En av grundvalarna för kapitalistisk marknadsekonomi år
nedsippringsteorin. Den går ut på att om överklassen får det bättre
sipprar en del av överflödet ner till underklassen, som smulorna från
den rike mannens bord. Alla får det bättre, men framför allt
överklassen.
Alliansregeringen tillämpar nedsipprings- teorin inte minst på
bidragssidan. Allianspartierna bedriver nämligen en omfattande
bidragspolitik. Sven-Hugo Mattson ger ett exempel i artikeln
”Bidragskarusellen” i förra numret av VB.
Där beskrivs en höginkomsttagare som får 36.000 kronor årligen i
räntebidrag, 12. 000 kronor i bilbidrag och 12.000 i RUT-bidrag.
Sammanlagt 60 000 kronor är alltså vad han får av den regering som
säger sig föra en arbetslinje och anklagar oppositionen för att vara
bidragspartier!
Nedsippringen då? Ja, en del bidraget för hushållsnära tjänster
sipprar förstås ner till städbolaget och en del av städbolagets profit
sipprar vidare till städerskan som gör jobbet.
Utöver ovan nämnda bidrag har höginkomsttagaren ett ROT-bidrag på
200.000 kronor. En del av det sipprar via byggbolag ner till
byggnadsarbetarna..
Så tillämpar allianspartierna nedsipprings- teorin i sin omfattande
bidragspolitik. För ha råd skär regeringen ned bidragen till arbetslösa
och sjuka.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar