Lövhalka: Inget problem för biltrafiken – bara för fotgängare och cyklister av Ulf N

Halka på gång- och cykelvägar var i fjol vid den här tiden ämnet för en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige mellan Sven-Bertil Persson (DV) och Ronny Johannessen (M), ordförande i Tekniska nämnden.
   Sven-Bertils frågade Johannessen om hans inställning till problemen med lövhalka, dvs om han tyckte det var lika allvarligt med olycksrisker framkallade av lövhalka som av snö- och ishalka. Om nu Johannessen tyckte att det var så, var han som Tekniska nämndens ordförande beredd att se till att lövhalkan bekämpades?
   Skalar man bort Johanessens språkliga krumbukter i svaret på Sven-Bertils frågor var kontentan att han tyckte det var besvärligt att åtgärda lövhalkan. De större gång- och cykelstråken, hävdade Johannessen, sopades en gång varje månad. (Huruvida det då också togs upp löv framgick inte av debatten). Johannessen var nöjd med detta och lovade inga insatser mot halkan.
   Nu är det åter lövhalketider. Många gång- och cykelvägar, inte minst i parker, är hårt drabbade. (Bilvägarna drabbas nästan inte alls, eftersom träden ofta befinner sig en bit bort från bilarnas körbanor och dessutom blåses nedfallna löv åt sidan – in på gång- och cykelvägar! – av bilarnas fartvind.) Och värre blir det när frosten på allvar sätter in. Då bildar lövmattan ett täcke av glidande isflak. När snön sedan faller döljs de glidande lövlagren – då stundar de mest spännande tiderna för gående och cyklister!
   Tänk om bilkörbanorna vore utsatta för samma lövhalkerisker som gång- och cykeltrafiken! Då skulle gatorna vara fyllda av idogt arbetande fordon, redskap och människor som sopade, krattade, tog upp och fraktade bort löv.
   I fjolårets debatt i fullmäktige lovade Johannessen att inte vidta några åtgärder för att bekämpa lövhalkan. Man kan inte säja annat än att han i detta fall hållit sitt löfte. Men halkan slår ju till bara mot gång- och cykeltrafiken, den ”riktiga” trafiken, biltrafiken, drabbas ju inte.