Lund, november 1913. Kala träd. Det gamla
rådhuset revs i våras. Rasmassorna har ännu inte fraktats bort. Nu
gjuts grunden till Kreditaktiebolagets påkostade nya bygge. Några
kranar eller schaktmaskiner syns inte till. Den tiden har ännu inte
randats. En skranglig stege leder ner i schaktet. Någon kör en
skottkärra med cement över en vajande träbrygga. En annan skottkärra
håller på att fyllas. Cementblandaren står på fast mark. Det gör också
han som övervakar bygget, klädd i paletå, kubb och vit halsduk.
Man kan fortfarande se in mot domkyrkan längs den återstående stumpen av Lilla Kyrkogatan.
Något år senare blir den väldiga stenkolossen färdig med fasader i granit och rött tegel. Den ser inte ut som ett skånskt slott utan som en överlastad kopia av ett skånskt slott. Man kan tänka sig hur byggherrarna satt på Grand och bestämde sig för att lägga till ett par lejon här och en vapensköld där. Lilla Kyrkogatans före detta öppning från Stortorget är nu den symmetriska byggnadens mittaxel, markerad av en tung port.
Februari 2013. Jag ställer mig vid den gamla gatlyktan. Byggnaden med adressen Stortorget 1 har en rik utsmyckning som jag egentligen aldrig lagt märke till tidigare, trots att jag i årtionden besökt huset som ledamot i Lunds skolstyrelse och utbildningsnämnd.
På ömse sidor om porten är konturerna av två lejon inhuggna i graniten. Ovanför dem finns ett ansikte omgivet av blonda lockar och prytt med en bevingad hjälm. Siegfried i Wagners opera? Wagner beundrades 1913. Högre upp på fasaden står två lejon på ömse sidor av en liten balkong som ser ut att kunna utgöra en lämplig tribun för en talare som t ex Benito Mussolini. Lejonen är ganska stora men ser små ut på grund av byggnadens proportioner. Jag kan slå vad om att nio lundabor av tio är ovetande om att de existerar.
Jag blickar upp mot det branta svarta tegeltaket. På takåsen finns en takryttare, ett litet torn av barocktyp, med en sorts vapensköld. Man kan tänka sig hur de gamla finansiärerna satt på Grand och bestämde sig för ett lejon här och en vapensköld där.
Gatuplanet är mer civilt, kan man kanske säga. I väster restaurang Herkules och i öster Lilla Teatern.
Den som går in genom mittporten hamnar man i en väldig trapphall med marmorsteg och gyllene trappräcken. Just nu disponerar utbildningsnämnden det andra våningsplanet, Kultur och Fritid det tredje och Lunds vägledningscentrum det fjärde. Där låg en gång Naturskolan.
Man kan fortfarande se in mot domkyrkan längs den återstående stumpen av Lilla Kyrkogatan.
Något år senare blir den väldiga stenkolossen färdig med fasader i granit och rött tegel. Den ser inte ut som ett skånskt slott utan som en överlastad kopia av ett skånskt slott. Man kan tänka sig hur byggherrarna satt på Grand och bestämde sig för att lägga till ett par lejon här och en vapensköld där. Lilla Kyrkogatans före detta öppning från Stortorget är nu den symmetriska byggnadens mittaxel, markerad av en tung port.
Februari 2013. Jag ställer mig vid den gamla gatlyktan. Byggnaden med adressen Stortorget 1 har en rik utsmyckning som jag egentligen aldrig lagt märke till tidigare, trots att jag i årtionden besökt huset som ledamot i Lunds skolstyrelse och utbildningsnämnd.
På ömse sidor om porten är konturerna av två lejon inhuggna i graniten. Ovanför dem finns ett ansikte omgivet av blonda lockar och prytt med en bevingad hjälm. Siegfried i Wagners opera? Wagner beundrades 1913. Högre upp på fasaden står två lejon på ömse sidor av en liten balkong som ser ut att kunna utgöra en lämplig tribun för en talare som t ex Benito Mussolini. Lejonen är ganska stora men ser små ut på grund av byggnadens proportioner. Jag kan slå vad om att nio lundabor av tio är ovetande om att de existerar.
Jag blickar upp mot det branta svarta tegeltaket. På takåsen finns en takryttare, ett litet torn av barocktyp, med en sorts vapensköld. Man kan tänka sig hur de gamla finansiärerna satt på Grand och bestämde sig för ett lejon här och en vapensköld där.
Gatuplanet är mer civilt, kan man kanske säga. I väster restaurang Herkules och i öster Lilla Teatern.
Den som går in genom mittporten hamnar man i en väldig trapphall med marmorsteg och gyllene trappräcken. Just nu disponerar utbildningsnämnden det andra våningsplanet, Kultur och Fritid det tredje och Lunds vägledningscentrum det fjärde. Där låg en gång Naturskolan.
Det finns många som har anledning att springa i trapporna,
tjänstemän, lärare och ungdomar. Guldfärgen på trappräckena är sliten.
Nu finns det för resten hiss.
Utsikten över Stortorget och Kyrkogatan är magnifik. Det är ett av de bästa ställena att betrakta karnevalstågen och 1 maj-demonstrationerna på.
Lundaborna gillade knappast huset, när det byggdes 1913. Det bröt det gamla sambandet mellan kyrka, rådhus och torg, den så kallade treenighet, som präglade centrum i medeltida städer och som Lund var ett fint exempel på. Nu skymde mammonstemplet domkyrkan.
Och byggnaden hade för mycket av allt. Volym, tyngd, utsmyckning. Arkitekter kritiserade den falska nationalromantiken. Med åren övergick kritiken i skämt. När jag läste kulturgeografi 1969 fällde Nils Lewan fortfarande några ironiska anmärkningar.
Idag är byggnaden värdefull som exempel på hur makten manifesterade sig i arkitektur, konst och kultur i en avlägsen, mycket annorlunda värld, alldeles intill gränsen för den värld vi känner som vår. Den påbörjades 1913. Innan den var färdig bröt första världskriget ut. Därmed var den redan föråldrad.
Nu ingår den sedan flera generationer i Lunds gatubild. Knappast någon av de som rusar upp och nedför trapporna har ägnat den en tanke.
Förrän nu, då den gamla borgen kommit i rampljuset igen genom att den borgerliga majoritetens avsikt att privatisera den i samband med att de kommunala förvaltningarna flyttas till glaspalatset på väster. Beslutet att bygga den var på sin tid historielöst. Förslaget att nu sälja till högstbjudande är lika historielöst
Gör STORTORGET 1 till Lunds kulturhus! I de långa, ljusa rummen med deras stora takhöjd finns utrymmen för föreläsningar, musik, utställningar, film, teater, specialbibliotek och ateljéer för olika slag av konstnärligt skapande. Restaurang Herkules i gatuplanet ger liv åt hela Stortorget under sommarmånaderna. Lilla teatern kan utvidgas och utvecklas med större lokaler och ökade resurser.
Sekelskiftesmonumentet på Storgatan 1 ligger vägg i vägg med Carmen Izquierdas nutidsmonument Domkyrkocentrum. På andra sidan Kyrkogatan lyser Kinos röda neonskylt. Utanför kaféet vid den lilla Storgatan sitter bohemer till långt in på natten under sommaren. Förr brukade den polske poeten Jan Kunitski sitta där. Stadshallen på andra sidan Stortorget annonserar sina arrangemang med ljusskrift. I hörnet finns Lunds turistcentrum.
Gör STORTORGET 1 till Lunds kulturslott. Det skulle de gamla magnaterna från 1913 ha gillat.
Utsikten över Stortorget och Kyrkogatan är magnifik. Det är ett av de bästa ställena att betrakta karnevalstågen och 1 maj-demonstrationerna på.
Lundaborna gillade knappast huset, när det byggdes 1913. Det bröt det gamla sambandet mellan kyrka, rådhus och torg, den så kallade treenighet, som präglade centrum i medeltida städer och som Lund var ett fint exempel på. Nu skymde mammonstemplet domkyrkan.
Och byggnaden hade för mycket av allt. Volym, tyngd, utsmyckning. Arkitekter kritiserade den falska nationalromantiken. Med åren övergick kritiken i skämt. När jag läste kulturgeografi 1969 fällde Nils Lewan fortfarande några ironiska anmärkningar.
Idag är byggnaden värdefull som exempel på hur makten manifesterade sig i arkitektur, konst och kultur i en avlägsen, mycket annorlunda värld, alldeles intill gränsen för den värld vi känner som vår. Den påbörjades 1913. Innan den var färdig bröt första världskriget ut. Därmed var den redan föråldrad.
Nu ingår den sedan flera generationer i Lunds gatubild. Knappast någon av de som rusar upp och nedför trapporna har ägnat den en tanke.
Förrän nu, då den gamla borgen kommit i rampljuset igen genom att den borgerliga majoritetens avsikt att privatisera den i samband med att de kommunala förvaltningarna flyttas till glaspalatset på väster. Beslutet att bygga den var på sin tid historielöst. Förslaget att nu sälja till högstbjudande är lika historielöst
Gör STORTORGET 1 till Lunds kulturhus! I de långa, ljusa rummen med deras stora takhöjd finns utrymmen för föreläsningar, musik, utställningar, film, teater, specialbibliotek och ateljéer för olika slag av konstnärligt skapande. Restaurang Herkules i gatuplanet ger liv åt hela Stortorget under sommarmånaderna. Lilla teatern kan utvidgas och utvecklas med större lokaler och ökade resurser.
Sekelskiftesmonumentet på Storgatan 1 ligger vägg i vägg med Carmen Izquierdas nutidsmonument Domkyrkocentrum. På andra sidan Kyrkogatan lyser Kinos röda neonskylt. Utanför kaféet vid den lilla Storgatan sitter bohemer till långt in på natten under sommaren. Förr brukade den polske poeten Jan Kunitski sitta där. Stadshallen på andra sidan Stortorget annonserar sina arrangemang med ljusskrift. I hörnet finns Lunds turistcentrum.
Gör STORTORGET 1 till Lunds kulturslott. Det skulle de gamla magnaterna från 1913 ha gillat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar