyktingar. Vad visste svenskarna om de landsflyktigas öde?

I dagarna utkommer Umeåförfattaren Göran Buréns nya bok, Alla människors lika värde. Den är på sätt och vis en fortsättning på den förra som handlade mordet på Folke Bernadotte. Nu är det de palestinska flyktingar Bernadotte engagerade sig så starkt för som står i fokus. Varför har de varit och varför är de fortfarande så bortglömda? Alla människors lika värde är Göran Buréns sjunde bok.

Stoppa nassarna i papperskassarna


En effektiv motdemonstration!
Tror inte att nassar gillar att bli skrattade åt.

Revolutionen 1 av Gunnar Stensson


 
Den ryska revolutionen
Det har gått hundra år sedan den ryska revolutionen som ägde rum i februari och oktober 1917. Tidsangivelserna markerar bara ett par moment i den långa process som startade 1905 och nådde en sorts fullbordan under Stalin.
   Förebilden var den franska revolutionen vars symboliska födelseögonblick anses vara Bastiljens stormning 1789, men som förebådades av upplysningstidens samhällskritik och fortsatte via Robespierres terror fram till Napoleon-eran.
   I båda fallen ägde revolutionsutbrotten rum i överbefolkade maktcentra, Petrograd och Paris, där människomassor i enorm misär levde nära adelsmän och godsägare, som åtnjöt extrem lyx, och där svält, förtryck och politisk inkompetens ledde till desperation men också till vaga förhoppningar om en bättre värld.

Februarirevolutionen i Petrograd var en kvinnornas revolution som startade i ändlösa brödköer på isiga gator. Där står de, påpälsade i mörka vinterkläder, somliga med barn, övervakade av soldater i affärens port. I köerna föddes idén om en demonstration på internationella kvinnodagen 8 mars, vilket i den gamla ryska kalendern motsvarade den 23 februari.
 

 
Då fylldes Nevskij Prospekt, Petrograds stora paradgata, av 50 000 kvinnor som bar stora banderoller med kyrilliska bokstäver som krävde bröd och fred. 50 000! Kvinnor! Spårvagnar har fastnat i folkhavet. Jag ser ansiktena på dem som är närmast kameran.
   Ja, ser. Jag har nämligen tillgång till Helen Rappaports Caught in the revolution. Petrograd 1917 utgiven av det brittiska förlaget Hutchinsson. Den bygger på samtida ögonvittnesskildringar, skrivna och fotograferade av de många journalister och sändebud från Frankrike, Storbritannien, USA och andra allierade som befann sig i Petrograd vid revolutionsutbrottet. Första världskriget var i sin slutfas och Ryssland var en viktig allierad. En vapenvila mellan Ryssland och Tyskland kunde avgöra första krigets utgång.
   Kvinnomarschen var inledningen till en kaotisk revolutionär vecka. Tiotusentals arbetare i ammunitionsfabrikerna på Viborgssidan strejkade. Armén sattes in mot arbetarna. Kosacker red framför Vinterpalatset. Pansarbilar körde på gatorna. Kulsprutor sköt på folkmassorna från hustaken (jämför massmordet i Las Vegas).
   Men soldaterna gjorde myteri och anslöt sig till revolutionen. Folket stormade polishus och fängelser. Fångarna befriades. Många var politiska fångar men där fanns också vanliga kriminella. De var flera tusen. Fängelserna sattes i brand. Somliga brändes inne i sina celler eftersom man inte hade nycklar.
   Jag ser det sotiga Litovskij-fängelset. Jag ser liken efter gatustriderna uppradade på kanalernas is, somliga barfota. Det är kallt och någon har behövt skorna eller stövlarna
   Begravningen av revolutionens döda ägde rum en blåsig marsdag. Sex separata kolonner marscherade mot Marsfältets begravningsplats. 150 000 sörjande deltog. Stämningen var intensiv.
   Jag ser kullvräkta statyer och förstörda tsarmonument på ett foto taget 27 februari. Tsaren avgick. Duman sammankallades. En provisorisk regering tillsattes. Sovjeter, arbetarråd, bildades.
 

 
Lenin anlände till Finlandsstationen och hälsades av musikkårer som spelade Marseljäsen och Internationalen. Han företrädde bolsjevikerna, en av många socialistiska, socialdemokratiska, socialrevolutionära och anarkistiska grupperingar. 
   I juli marscherade general Kornilov med en armékår mot Leningrad för att återställa den gamla ordningen. Lenin flyr till Finland och förklär sig. Jag ser bilden ”Crowd mowe down by machine guns at Petrograd”, hämtad från första sidan av Daily Mirror 19 september. Men Kornilov misslyckades. Soldaterna gjorde myteri. Lenin återvände. Han sammanfattade revolutionens mål i tre ord: Fred! Bröd! Jord!
   Sedan kom oktoberrevolutionen. Lenins välorganiserade bolsjeviker grep makten. Några gatustrider förekom, ännu ett foto visar en folkmassa som flyr i alla riktningar, beskjuten av kulsprutor på Nevskij Prospekt. Vinterpalatset stormades.
   Men många som bodde i centrala Petrograd märkte ingenting. Närde vaknat noterade de att ännu en episod i den kaotiska revolutionen hade inträffat. Att det var ett verkligt maktövertagande trodde få. Men Lenin och bolsjevikerna blev kvar vid makten.
   Den 26 oktober proklamerade Lenin bildandet av en ny regering. Han kallade den Folkkommissariernas råd, med sig själv som president och Trotskij som utrikesminister.
   Det innebar inte att kampen var avgjord. Den fortsatta utvecklingen var vidöppen. Jag ser bilden av den slagrörde Lenin på en rullstol strax före hans död 1924. Någonstans fanns Stalin, som Lenin misstrodde.

Revolutionen 2 handlar om den franska revolutionen och kommer nästa vecka.   

66 år i skolan 64. Summering:1 av Den Gamle

Karin fick Lunds kulturpris 1997. Jag pensionerades samma år. Hon fick beställning på ett program med visor från 1950-talet från en föreläsningsförening i Anderslöv, tror jag. Vi utvecklade idén till en sorts 50-talskrönika där Karin sjöng visorna och vi turades om att berätta – i tät dialog med åhörarna.
   Femtiotalets schlagers var svenska. Den amerikanska kulturen trängde visserligen på, men försvenskades. ”Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda da. Tänk så mycket sugar det finns i USA”, sjöng Lill-Babs. Annars var det Godnatt Irene, Tennesee-valsen och Adress Rosenhill som gällde.
   Vi stoppade in mycket i programmet, Ingmar Bergman och Vilhelm Moberg och Harriet Andersson. Flygande tunnan och värnplikten. Malmö nya stadsteater. Erlander och Hedlund. Vätebomben. Barnbidraget och allmänna tjänstepensionen. Hon dansade en sommar. Koreakriget. Ungernkrisen. Dien Bien Phu. Ingemar Johansson. I slutet hade vi några kabarélåtar av Lars Forssell ”Gungan går upp och ner” och ”Jag står här på ett torg” om kriget i Algeriet. Inget engelskspråkigt utom Sugar in the morning. Allt relaterat till hur vi själva uppfattat och upplevt decenniet.
   Det blev succé när vi spelade upp det första gången. Publiken var i stort sett var jämnårig med oss själva och relaterade till egna ungdomsminnen. Somligt inarbetade vi permanent i programmet, som också kunde också varieras efter ort, så att det anpassades till Malmö eller Trelleborg eller Hässleholm. Vi hade tillgång till en relativt funktionsduglig bil. Problemet var att hitta, exempelvis till Anderslöv eller till marginellt belägna lokaler i Malmö eller Landskrona, i synnerhet i vintermörkret.
   Framgången ledde till att vi utarbetade liknande program från 30-, 40- och 60-talet. Visorna från de föregående decennierna sjöngs fortfarande under 1950-talet. Vi upptäckte en grundregel: ju värre tider, dess gladare visor. Lägg dina sorger i en gammal säck och le, le, le! Sol, sol, sol i de glimmande snår, sol, sol är det var jag går. Någonstans i Sverige.
   50-talet låg bäst i tiden, därnäst 40-talet. Få var 30-talister utom vi själva och på 60-talet var den svenskspråkiga enhetskulturen över, även om exempelvis FNL-rörelsens sånggrupper enbart presenterade svenskspråkiga texter.
   Störst var alltså gensvaret på 50-talsprogrammet. Det var det sista decennium som fortfarande var präglat av förkrigs- och krigstid. Det föreföll stillastående, men under ytan inleddes det som kallas ”den stora accelerationen” med snabbt ökande produktion och konsumtion, folkmängd, bostadsbyggande, bilism och television. 1960 var världen helt annorlunda.
   Vi framträdde kanske sju, åtta gånger om året fram till 2014, då Karin på grund av svåra ryggproblem tvingades avstå från ett bokat program i Älmhult. Sedan blev det omöjligt att fortsätta.

Serien ”66 år i skolan” närmar sig sitt slut. Den var tänkt att täcka åren mellan 1940, då jag började i första klass i Östregårdsskolan i Växjö, och 2006, då jag avgick som ordförande i Lunds utbildningsnämnd. Jag har levt en stor del av mitt liv i klassrum och möteslokaler.
   De korta veckoavsnitten har skrivits spontant vecka för vecka och skulle handla om mitt offentliga eller kanske snarare kollektiva liv. I början tänkte jag att de skulle vara helt anonyma, men det visade sig givetvis omöjligt.
   Texterna är fulla av misstag och minnesfel. Viktiga händelser har kommit bort. Personer som jag samarbetat nära med och uppskattat mycket har hamnat utanför. Särskilt sörjer jag alla de elever och kollegor i skolan som blivit försummade. Jag har suttit och tittat på skolfoton fulla av människor som jag minns med värme och som stått mig nära, men som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på. Ibland har jag drabbats av blackout. Jag har haft en del dokument att stödja mig på, särskilt från tiden 1975 till 2000, men det har inte varit möjligt att konsultera dem när jag haft ett par timmar på mig en torsdagsmorgon. Vissa händelser har jag placerat helt fel i tiden.
   Dessutom har avsikten hela tiden varit att skriva så kortfattat som möjligt. Långvariga processer har sammanfattats på några rader.
   Det blir ett par avrundande avsnitt till för att fylla luckor och rätta felaktigheter, men i huvudsak har jag nått vägs ände. Jag skulle uppskatta påpekanden, rättelser och frågor.
   Signaturen Den Gamle kan jag tänka mig att använda också fortsättningsvis när den politiska eller historiska utvecklingen ger mig anledning att erinra om enstaka, längesedan förflutna händelser.

2017-10-05

Oktober av Karin S.

Grå dag. Grå himmel. Grått hår.
Grå ögon. Grå dammtussar. Grå gåstol.
Men.
Rött är hjärtat på väggen
som barnbarnet gjorde på lekis!

Musik i Helgeandskyrkan i Lund

Lördagsmusik
7 oktober kl 17
Blockwork Sandby

Konsert
8 oktober kl 17
”Gloria” av A Vivaldi
Helgeands- och Jubilatekören
Lunds Allmänna Sångförening
Alta Bastanta
Cappella Lundensis
Signe Lind, Lisa Löfquist, Kerstin Lundin Grevelius
Kerstin Hugosson, dirigent

Händer i Lund

Helena Thorfinn berättar om sin roman Den som går på tiger-stigar. Helena, som numera bor i Burma, har en bakgrund som journalist på såväl tidningar som tv och har arbetat på Sida i tolv år. När hon inte skriver romaner arbetar hon som biståndsexpert.
Tid: Måndag 9 okt 2017 kl 18
Plats: Stadsbiblioteket         

Jonas Sjöstedt i Lund den 12 oktober

En ekonomi för alla, inte bara några få

 

Vi vet att vi kan bli världens mest jämlika land, att vi kan göra någonting åt det här. Större jämlikhet mellan män och kvinnor och att vi kan se till att alla får samma chans. Kom och möt mig i Lund den 12 oktober och lyssna på våra förslag men jag vill också lyssna på dig och vad du tycker att vänstern ska göra för att skapa ett jämlikt samhälle.
Välkommen!
Tid: 12 oktober kl. 18:30 – 20:00
Plats: Kulturen, Tegnérsplatsen, 22350 Lund          

Nobelpriset i litteratur 2017 till Kazuo Ishiguro


 
Många har väl sett filmen Återstoden av dagen. Ishiguros senaste roman, Begravd jätte, är en sorts fantasy-historia i medeltida miljö och handlar om ett par föräldrar som söker sitt förlorade barn.
 

Mindre än ett år till nästa val

Flera av VB:s skribenter har börjat tänka ditåt och vi har två inlägg nedan som kan kopplas dit. Sven-Hugos mycket konkreta och Staffan Lindbergs mer existentiella.
   Förutom detta så har Vänsterpartiet nu publicerat ett förslag till valmanifest som man kan läsa här. Det är såklart bara ett förslag till kongressen fastställt det, men i alla fall. Noteras kan också att V-Lund har lagt ut ett formulär på sin hemsida där man kan föreslå vad man skall verka för under nästa mandatperiod.
red

En tänkt motion till Vänsterpartiets kongress 2018: Höj garantipensionen och bostadstillägget
av Sven-Hugo Mattsson

Sverige är ett rikt land och därför borde vi inte ha några fattigpensionärer, lägg till att vi befinner oss i en mäktig högkojunktur. I senaste budgeten, som jag kunde se det, höjdes taket för att få ”bostadstillägg för pensionärer”, men det räcker inte. Mitt förslag är att höja garantipensionen, göra denna skattefri och höja upp bostadstillägget. Jag föreslår därför:
   att garantipensionen höjs 1.500 kronor för de som är ensamboende och 1.000 för de som bor i tvåsamhet
   att garantipensionen blir skattefri
   att taket i bostadstilläget höjs till 6.500 Kronor

Vänsterns nederlag under 2000-talet av Gunnar Stensson

Jag kan inte dra mig till minnes en enda riktigt stor seger för vänstern sedan jag blev aktiv i slutet av 90-talet. Visst har vi upplevt småsegrar, men strider där oerhört mycket stått på spel – attacken mot Afghanistan, Irakkriget, ett slut på den israeliska ockupationen, ett stopp för privatisering av välfärden, en trygg arbetsmarknad för alla, ett slut på den strukturella diskrimineringen, likalön, ett rättvist och radikalt klimatavtal, en generös flyktingpolitik och ett stopp för fascismens utbredning i detta land och på denna kontinent – har alla förlorats.
   Den beklämmande nederlagskatalogen improviserades av Shora Esmailian i Sydsvenskan 4 oktober.
   Men hennes rubrik är optimistisk: ”Nu vänder det.”
   Massuppbådet mot nazismen i söndags ”var den händelse som kom att bli starten på något nytt, då den verkliga förändringen påbörjades.”
   Tiden är knapp. Noam Chomsky skymtar slutet på civilisationens era under antropocen – människans tidsålder. (Because we say so, Penguin books 2016).

Spöken ur det förflutna av Göran Persson

Efter två år i en stillsam pensionärstillvaro har stora delar av arbetslivets mödor hamnat i bakgrunden. Men så plötsligt väcks minnena till liv. Denna gång när Sydsvenskan presenterar vem som skall bli ny skolchef i Lund.
   I fem år jobbade jag i skolans värld, som assistent längst ner i hierarkin på en skola i Rosengård. Med mitt förflutna från ett trettiotal år i den privata sektorn var mycket svårbegripligt. Mystiska omorganisationer var inget nytt men nu nådde det nya höjder.
   Under mina år där utsattes skolan jag jobbade på för ett antal obegripligheter. Det var en ganska ordinär grundskola, två klasser förskoleklass till årskurs nio. Dessutom fanns där en särskola. När jag började där fanns det två ansvariga rektorer, en för de mindre upp till åk 5 och en för 6-9. Sen fanns det ett antal biträdande rektorer för att göra arbetsbördan rimlig.

Karusellorganisation
Sen började omorganisationerna. Har lite svårt med alla detaljer och ordningen. Två ansvariga blev fyra och bort med de biträdande. Dessutom skulle alla ansvariga rektorer byta skola, så alla tjänster skulle sökas på nytt och då skulle man som sagt helst söka sig till en annan skola. Som tur var för mig så lyckades detta inte fullt ut utan två av de fyra nya rektorerna hade jobbat på skolan tidigare.
   För mig personligen innebar det att under ett år hade jag fyra chefer på vardera en fjärdedel av min tid. Ganska rörigt upplägg men med min långa erfarenhet av arbetslivets outgrundligheter så gick det att hantera. Tyvärr var det många andra i personalen som tog mer illa vid sig, en tidigare mycket låg personalomsättning började hastigt stiga. Trots många år i arbetslivet så har jag sällan haft någon i chefshierarkin som så många tyckte och talade illa om. Ofta i ordval som inte var helt vanliga på en så kvinnodominerad arbetsplats.
   En kuriositet är att man lite senare beslöt att göra likadant med skolvaktmästarna. Som alla som gått i skolan vet är vaktmästaren den ende på skolan som vet var allting finns och hur saker fungerar praktiskt. Allt ifrån hur man byter en propp till att stänga vattnet när en toalett sprungit läck. Inte mycket blev bättre av att vaktmästarna bytte skolor med varandra, mycket blev däremot rörigare.

Framtidens skola
Det var många andra turer dessa år, allt under parollen att man byggde ”Framtidens skola i Rosengård”.
   Den verkliga framtiden blev att högstadiet på Örtagårdsskolan som jag jobbade på lades ner under ordnade former. Grannskolan, Rosengårdsskolan, la ner sitt högstadium under mindre ordnade former. Mediagranskningen gjorde situationen ohållbar.
   Så småningom blev hela skolsituationen i Malmö ohållbar, stadsdelarna avvecklades och man samlades i en gemensam skolförvaltning. Hela skulden för detta kan väl inte läggas på stadsdelen Rosengård och dess skolchef, men visst bidrog hon efter bästa förmåga.

Men varför ett spöke?
Det här låter väl som helt vanlig inkompetens. Spökminnet kommer från ett stort informationsmöte om en av omorganisationerna. Där startade skolchefen med att meddela personalen att: Det här är enbart ett informationsmöte, det får inte ställas några frågor. Visst, frågvisa blir inte alltid uppskattade efter förtjänst, men ett direkt förbud mot frågor fick mig att baxna.
   Personen bakom dessa värmande ord är nu ytterst nära att bli skolchef i Lund. Enligt Sydsvenskans artikel idag är det bara några fackliga dubier kvar att ta hand om. Facken förklarar att dessa handlar om formalia kring processen och inte alls om Jytte Lindborgs person. Jag hoppas verkligen att detta inte är sant! Fast mycket kan ju ha slipats av efter några år under palmerna i Trelleborg.

Elevpengen inte bara till svenska elever
av Gunnar Stensson

Friskolorna växer i världen – med svensk skolpeng, skriver Lärartidningen. Utlandsinvesteringarna finansieras med vinsten från skolpengen.
   Och inte bara utlandsinvesteringarna. Ägarnas plånböcker fick också en rejäl påfyllning. Senaste året delade Internationella Engelska skolan ut 45 miljoner kronor till aktieägarna av en årsvinst på 152 miljoner, enligt Aftonbladet 3/10. Pengarna var skattemedel avsedda för svenska elever.
   Dessutom fick Engelska skolan 20 miljoner extra skattekronor av Skolverkets 368 miljoner, pengar som egentligen var avsedda för skolor med låga studieresultat.
   Starka ekonomiska intressen står mot Reepalus förslag om vinstbegränsning.


Faktaruta
Friskolekoncernernas börsvärde
Academedia: 9,52 miljarder
Internationella engelska skolan: 2,04 miljarder
Kunskapsskolan: 1,12 miljarder

Friskolekoncernernas utlandssatsningar
Academedia.
Sverige: 34 skolor 66 000 elever 2500 anställda
Norge: 96 förskolor 9 200 barn och 2700 anställda
Tyskland: 17 skolor 1090 barn och 340 anställda
Zimbabwe: 140 barn.
Engelska skolan.
Sverige: 34 skolor 24 000 elever 2500 anställda
Storbritannien: 450 elever
Spanien: 1741 elever 241 anställda
Kunskapsskolan
Sverige: 36 skolor 13 000 elever 1200 anställda
Nederländerna: 40 skolor 2500 elever
Indien: 2100 elever
USA: 4 skolor
Saudiarabien: 2500 elever.

Källa: Lärarnas tidning         

Friskolans skattepengar till läxhjälp och skolor i utlandet
av Bengt Hall

Det finns en populär friskola i Lund som är och varit extremt lönsam. Genom att rekrytera skötsamma elever och minimera lärartätheten har ägarna tillskansat sig en miljardvinst som rätteligen borde gått till verksamheten och löner. Häromdagen fick jag veta att de sökt och fått s k läxhjälpspengar till samtliga skolans elever. Samtliga elever är alltså enligt skolans bedömning i behov av särskilt stöd. Jag blev upprörd och skrev följande brev till ansvarigt statsråd.

Statsrådet Gustav Fridolin
För ett tag sedan drev du igenom att skolorna i Sverige skulle få extrapengar till läxhjälp som stöd till elever med särskilda behov. Ett vällovligt syfte. Det var väl ett sätt att möta privata läxhjälpsföretags exploatering av rutavdragen, som ofta hamnade hos välbeställda familjer. Jag tolkade beslutet att syftet med dessa pengar var att i första hand hjälpa barn som hade studiesvårigheter och som kom från studieovana hem. Nu visar det sig att det i stället blivit de ”smartaste” skolorna som tagit för sig och det förefaller inte alls som att pengarna gått till de mest behövande.
   Jag har själv tre barnbarn som går på den Internationella Engelska skolan i Lund. Det är inte min förtjänst att de går där. Dessa tre barn kommer från mycket studievana hem liksom de flesta av sina skolkamrater. De klarar absolut sina läxor på egen hand och de är ambitiösa. Men skolan får alltså pengar till deras läxhjälp. Dessutom får skolan läxhjälp till alla sina 18 000 elever (30 skolor), maximalt 18,4 miljoner. Skolan rekryterar i huvudsak elever med välutbildade föräldrar. De vänder sig till elever som fungerar i mycket stora klasser utan specialundervisning och extra stöd. Internationella Engelska skolan är den skola i Sverige som får mest pengar till läxhjälp.
   Det är upprörande och jag undrar nu hur du ser på detta förhållande? Var det tänkt att fungera så här? Vad gör ni för att ändra på detta?
   Till yttermeravisso är Internationella Engelska skolan ägd av ett amerikanskt riskkapitalbolag som bland annat genom lägre lärartäthet kunnat tillskansa sig miljoner av skattemedel till de privata ägarna. Sedan starten för 24 år sedan har ägarna plockat ut cirka en miljard som vinst till egen ficka!

PS
Nu visar det sig att friskoleföretag i Sverige köper skolor runt om i världen – för svenska skattepengar, dvs överskott från skolpengen, bland annat i Saudiarabien. En av dessa skolor är just Internationella Engelska skolan, som framför allt expanderar i Spanien.

When will they ever learn? av Gunnar Stensson

I Lärarförbundets ranking Bästa skolkommun 2017 hamnade Lund och Lomma på delad tiondeplats. Vellinge blev etta.
Den goda skolan bygger på elevernas och lärarnas kunskaper och gemensamma engagemang för de ämnen de studerar. Varje god skola leds av ett kollegium med jämlika lärare och en rektor som demokratisk ordförande.  Den goda skolan bygger aldrig på konkurrens och statustänkande bland elever och lärare och än mindre på girighet.
   Lik förbannat klantar sig regeringarna, först den borgerliga (givetvis) och sedan den rödgröna (tråkigt nog) när de satsar miljarder på lärarlöner. De inför löneskillnader och skapar hierarkier för att ge lärarna möjlighet att göra karriär. Skolorna blir som 1900-talets regementen. Lägst står vicekorpralen och överst översten.
   Lönemiljarderna försämrar arbetsklimatet ute i skolorna. I tidigare jämlika kollegier införs ett hierarkiskt system med förstelärare, mellanlärare och sämstelärare. Indelningen administreras på lösa boliner av en enväldig rektor. Det har försämrat arbetsklimatet på skolorna, konstaterar Riksrevisionsverket i en aktuell rapport.
   Kritiken bland lärarna i Lunds gymnasieskolor är hård. Polhemsskolans lärare med flera har offentligt kritiserat det nya lönesystemet.
   Lund borde återställa den goda skolan genom att införa förstelärarlöner för samtliga lärare i kommunen!

Allt fler elever - 17,5 procent - lämnar grundskolan utan gymnasiekompetens. Det innebär att nästan var femte elev misslyckas. En huvudorsak är den segregation som 2000-talets skolpolitik lett till. Den nyliberala skolmarknadens verktyg är skolpengen, det fria valet, betygsinflationen, friskolorna och friskolekoncernerna.
   Marknadstänkandet drabbar också de kommunala skolorna som tvingas tävla med uppblåsta betyg och dyra reklamkampanjer, samtidigt som de har ansvar för samtliga elever, även de som av skilda skäl har sämre förutsättningar.
   Detta har lett till en accelererande försämring av den svenska skolan som hade en ledande ställning i mitten av 1990-talet.

Nu har också den högre utbildningens kvalitet i Sverige urholkats. Enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF, har Sverige rasat 16 platser sedan 2010, det år då marknadsmodellen var fullt genomförd i svensk skola. Det är särskilt oroande eftersom en sådan trend är bekymmersam på lång sikt, säger Margareta Drzeniek vid WEF i en intervju till Svenska Dagbladet.

De senaste tio åren har svenska utbildningspolitiker genomfört den ena dyra och klåfingriga reformen efter den andra utan att någonsin gå till den hårda kärnan och avskaffa den marknadsmodell som gör svensk skola unik i världen.
   Reepalus förslag om vinstbegränsning är sannolikt otillräckligt och kommer hur som helst fällas av allianspartierna och SD, när det läggs fram i november. Vi kunde höra det samfällda jublet från Moderata miljonärspartiets kongress i söndags när dess nyvalde ordförande Ulf Kristersson lovade att riva Reepalus förslag i bitar. På den punkten står moderaterna enade liksom när det gäller utvisningen av afghanska barn och kampen mot tiggarna.
   En otäck konsekvens av skolpolitikens långvariga snedvridning är att en stor andel av Sveriges elever och föräldrar blivit beroende av skolmarknaden och tror sig veta att deras framtida möjligheter skulle skadas om den avskaffades.


Faktaruta
Allt färre elever i grundskolan uppnår gymnasie-kompetens. 17,5 procent av niondeklassarna misslyckas, rapporterar Skolverket.
   Arbetsklimatet på skolorna har försämrats sedan regeringen satsat miljarder på att höja lärarlönerna samtidigt som den skapat löneskillnader på kollegierna, rapporterar Riksrevisionsverket
   Sverige har rasat 16 platser sedan 2010 inom högre utbildning enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF.

Upprepar sig historien?

Slovenska självständighetskriget (slovenska: Slovenska osamosvojitvena vojna), även kallat tiodagarskriget, var ett krig mellan Slovenien och det dåvarande Jugoslavien som varade mellan den 27 juni och den 6 juli 1991. Kriget föranleddes av att Slovenien, mot den jugoslaviska centralmaktens vilja, utropade sin självständighet.
I samband med att Slovenien utropade sin självständighet så tog man även kontroll över de yttre gränsövergångarna som hittills kontrollerats av Jugoslavien. Den jugoslaviska armen stationerad i Slovenien försökte återta kontrollen vilket resulterade i väpnad konflikt. Man kan säga att de strider mellan Jugoslaviens arme och de Slovenska territoriella försvaret samt poliser som uppstod kan räknas som startskottet för de jugoslaviska krigen. Kriget varade i tio dygn med Slovenien som segrare. Under kriget angreps huvudstaden Ljubljana med flyg. Sloveniens styrkor belägrade även Jugoslaviska armeförläggningar. 18 slovenska och 44 jugoslaviska soldater dödades under kriget.
Källa: Wikipedia
 

 
Vad händer om Katalonien utropar en ny stat?
Regeringen i Madrid kommer inte att gå med på ett katalanskt utträde ur Spanien. Premiärminister Mariano Rajoy kan utlysa undantagstillstånd och beordra polis och militärpolis att rent fysiskt ta över kontrollen över territoriet, som till exempel viktiga hamnar.

Katalanska politiker kan utnämna sin statschef och regering, skriva en egen grundlag, ropa på omvärldens erkännande och kräva att få sköta sin egen skatte- och utrikespolitik. Men Carles Puigdemont självständighetsskri kan komma att eka mycket tomt i rymden.
SvD 5/10 

Låt inte rädslan att göra fel urholka viljan att hjälp till
av Staffan Lindberg

Socialdemokraternas utspel om skattelättnader och små men viktiga förbättringar för vanligt folks ekonomi har kommit som på ett löpande band. Statens goda finanser och möjligheter lyser som ett spöke i oppositionens och extremhögerns mörka nunor. ’Äventyrspolitik’ är vad de kalla det i brist på alternativ.

Men det räcker inte för att möta utmaningen 2018, åtminstone inte i Malmö. Där har kombinationen M+KD+SD möjligheten att nå majoritet i fullmäktige om C eller L går med dem. KD får då hjälp av kamrat 4 %.

S+MP+V når kanske bara ca 40 procent.

Så hur ska man tänka? Hur ser smittskyddet ut? Vaccinering brukar vara svaret, men vilket virus är det man ska skydda sig mot? Hur ser problembilden ut? Eller är det brist på en bärkraftig vision för det nya och mer komplexa samhället?

Tänk om man förstod hur viktiga småföretagarna är, idag en tredjedel av väljarna – hantverkare, handlare, tjänsteutövare och konsulter. För dem handlar det om försäkring, skador och pensioner. Vem utvecklar en vision för deras goda och egenupplysta välfärdssamhälle? Bra skola, hälsovård och fritid för barnen. Rättvisa villkor. Framtidstro. Detta är nyckeln i den valprocess som vi nu går till mötes. Eller ska de fångas in av missnöje och drömmen om att synas av Centern eller M eller SD.

Opinionen mot vinster i välfärden är negativ. Den är statistiskt signifikant. Men är den också socialt och politiskt signifikant? Troligen är denna opinion svagare än den ser ut i en tabell. Den kan försvagas av att det kan vara skillnad på vinst och vinst, som skillnaden mellan äpplen och päron. Då handlar det inte bara om vinstprocent och skatteflykt, vilket i alla fall måste regleras.

Att skolan gått åt fanders kan de allra flesta se. Här behövs en ”revolution” med åternationalisering. Grundskolan ska fostra alla till jämlika medborgare på lika villkor i ett sekulärt demokratiskt samhälle. I detta behövs en revolution med mänskligt ansikte där det finns plats för ideella pedagogiska alternativ, som Waldorf- eller Montessori-pedagogik för barn som har olika behov, men inte för sekteristiska friskolor eller för ”Geschäft”. 

Men hur är det med vården? Många har säkert bra och fungerande kooperativa eller privata vårdföretag för den egna hälsan eller lekinlärning för förskolebarn eller vården av gamla föräldrar. Här kan enkla regler för de kooperativa och privata vårdföretagen hålla ordning på verksamheterna. Vanvård verkar inte finnas bara på den ena sidan skranket.

Den kostnadskrävande tekniska vården av alla som behöver den går för det mesta inte alls med vinst och ska naturligtvis drivas av offentliga institutioner och bekostas av allmänna försäkringar. Den medicinskt tekniska utvecklingen går med rasande fart, men frukterna av detta måste fördelas lika mellan alla medborgare. Inget annat än offentligt drivna sjukhus kan garantera detta i framtiden.

Det är alltså viktigt att inse att den socialdemokratiska välfärdsstaten inte längre kan byggas bara på en offentlig sektor med rättvis behandling för alla och prioritering av behoven. Den offentliga vården behöver alla tänkbara förstärkningar från det civila samhället, familjer och privata utförare.

Statens hand är regelstyrd och byråkratisk. Det vet varje person som arbetat i den offentliga sektorn. Myndighetsutövningen i kommun, landsting och stat är tung och fyrkantig. De andra alternativen är mjukare och generösare. De kan komplettera och göra skillnad. De är snabbare i sin empati. Det vet var och en som har en gammal förälder att ta hand om. Snart är vi 70-åringar där själva.

Det goda välfärdssamhället med solidaritet och bistånd av alla för alla klarar sig inte utan våra personliga insatser.

Så visionen måste vara en humanistiskt grundad omsorg av nästan, där olika institutionella, kooperativa och personliga krafter samverkar.

Rädslan att göra fel får inte urholka viljan att göra gott.

66 år i skolan 63. Klostergårdens byalag 2001 – 14:2
av Den Gamle

Byalaget hade ingen fast lokal under Göte Bergströms tid utan sammanträdde där det råkade finnas plats. Någon gång var det Klostergårdens konditori efter avtal med den finska familj som på den tiden var innehavare. Träffpunkten vid Västanväg i kvarteret Vårvädersregnet var tills den blev nedlagd tillgänglig som alternativ mötesplats för byalaget, liksom för PRO och andra organisationer.  Helgeands församlingshem tillhandahöll senare flera år en fast mötesplats. Vi hade ett bra samarbete och fick till och med en egen nyckel. När Lunds kommun blev ägare till den lokal i Klostergårdens centrum som tidigare varit både polisstation och bank kunde vi disponera den på kvällstid. Den var utmärkt för offentliga möten som till exempel protestmötena mot skolpengen 2007. Nu har ett apotek etablerat sig där. Under de senaste åren har vi använt ABF-lokalen på Sunnanväg 14, dit också PRO har sökt sig. Klostergårdens nybyggda mötesplats blev visserligen ett utmärkt bibliotek men erbjuder inte någon lämplig möteslokal eftersom den övriga delen av byggnaden används för kommunens fritidsverksamhet. Bara under några få timmar mitt på dagen ett par gånger i veckan fungerar den som kommunstyrd träffpunkt för äldre. Det fria föreningslivet ryms inte där. Inte heller fungerar den som mötesplats för större möten. Då finns bara Klostergårdsskolans matsal att tillgå.

Vi såg till att byalaget blev en registrerad förening med organisationsnummer och beskattning osv. Marie Hegnelius med sin föreningsvana och breda förtrogenhet med föreningslivet i Lund blev vår sekreterare. Einar Hulting var under ett par år ordförande och blev sedan kassör. Tack vare vår webbmaster Jan Engvald fick vi möjlighet att dokumentera verksamheten och göra den tillgänglig för alla. Sök bara på Klostergårdens byalag. Dessförinnan hade vi visserligen samlat protokoll och urklipp i pärmar men pärmarna blev stående hos ordföranden. En del överlämnades till biblioteket som också samlade material på egen hand. Men sedan 15 år dokumenterar Jan Engvald hela vår verksamhet.

Åren omkring 2006 var Byalaget som mest aktivt. Vi arbetade för att begränsa utbyggnaden på fältet söder om Regnbågskvarteren mellan vattenverket och Sankt Lars genom namninsamlingar (vi fick in mer än 1500 namn), på medborgarmöten och vid flera kontakter med Tekniska nämnden. Vi fick gehör från de rödgröna partierna och flera socialdemokratiska fullmäktige som emellertid tvingades följa partilinjen när det slutgiltiga beslutet skulle fattas. Vi förlorade alltså, överklagade beslutet och förlorade igen.
   Nu ligger den tättbebyggda Källbystaden i engelsk stil där. Den har skapat en stor hårdgjord yta intill ån som lett till snabba översvämningar vid regn. Stadsdelen är ganska trevlig, men den sociala strukturen är helt annorlunda än i Klostergården. Det handlar om dyra bostadsrätter och ett fåtal hyreslägenheter, också de med höga hyror.
   Vi stödde ett förslag av Per Helander om att förena stadsparken med Höje å och flytta korpfotbollsplanerna. Vi planerade en djurpassage på en bro över södra Ringvägen.
   Vi yttrade oss om landskapsplanen för Höje å-området, deltog i planeringen inför Mötesplats Klostergården mitt emot Helgeandsgården och diskuterade planerna för utbyggnaden på Arena-området med ”glasmästaren”, Paulsson var visst namnet. Han var då fortfarande den entreprenör som skulle genomföra den.
   I samband med opinionsbildningen om planerna arrangerade vi flera vandringar i området.

Under de tio år som gått sedan dess har flera anslutit sig till byalaget, men alltjämt är det i stort sett samma kamrater som driver verksamheten. Byalaget har åldrats. Det märks inte minst på vandringarna. Flera av dem som deltagit i åratal förhindras nu av olika krämpor. Några har avlidit.
   Samtidigt accelererar utvecklingen i vårt närområde med fyrspåren, Klostergårdsstationen, den nya översiktsplanen och Källbystaden. Vi är förvisso fortfarande aktiva, men föreningslivet har förändrats de senare åren, färre har intresse och möjlighet att delta i möten och allt mer sker på nätet. Att bedriva namninsamlingar genom att gå och knacka dörr fungerar inte längre. Allt fler trappuppgångar är låsta.
   Det nya IT-samhället är praktiskt och underlättar på många sätt organisations- och opinionsverksamhet, men samtidigt har något förlorats när de personliga mötena blir färre. Personligheter kan vara besvärliga och diskussioner kan dra ut på tiden, man kan bli irriterad eller uttråkad – ändå ger de personliga mötena, med sina bekräftelser och konflikter, mer än de flyktiga nätkontakterna. Allt kan inte ske på nätet. Man måste finna en kombination av arbetsformerna.

2017-09-28

30:e september i Sverige 2017


Här är polisen som mitt i gatan står.
Han visar hur man kör, han visar hur man går.
Ibland visar stopp och då är gatan fri.
Då tågar alla nassarna i takt förbi.


Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
30 september kl 17
Marianne Jacobs, piano
Albina Veisland, piano         

Nu är det snart... av Karin S

Nu är det snart helg igen.
Ändå tycker jag att tiden
står stilla.

Bock i kanten

Politikernas miljardsatsningar på höjda lärarlöner har visserligen betytt högre löner för några an landets pedagoger, men också sämre arbetsklimat på landets skolor. Det hävdar Riksrevisionen i en utvärdering. Vem blir överraskad? Löneklyftor brukar ha den effekten. Aftonbladet 27/9.

Röda Kapellet på Mårtenstorget


 

I lördags den 23:e så genomförde Röda Kapellet sin sista apellmötesspelning på Mårtenstorget.
   Man avhandlade i tal och musik monarkins avskaffande. En märklig politisk fråga där det funnits en politisk majoritet i riksdagen i nästan 100 år för detta men det har aldrig fattats något sånt beslut, tvärtom har det alltid funnits en stor majoritet för monarkins bevarande.
   Bengt Halls tal och Ulf Telemans antimonarkistiska sånger kan du ta del av här. Ljudkvaliten är inte den bästa med en brusande fontän strax bredvid.
   Förutom Bengt så talade Ulf Teleman, Elisabeth Iregren och Kristina Jennbert. Musiken de hänvisar till spelades inte in så det är bara talen man kan läsa här.
   Finns inte mycket att tillägga förutom Bengts kraftfulla uppmaning: Gå med i Republikanska Föreningen

Får de stanna?

Samtidigt som detta nummer av Veckobladet publiceras avgör politikerna i Lunds kommunfullmäktige om de asylsökande barnen ska få stanna.
   Varken FNL, MP, F! eller V vill köra ut barnen. Men de är i minoritet.
   Övriga partier vill göra barnen hemlösa. De kanske hoppas på ökat väljarstöd.
   Men ännu kan de ändra sig. Enskilda ledamöter kan bryta mot partilinjen. Vi följer utvecklingen. Se Hanna Gunnarssons rapport från fullmäktige nedan följt av Bertil Egerös artikel.
   Återremiss är förmodligen att betrakta som ett beslut i fullmäktige men utanför är det väl snarast ett icke-beslut.

Kommunfullmäktige: Ensamkommandes boende och arbetskläder i förskolan av Hanna Gunnarsson (v)

Kommunfullmäktige hade en rekordkort dagordning på sitt september-möte. Som en motreaktion mot den korta dagordningen lämnade ledamöterna in en stor mängd så kallade enkla frågor, korta frågor till kommunalråden och nämndsordföranden i aktuella ämnen.

Det viktigaste på kommunfullmäktigemötet var dock de två motioner som fanns från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Båda motionerna blev lämnade utan konkret åtgärd.

Först diskuterades Vänsterpartiets motion om att alla anställda i förskola och fritidshem ska få tillgång till kostnadsfria arbetskläder. Det kan handla om kläder för utomhusbruk för att hålla sig varm eller utan att tveka kunna leka i leran med barnen, eller kläder för inomhusbruk så att ens egna kläder inte blir smutsiga på olika sätt. Kostnadsfria arbetskläder finns idag på några förskolor i kommunen, utifrån lokala beslut av varje rektor. Det betyder att det inte finns en rättvisa i denna förmån inom kommunen. Kostnadsfria arbetskläder är en viktig arbetsmiljöfråga och visar tydligt vilka som är personal när elevgrupper är utomhus. “Ett positivt initiativ” menade både socialdemokraterna och liberalerna, men de var inte intresserade av att genomföra detta nu utan ville vänta på en utredning och föreskrifter från arbetsmiljöverket.

Den andra motionen kom från Feministiskt initiativ och handlade om att låta ensamkommande ungdomar som blivit åldersuppskrivna få stanna i Lund under överklagandetiden. Samma förslag finns också i ett Lundaförslag, som tidigare refererats har i Veckobladet. Flera kommunen har redan fattat beslut om detta. Det är ju såklart väldigt viktigt att ungdomarna får stanna kvar i den stad där de har fått vänner, går i skolan och förhoppningsvis känner sig trygga. De ungdomar som behöver flytta till ett annat boende måste börja om i en ny klass och skaffa nya vänner på den nya orten, något som inte gynnar ungdomens trygghet och kunskapsutveckling. I kommunstyrelsen fanns inte en majoritet för att bifalla motionen, det var V, MP (!), FNL och FI som sa ja. Inför kommunfullmäktiges möte hade socialdemokraterna föreslagit en återremiss för att invänta statsbudgeten, och det blev också kommunfullmäktiges beslut. Frågan kommer därför komma tillbaka någon gång i december eller januari. Fram till dess kommer åldersuppskrivna ungdomar fortfarande riskera att behöva flytta från Lund. Om någon har ett rum över för någon av dessa ungdomar är det mycket välkommet!

Pengar eller medmänsklighet? Lunds kommun gör asylsökande barn hemlösa av Bertil Egerö, god man

Idag kommer Lunds kommunfullmäktige att med stor säkerhet avslå motioner och medborgarförslag som alla handlar om medmänsklighet: att låta unga asylsökande bo kvar medan processen om hur gamla de är pågår.
   Det handlar om barn som av migrationsverket bedöms vara 18 år. När det sker svarar Lunds kommun med att med omedelbar verkan skicka ut barnen från sina boenden. Barnens har bara två val: att genom migrationsverket flyttas till ett vuxenboende var som helst i landet, eller att försöka hitta någonstans att bo hos vänner och bekanta. Många väljer hemlösheten.
   Fullmäktige ska på torsdag ta ställning till den viktiga period när migrationsverkets beslut överklagas, en process som kan ta flera månader. Under den tiden är barnet i juridisk mening ’oskyldigt’; ännu gäller den lägre ålder som redan har uppgivits. Trots det dras det statliga bidraget till kommunerna in. Flera städer har ändå svarat med medmänsklighet; barnen får stanna till dess ett beslut om deras framtid har vunnit laga kraft. Icke så Lund.
   Många lundensare har visat att medmänsklighet bör gälla. Ett medborgarförslag i den riktningen samlade nära 700 stöttande röster. Lundapartiet FNL, gemensamt med MP, F! och V, röstar för att medmänsklighet ska gälla. Överförmyndaren har beslutat att låta barnen behålla sin god man och rekommenderar kommunen att inta samma hållning. Men partimajoriteten väntas avslå.
   Det är vad kommunkontoret rekommenderar i sin beredning, med den ökade kostnaden som argument. Men har de verkligen tänkt genom saken? Blir verkligen kostnaderna för de drabbades boende mm betungande höga? Sanningen är ju att budgeten redan täcker dessa unga som ju finns i kommunens boenden när migrationsverket tar sitt beslut. När verket förlorar i domstolen, och det händer faktiskt, har de rätt att bo kvar, gå i skola och få hälsovård.
   Finansminister Magdalena Andersson har nyligen beslutat tilldela svenska kommuner extra medel för att underlätta för dem att ta sitt ansvar gentemot drabbade ungdomar. Det borde få även Lunds politiker att tänka om.
   När har Lunds kommun börjat låta penningen råda över socialtjänstlagen? När blev det tänkbart, ja fullt möjligt, att skicka ut unga människor i hemlöshet? Lunds politiker, lyssna på Malmö där de unga får bo kvar. Besinna er och ta ert ansvar.     

Bevara änglamarken söder om Höje å!
av Gunnar Stensson

Söder om Höje å utbreder sig vidsträckta åkrar, både öster och väster om järnvägen. Bara enstaka träddungar eller bondgårdar bryter horisonten mellan jord och himmel. Här finns Sveriges – och kanske världens – bästa åkerjord. Här odlas vete, korn, betor och raps.
   Just detta område vill Staffanstorps kommun ”utveckla”.

Sedan flera år har Staffanstorp planerat att bebygga fälten mellan Trolleberg och Flackarp. Staffanstorps kommun utmärker sig genom att rulla ut enformiga villamattor över söderslätt. Den nya villamattan längs Malmövägen vid Hjärup är ett avskräckande exempel. Ett annat är villamattan bortom väg 108 söder om Sankt Lars.
   Den gräns mellan Staffanstorp och Lund som greve Wachtmeister genomdrev har gett Staffanstorp möjlighet locka fler invånare genom att bygga bostadsområden intill Lund och på det sättet parasitera på Lunds skolor och kommunikationer. Gränsen ger också Staffanstorps politiker en chans att utöva utpressning på Lunds stadsplanerare.
 

 

På den nya översiktsplanen för Lund markeras hela ytan mellan Höje å och väg 108 som ett tänkbart område för ”utvecklingssamarbete” mellan Staffanstorps kommun och Lund. En mörk, randig filt markerar området – och döljer det – på kartan. Rubriken är ”Gemensamt utredningsområde med Staffanstorps kommun”.
   Att området finns med på Lunds översiktsplan är ett desperat försök från Lunds planerare att moderera Staffanstorps planer förstöra Höje å-området genom nya villamattor längs Lunds södra gräns. Lund försöker skydda miljön i Källby-staden genom en gemensam utredning med Staffanstorps kommun. Men här duger inga kompromisser.

Änglamarken söder om Höje å måste värnas!  Att bevara åkerjorden – även den utanför Lund - är ytterst en livsnödvändighet inte bara för Sverige utan för mänskligheten.
   Det åligger medborgarna och de politiska partierna i Lund – och i Staffanstorp – att stoppa exploateringen.

Kort om MP:s yrkanden till Översiktsplanen av Ulf N

Miljöpartiets – liksom andra partiers yrkanden – framgår givetvis i protokollet från Byggnadsnämndens sammanträde. Eftersom det inte är särskilt lämpligt att här i VB publicera protokollets 12 sidor som behandlar Översiktsplanen följer här ett litet urval av MP:s yrkanden.
Vi yrkade:
 • Avslag på S-förslaget att översiktsplanen skulle sträcka sig 5 år utöver vad som var tänkt i tjänstemannaförslaget. (Detta därför att det fordrar så stora ändringar i strategier och mål att det blivit en väsentligt annorlunda plan)
 • Avslag på S-förslaget att alla utbyggnadsområden som fanns med i den nu gällande översiktsplanen från 2010 skulle plockas in i samrådsförslaget – de fanns alltså inte med i tjänstemannaförslaget. (S-yrkandena gick igenom med stöd av de borgerliga).
 • Att kravet på ett yttra godsspår ska utgå ur Översiktsplanen (vårt förslag vann inte nämndens gehör).
 • Att kommuninvånarna skulle ges möjlighet till ökad delaktighet i planprocesser (V röstade med MP men förslaget gick inte igenom – nu blev det bara byggaktörernas delaktighet som ska öka)
 • Avslag på det borgerliga förslaget att bilismen ska ges en mer framträdande betydelse i översiktsplanen och att samtliga vägreservat från nu gällande översiktsplan ska tas med i den nya planen (här röstade även V emot medan S la ner sina röster).

Förslaget till översiktsplan finns att läsa på www.lund.se/op. Men observera att det är tjänstemannaförslaget, dvs Stadsbyggnadskontoret förslag, som publicerats. För att se vad som är Byggnadsnämndens förslag måste en läsa protokollsutdraget (som också finns på hemsidan) parallellt med Stadsbyggnadskontorets förslag. Lite konstigt, kan en tycka.

Prästen Kent Wisti är någonting viktigt på spåret, men hur ska det gå till? av Staffan Lindberg

”Religion handlar om en gestaltning av en djupare verklighet där man kan lyfta in lekfullheten och någon poetisk förståelse av verkligheten.” (Kent Wisti, präst, Lokaltidningen, Lund, 5 augusti 2017, s. 5)
 

 

Jag tycker att Kent Wisti är något grundläggande på spåret. Djupare verklighet? Ytterst handlar det om relationer, liv och död, trohet och förlitan. Hur man får ihop det beror på tiden och sammanhanget.
   Dagens religiösa gudstjänster har ett sammanhang av församling och tradition, både grundat i bibeln och i en tradition. Gemenskap i form av ord, förkunnelse, bön, musik och sång. Om man är uppvuxen i detta sammanhang kan denna trosgemenskap ha en mening, en poesi och sång för själen.
   Men för alla andra? Vad och hur kan det bli en idégemenskap, som inte verkar arkaisk eller mossbelupen för de flesta sekulariserade nutidsmänniskor utan bakgrund i den kristna traditionen? Har Wisti ett svar på detta?
   Kent svarade aldrig. Jag la det på Facebook utan svar. Jag hörde honom i radions gudstjänst söndagen efter. Det var fint och poetiskt. Så utan svar fick jag försöka själv svara på frågan.

Mitt uppe i en gemenskap som vi kanske inte kan se och tolka
Jag tror att den viktigaste gemenskapen finns i vårt demokratiska välfärdssamhälle. Från våra traditioner att skapa detta samhälle, våra folkrörelser i går och idag; våra fackföreningar, kvinnorörelser, nykterhetsrörelser, studieförbund, arbetar- och bonderörelser; idag våra miljörörelser, patientföreningar, flyktinghjälpare, förkämpar för mänskliga rättigheter; vår omsorg och barmhärtighet i nära och andra relationer; våra sånger och texter i alla dessa sammanhang; våra modiga föregångare i allt detta.
   Det är inte i kyrkorna utan i vardagslivets rum som denna gemenskap hela tiden kommer upp till ytan. Det viktiga är att vi deltar fullt ut i konflikter och problemlösningar som vi ställs inför. Att vi hävdar den sociala demokratins mål och medel med andra: ömsesidig hänsyn, jämlikhet och jämställdhet. 
   Kristna är en del av denna sociala demokrati, men bär också på ett arv av överhöghet och motstånd mot rörelserna och förändringarna, som brutit ner hierarkier och förtryck. Därför krävs en speciell kristen ödmjukhet inför det demokratiska samhällets behov.
   Rent teologiskt handlar det om hur den kristna etiken har gjort oss till subjekt. Demokrati betyder att vi själva är medskapande i frihet, broderskap och jämlikhet. Det står inte längre skrivet i en urkund bara, utan i våra egna kroppar och sinnen.
   Man kan se den kristna utvecklingen över tiden, som en slags andlig sekularisering, ett myndigblivande, att vi själva som individer är ansvariga för det goda, så att säga, för det gudomliga inom oss. Om man kombinerar detta med en sociologisk syn på religionen - som det yttersta uttrycket för social gemenskap, som förverkligas genom riter och handlingar - så har vi en historiskt föränderlig religiös tro där vi själva är aktivt medskapande. En tro befriad från ett luddigt övernaturligt.
   En sådan tro är både full av lek, musik och poesi.

Somliga skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra av Gunnar Stensson

Den svenska skolan har varit en av de jämlikaste i OECD-länderna men efter kommunaliseringen och införandet av fritt val och skolpeng har den allt snabbare segregerats samtidigt som skolresultaten har försämrats.
   Regeringen har därför efter ett förslag från Skolkommissionen i våras beslutat om ett nytt statligt stöd på 6 miljarder för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling.
   Den totala kostnaden för skola och förskola var 2015 drygt 100 miljarder kronor, så stödet på 6 miljarder skulle kunna innebära en betydande förstärkning för de skolor som behöver det bäst.
   Avsikten är att pengarna ska gå till de skolor där föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå är lägst och där flest nyanlända mottagits.
   Statistiska centralbyrån håller på att ta fram ett socioekonomiskt index som visar hur segregationen slår på kommun- och skolnivå. 
   Beräkningar som gjorts i samband med arbetet med indexet visar att en del skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra skolor därför att förutsättningarna är så olika.
   Kritiken mot införandet av skolpeng i Lunds skolor grundades framför allt på principen att eleverna och följaktligen skolorna skulle få samma skolpeng trots att förutsättningarna var så olika. Nu har de värsta felfördelningarna i Lund åtgärdats, men långt ifrån alla.

Risken är att den statliga satsningen inte kommer att genomföras på det sätt som är avsikten. Som en konsekvens av skolornas kommunalisering är det kommunerna som bestämmer hur stödet ska fördelas, påpekar Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse i en läsvärd artikel (SDS 15/9).
   Det finns kommuner som satsar dubbelt så mycket som andra på skolan, eftersom alla kommuner inte är lika förmögna. Rik kommun, rik skola. Fattig kommun, fattig skola.
   Många kommuner struntar i att bekymra sig om hur fördelningen av skopengen slår. De fördelar alltjämt enligt principen samma summa till alla elever. Där håvar friskolekoncernerna in pengar genom att ta hand om de mest lönsamma eleverna.
   För att förverkliga intentionerna bakom det nya stödet till skolorna utan att kränka principen om kommunalt självbestämmande borde staten ta tillbaka ansvaret för skolorna.

Nationalekonomerna Stefan de Vylder och Ann-Marie Pålsson eniga: Aktiebolag ska inte driva skolor
av Gunnar Stensson

Slopa skolpengen till vinstdrivande bolag. Det föreslår nationalekonomen Stefan de Vylder i en debattartikel i Aftonbladet 23/9. Han skriver:
   ”Sverige har blivit extremt. Extremt i fråga om offentlig finansiering av vinstdrivande företag. Och extremt, om vi får tro Pisa, bland OECD-länder vad gäller växande kunskapsklyftor. Det är lätt att förstå varför inget land har övervägt att kopiera oss. Den enda ledande politiker som jag hört uttrycka sympati för den svenska skolmodellen är Donald Trumps utbildningsminister.”
   Stefan de Vylder kritiserar Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden”, för att den utmynnar i förslaget att den maximala ersättningen till skolföretagare ska begränsas till en viss procent av det man kallar ”operativt kapital”.
   Han hävdar att det kommer att göra det mer lönsamt att satsa på hardware: byggnader, maskiner, utrustning mm än på den mjukvara som är viktigast inom hela tjänstesektorn: människor och människors idéer och kunskaper.  Om förslaget genomförs kommer det att leda till ett omfattande trixande, skriver han.
   Han hänvisar till Ann-Marie Pålssons argument att man måste komma åt vinstmotivet, som aktiebolag enligt aktiebolagslagen måste drivas av.
   Ett stopp för vinstjakten i välfärden kräver ett ifrågasättande av aktiebolagsformen inom skola och omsorg.
   Ett beslut att på sikt slopa skolpengen till vinstdrivna aktiebolag vore ett bra första steg, lyder slutsatsen.

Förslag till översiktsplan för Lund: Nya vägar, mera bilar och ytterligare utbyggnad på jordbruksmark
av Ulf Nymark

En ny översiktsplan för Lunds kommun har nu antagits av Byggnadsnämnden och skickats ut på samråd bland allmänhet, myndigheter, kommunens egna nämnder och styrelser, grannkommuner, ideella organisationer osv. En översiktsplan. En inriktning på ”hur mark, vatten och den existerande stadsmiljön ska användas, bevaras och utvecklas på längre sikt”.
   Samrådet pågår till den 30 november. Därefter bearbetas planen i större eller mindre omfattning på grundval av de synpunkter och förslag som kommit in under samrådet. För att efter en s k utställningsperiod via ny Byggnadsnämndsbehandling ta vägen till Kommunfullmäktige.
   Miljöpartiet har lämnat in en skriftlig reservation till förslaget. Texten följer oavkortat här nedan. En kort sammanfattning av MP:s yrkanden i nämnden finns separat.

För en skärpt miljö- och klimatpolitik
– Miljöpartiets reservation till Översiktsplan 2018
Stadsbyggnadskontorets förslag till ny översiktsplan är väl genomarbetat och överskådligt presenterat. Ur miljö- och klimatsynpunkt innebär förslaget en klar förbättring jämfört med nu gällande översiktsplanen. Tyvärr nedtonades miljöinslagen betydligt i nämndsbehandlingen av förslaget.
   Från Miljöpartiets sida kan vi ändå se att det finns förbättringspotential på flera områden, i synnerhet vad gäller strategin för att skydda jordbruksmark.
Miljöpartiet har därför lagt en rad konkreta förslag. En del av dessa vann acceptans redan i de kontakter med övriga partier som föregick nämndssammanträdet, andra vann nämndsmajoritetens gehör i omröstningar under sammanträdet.

Restriktioner mot byggande på jordbruksmark
Men flera av våra förslag röstades ner. Dels gäller det vårt yrkande om tydligare restriktioner för byggande på jordbruksmark. I stadsbyggnadskontorets ursprungliga förslag utpekades inte några specifika områden för byggande av bostäder på jordbruksmark utan fokus låg på förtätning och att staden ska växa inifrån och ut och jordbruksmarken skyddades i mer allmänna ordalag. Nämnden röstade tyvärr även för tilläggsförslaget att utbyggnadsområden från ÖP 2010 ska läggas till. Det beslutet berör till en betydande del högproduktiv jordbruksmark. Ändringsförslaget som gick igenom i nämnden innebär också att förtätningsstrategin ges mindre tyngd i Lunds framtida utveckling. Därmed riskerar vi en utveckling där stora arealer högproduktiv jordbruksmark fortsatt tas i anspråk för utbyggnad i Lunds kommun.

Ersättningsmark för verksamheter
Samma konsekvenser får ändringsförslaget om ersättningsmark för verksamheter som flyttar från stadsförnyelseområden som Källby och Västerbro vilka enligt nämndens beslut nu ska ges lika stort utrymme i ersättning. Miljöpartiet anser att Lunds kommun bör lösa detta främst genom förtätning av befintliga verksamhetsområden och sträva efter att minimera fortsatt exploatering av högproduktiv jordbruksmark

På tvärs mot miljömålen
Planförslagets inriktning på en skärpning av miljö- och klimatpolitiken försvagades också kraftigt genom nämndsmajoritetens beslut om att ge biltrafiken en ökad roll i transportpolitiken samt att lägga till en nybyggnad av flera bilvägar i och runt Lunds stad, bland annat en bilväg över Höje å-dalen och en förbindelse norr om Lund mellan E22 och E6. Detta går givetvis på tvärs mot kommunens miljö- och klimatmål. Fossila drivmedel för vägtrafiken kommer inom stor del av planens giltighetstid att vara dominerande. Och oavsett drivmedel tål inte gator och vägar i kommunen mera biltrafik. Därför har vi också yrkat på att planen ska ange inriktning på det fortsatta arbetet för utbyggnad av spårväg.
   Vi har inför samrådet avstått från att lägga konkreta yrkanden gällande utbyggnadskartor. Detta på grund av att kartorna är schematiska och, enligt SBK, närmast att betrakta som diskussionsunderlag.

Dialog med lundaborna
Vår förhoppning är att det breda samrådet kring översiktsplanen ska leda till att de av våra ställningstaganden som röstats ner i Byggnadsnämnden ska ges ökad tyngd i dialogen med lundaborna nu under samrådsprocessen och att det ska leda till en tydligare och målinriktad miljö- och klimatpolitik.
   Förutom en dialog kring våra yrkanden i Byggnadsnämnden kommer vi också att verka för att frågan om utbyggnad av biogastankställen för motorfordon lyfts i översiktsplanen. Vi vill också lyfta fram behovet av att uppgradera cykel-infrastrukturen för att ge en bättre framkomlighet och säkerhet när användningen av elcyklar och lastcyklar ökar i trafiken. Barnperspektivet behöver också utvecklas i planen liksom möjligheterna för ökat inflytande från kommuninvånarna i detaljplaneprocessen.
   Reservationen är undertecknad av samtliga ledamöter i MP:s grupp i Byggnadsnämnden.