Krisen av Erik Kågström

Under rubriken ”Arbetslösheten” har Sven Hugo Mattson i VB 120928 gjort reflexioner kring det ekonomiska läget i världen. Sven Hugos prognos för den närmaste framtiden är pessimistisk bland annat p.g.a. de dåliga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. När ekonomer gör prognoser för de krisande länderna i Europa så handlar det om hur många år det skall gå innan landet får ekonomisk tillkväxt och kan börja betala på sin statsskuld. Sålunda kan det för Grekland dröja till 2020 innan ekonomin vänder uppåt, för Spanien kan det röra sig om 2015. Men ingen ekonom har med ett scenario där det inte blir någon ekonomisk tillväxt längre. Trots att det finns åtskilligt som talar för att ett så dystert alternativ inte bara är möjligt utan till och med ganska sannolikt. Sven Hugo nämner resursbrsist som ett av de största hoten mot tillväxten och vi befinner oss ju i en tidsperiod då Romklubbens datasimulering 1972 ”Limit to Growth” spådde att resursbrist skulle sätta käppar i hjulet för ekonomin (fig.).

Limit to Growth

I första hand gäller det förstås flytande bränsle. Trots att världsekonomin börjar tappa fart så är oljepriset högt. Så högt att det förmodligen bidrar till konjunkturavmattningen eftersom det blir mindre pengar över till annat, när energi och därmed också livsmedel blir dyrare.
   Forskare och skribenter som Björn Forsberg med ”Tillväxtens sista dagar” och Richard Heinberg med ”The End of Growth. Adapting to a New Economic Reality” tror att det redan om ett par år kan uppstå en så allvarlig brist på flytande bränsle att världshandeln lamslås och den globala ekonomin kollapsar.
   Näst efter energin står metallsektorn i tur att drabbas av knapphet. Och det gäller både de sällsynta metallerna och de vanliga. Halterna sjunker i gruvorna och det krävs alltmer energi och blir allt dyrare att få fram produkterna. Vattenbrist är redan ett stort problem på många håll och kommer av allt att döma att bara bli värre. Kombinationen vattenbrist och dyr energi har lett till stigande livsmedelspriser och ökat antal svältande och undernärda människor i världen.
   Den pågående klimatförändringen verkar medföra att naturkatastrofer ökar i frekvens och i svårighetsgrad. Det befaras att hanterandet av naturkatastrofer i framtiden kommer att kräva så stora resurser att ingenting blir över till att satsa på tillväxt och ökat välstånd.
   Den starkt ökande komplexiteten i det moderna samhället kan också ställa till med problem. Arkeologen m.m. Joseph A. Tainter är pionjär på området och i boken ”The Collapse of Complex Societies” beskriver han bland annat hur ökande komplexitet i ett samhälle kan leda till avtagande gränsnytta så att till slut insatta resurser inte längre ger något nyttigt resultat. Det hot mot ekonomisk tillväxt som kanske är mest aktuellt just nu står att finna i obalansen i världsekonomin. Det verkar alltmer angeläget att ta upp frågan om en ekonomi som inte kräver ständig tillväxt. Något som jag skrev om i VB 090821. Mer om det i ett kommande nummer.