2011-11-03

Frågor utan svar av Lucifer

De pågående turerna krig Grekland och Eurounionen borde förstås inte förvåna oss inbitna Euroskeptiker. Men tänk efter. I en union som påstås vara uppbyggd för att värna freden och demokratin i Europa är indignationen stor mot att en av dess medlemmar tänker anordna en folkomröstning om ett ”räddningspaket”. EU har ju annars en betydande vana att handskas med folkomröstningar. Skulle man förlora så bara upprepar man omröstningen några år senare och skulle det gå lika illa då så tar man om det igen. EU-omröstningar i medlemsländerna är rena skämt som demokratiska instrument.
   Och räddningspaket, ja det är det väl, men för vem? EU tänker placera ut folk i de grekiska ministerierna så att grekerna gör rätt, att de skär på de ställen EU vill och ingen annanstans. Grekland sätts under utländskt ekonomiskt förmyndarskap. Och vem räddas? Inte Grekland: sociala utgifter ska skäras ner, många människor avskedas från sina jobb och många statliga verksamheter ska säljas ut, privatiseras. De som räddas är väl långivarna, bankerna i Tyskland, Italien, Frankrike, Grekland, USA som har öst ut pengar utan säkerhet. Nu ska de inte förlora på sina affärer. Och för att det ska bli möjligt ska skattebetalarna i de andra Euroländerna ersätta bankerna. Och på köpet ska man nå den överstatlighet som man så länge har drömt om och som nu framförs som enda chansen att undvika ekonomiskt sammanbrott i Europa.
   Eurokrisen ingår förstås i ett större ekonomiskt mönster som jag inte kan överblicka eller diagnostisera. Men hetsen mot Grekland behöver man inte ställa upp på. I stället kan man lämpligen ytterligare vässa sina argument mot Euron och skärpa sin skepsis mot EU och de europeiska stormakterna. Sen kan man också grubbla över hur saker hänger samman. Cheferna för armén, flygvapnet och marinen samt överbefälhavaren är samtliga utsedda av den borgerliga regeringen i Grekland 2009. Generalerna avskedas nu av Papandreu vilket väcker högerns upprördhet. Militären i Grekland har alltid spelat en viktig politisk roll och mitt under svåra ekonomiska förhållanden ska militärerna ha hundratals nya stridsvagnar och hundratals nya stridsflygplan. Hur hänger det ihop?

Inga kommentarer: