2013-02-21

Frukost för gentlemän: SOL- centrum av Lucifer

Till de många saker man saknat efter Gunnar Sandin hör hans systematiska genomgång av Lunds kaféer på jakt efter den ultimata läckra, om än inte näringsrika, frukosten. Gunnar stipulerade vari den skulle bestå: kaffe, en ostmacka och ett wienerbröd, helst i en lugn och angenäm miljö, gärna med tidningar.
   Det är inte lätt att leva upp till föregångarens återhållsamma, sakliga och kritiska prosa, men det är inget skäl att inte fortsätta serien. Här finns plats för alla VB-läsare och jag tar mig friheten att börja.
   SOL-centrum på Helgonabacken har nu ett antal år på nacken och får väl anses ha blivit en framgång. Det är bra att samla många ämnesinstitutioner på en plats för att dela funktioner och socialt liv. Den lilla cafeterian är förstås primärt avsedd för studenter och anställda, men det är fritt fram och öppet vardagar 8-17. Här finns då också servering av sallader och en lunchbuffet, men här koncentrerar vi oss på fikastället.
   Man ställs då omedelbart inför den förändring av smak och utbud som skett sedan Gunnar startade serien, Det är inte längre tal om några frasiga wienerbröd med glasyr, sylt eller vaniljkräm – den arten är numera utrotningshotad. Man slipper förvisso de svällande amerikanska muffins som dominerar de moderna kaffebarerna, men man får alltså nöja sig med en lite kletig och inte så välbakad standardkanelbulle. En halv fralla med ost gives i kyldisken och kaffe tappar man upp i en pappmugg. Kaffet är OK och kan enligt tidens sed kompletteras med mjölk ur en annan tank. Blickarna drogs mot mig när jag drack kaffe på bit (utmärkta bruna sockerbitar!). Kalaset gick på 35.- och det är inte dyrt.
   Miljön då? Ja, lite slamrigt är det i hallen och under lunchtid också lite trångt. Den bildade konversation man ev. hade bespetsat sig på uteblir – lärarna föredrar tydligt det egna institutionskaffet och syns sällan här. Tidningar får man gå in bakom bibliotekets glasdörrar för att läsa, ett magert utbud bestående av DN, SvD och Sydsvenskan. Ingen Politiken, ingen Le Monde eller Frankfurter Allgemeine, som väl är självklarheter i språkundervisningen – tjuvhåller man på dem på ämnes- institutionerna?
   En rätt påver frukost alltså (man kan dock få bättre mackor om man pröjsar) och knappast värdigt en gentleman. Men såna finns det kanske inte så många heller längre?

Inga kommentarer: