2012-09-13

En hjälpande hand? av Lucifer

Nog är det förbryllande. En majoritet av såväl partimedlemmar som sympatisörer i Socialdemokraterna vill stoppa vinsterna i välfärden, dvs de miljardbelopp av skattepengar som via Carema m fl går till riskkapitalbolag och det dessutom utan att betala skatt. Till och med borgerliga sympatisörer säger detsamma och instämmer i Vänsterpartiets krav på att det ska få ett slut. Men den socialdemokratiska partiledningen vacklar och vecklar in sig i tal om kvalitet och vägrar att sätta ner foten. Det senaste i debatten tycks vara att det ska vara frivilliga överenskommelser om högre etik i branschen. Det är så naivt och undflyende att man blir nästan rörd.

Varför?

Varför gör de på detta viset? Ja, jag vet inte, men nu har jag kommit på en ny förklaring. De gör det för att stärka V och S samtidigt. V ligger och hoppar runt 5 procent i opinionsmätningarna och det är inte riktigt betryggande. Men om V får ha nej till välfärdsvinster för sig själv går det säkert bättre. Och om S låter de välsituerade mellanskiten i Stockholm behålla sina privata alternativ kan de konkurera bättre om mittenväljarna. Ja, det här skulle kunna vara en linje för att maximera underlaget för en röd-grön regering där S och V s.a.s delar upp väljarna mellan sig så att de riktigt vänstersinnade går till V medan S ges möjligheter att röra sig fritt åt höger eller i varje fall i mitten. Röstmaximering åt båda alltså, sånt som i entreprenörsjargong numera kallas en win-winuppgörelse.
   Det är väl möjligt att fantasin och konspirationstänkandet har löpt iväg med mig. Men själv är jag inte lika besviken på sossarna längre.

Fritt fram för högerförslag

Nu till andra flanken. I ett PM från regeringen och finansdepartementet föreslås att det ska bli möjligt att dra av kostnader för läxhjälp med RUT-avdrag. Läxhjälpsbranschen växer mycket riktigt från dag till dag och nu ska man inte längre behöva fuska in det under rubriken barnpassning som redan ger RUT-avdrag.
   Att införa en skattesubventionering av läxhjälp som uppenbart gynnar välställda är naturligtvis en häpnadsväckande fräckhet. Men så kan man alltså göra numera. Apoteken privatiserades, bilprovningen likaså – i bägge fallen utan att det varit till fördel för oss som använder oss av tjänsterna. Det hela göra av rent ideologiska skäl: det ska vara privatägt, anser alliansen. Och oppositionen har väl röstat emot, men inte har man sett mycket till kraftfullt motstånd. Det har fått passera.
   Jag fruktar att vi är i ett tillstånd där en massa mindre förändringar av den här sorten just får passera därför att det inte finns tillräckligt mycket motstånd. Många av de här sakerna går inte att återställa: det skulle vara svårt att återsocialisera apoteken. Och ta fastighetsskatten som är grunden för beskattning i nästan hela världen. Den avskaffades av borgarna och skulle man försöka återställa den ens till en mycket måttlig nivå skulle det bli ett ramaskri från villaägare etc. Det är kört dessvärre, för överskådlig tid. Så det är bara att ställa in sig på att nu ska bättre mans barn få läxhjälp, medan skolan skärs ner.

Ulf Nymark byter klubb

Man har väl förstått att något var på gång, men visst var det väl överraskande ändå att Ulf Nymark gick över till Miljöpartiet under den här transfersäsongen. Det är bara att gratulera Mp som med Nymark fått en stridbar politiker som skulle kunna skärpa tonen i Mp:s miljöpolitik i Lund. Nymark är ambitiös, påläst, hederlig och ibland förstås lite påfrestande när han ventilerar favoritämnen som cykelbanor. Som miljöpartist får han en starkare plattform och kommer säkert att bli ett svårt irritationsmoment för borgarna.
   Det är ännu inte klart vad som sker med DV sedan dess ordförande lämnat. Men visst har det varit svårt att förklara för folk att det behövs två vänsterpartier i Lund. Det började under en tid då Ohly eller snarare ohlisterna hetsade mot Vägval Vänster och när Vänsterpartiet i Lund under något år behärskades av nyortodoxa. Många av V Lunds bästa kamrater lämnade vilket ledde till en bortåt tioårig svaghetsperiod då man också gjorde sig av med Veckobladet. En del av de som lämnade var med och startade Demokratisk vänster. Där har de gjort ett utmärkt jobb i kommunalpolitiken men också i den högkvalitativa mötesverksamhet man bedrivit.

Den stökiga vänstern

Idédrivna partier är alltid stökigare än intressepartier och vänstern har väl präglats av splittring sen Marx dagar. Jag minns det gamla skämtet om att Bokcaféet, saligt i åminnelse, borde tillhandahålla färdigtryckta blanketter för s.k. brytningsmanifest, det dokument som alltid föregick startandet av en ny fraktion. Man skulle bara fylla i med lämpliga adjektiv på några ställen.
   Vad som har hänt är att kommunalpolitiken har enat och inte bara DV och V. Oppositionen i Lund fungerar bättre än någonsin tillsammans och det gäller också S och Mp. Finns det ljus i bortre ändan av den kommunala tunneln?

Inga kommentarer: