2011-11-17

Freedom av Gunnar Stensson

Förra veckan presenterade jag ”Tornet”, romanen som om DDR:s sista decennium som slutade med att landet blev ”svunnet”1989.
   När Sovjetimperiet bröt samman och det kalla kriget upphörde, tycktes det ”exceptionella” USA stå på toppen av sin makt. Det återstod bara att sprida liberalism och demokrati. Francis Fukuyama hävdade att mänskligheten nått det lyckliga slutet på historien.
   Två decennier senare är samma USA försvagat efter två förlorade krig och en utdragen ekonomisk kris vars slut inte kan skönjas.

Det är den epoken som utgör bakgrunden till Jonathan Franzens roman ”Freedom”. Berglunds är en liberal medelklassfamilj i St Paul, Minnesota. De är begåvade och aktiva, politiskt och socialt medvetna. Deras beslut och handlingar leder ofta till katastrof och skuld.
   I centrum står miljökämpen Walter, hans fru Patty, vacker fd basketstjärna och deras vän Richard en anarkistisk sångare med drag av Bob Dylan. Till det yttre sägs han dock likna Moammar Kaddafi, som ju blev populär i väst så där 2004. De tre älskar varandra och försöker vara lojala och bistå varandra i nöd.
   Författaren låter Patty läsa ”Krig och Fred” när hon befinner sig i en konflikt. En kärlekshistoria utgör navet i Tolstojs väldiga roman. Kärleksdramat i ”Freedom” liknar triangeldramat mellan Natasja, Andrej och Pierre. Den ryska ”Krig och Fred” fungerar som en sorts nyckel till den amerikanska berättelsen.

Attentatet mot World Trade Center inträffar när sonen Joey är i 20-årsåldern. Han befinner sig i konflikt med sin far och kommer genom en rumskamrat på universitetet i kontakt med en inflytelserik judisk-amerikansk familj, där fadern är en reaktionär republikansk radiopratare av den typ som är vanlig i USA.
Joey får chansen till ett sommarjobb på en thinktank. Jobbet består i att sammanställa nyhetsnotiser så de fungerar som politisk propaganda för Irak-kriget och de neokonservativa.
   Joey känner först angreppet mot Irak som en lättnad efter 9/11. Äntligen gör USA något för att förverkliga Fukuyamas vision, sprida demokrati och liberalism.
   Men Joeys tvivel växer, både beträffande verksamheten på thinktanken och själva kriget. Det börjar som en gnagande oro. Han får erbjudande att delta i ett projekt som handlar om försäljning av lastbilar till den amerikanska armén i Irak. Det gäller att sälja gamla polska lastbilar av en typ som använts i Östeuropa före sammanbrottet.  Han faller för frestelsen att tjäna stora pengar och lånar till insatsen av sin flickvän. Armén köper bilarna som snart visar sig odugliga.
   Joey har fått inblick i hur företagen profiterar på kriget. Han försöker dra sig ur affären men riskerar då att inte bara förlora insatsen utan också ställas inför rätta. Så han faller till föga - och blir rik. Han kommer aldrig att sluta att känna skuld. Hans syn på kriget och den förda politiken är fundamentalt förändrad. Han försonas med sin familj.
   Walter går i en liknande fälla. Han försöker rädda naturområden som utgör en tillflykt för en utrotningshotad fågelart genom att samarbeta med profitinriktat gruvföretag. Det går åt helvete och slutar med skandal. Walter förlorar för alltid sitt anseende som miljöaktivist.
   Några föraningar om finanskrisen har ingen, utom möjligen Joey.

Berättelsen känns samtida. Det är lätt identifiera sig med alla personerna. De talar som folk i min omgivning och mina barn. Sex och relationer tar stor plats, som i verkligheten. Aktörernas handlingar och beslut är riskfyllda, såväl personligt som politiskt och moraliskt. Som läsare är man djupt delaktig i deras oro, spänning och tvivel.
   Familjen Berglund och deras krets överlever och värmen emellan dem består, men det är en sorgsen, desillusionerad och luggsliten grupp närmar sig depressionen 2008. Stråken av sorg och maktlöshet ligger hela tiden som en dov underton i berättelsen. Titeln ”Freedom” är ironisk och mångbottnad.
   Det understryks av bokens motto, ett citat från Shakespeares En Vintersaga:
”Gå samman, fräcka vinnare, och skryt
för hela världen. Jag, en gammal duva,
ska  flyga till en vissen gren och sörja
min maka, som jag aldrig återfinner”

Inga kommentarer: