Ingripandet i Mali: Modigt eller katastrofalt? av Gunnar Stensson

I Veckobladet nummer 4 uttryckte Lucifer oro för vad som kan komma att hända i Mali efter det franska ingripandet. Han är inte ensam. Det har flera andra bedömare också gjort. Immanuel Wallerstein till exempel. Det finns skäl att kortfattat återge hans analys, skriven den 1 februari – i synnerhet som de senaste dagarnas utveckling bekräftar den.

Frankrikes president Hollande fick en formell begäran från Malis president att genast sända trupper, eftersom Malis armé befann sig i full reträtt och det var sannolikt att fundamentalisterna skulle ta kontroll över huvudstaden Bamako och makten över hela landet. De franska trupperna måste nå fronten nu eller aldrig.
   President Hollande kände att världsopinionen stödde inmarschen. FN hade enhälligt erbjudit regeringen i Mali sitt politiska stöd och gett de afrikanska länderna i regionen fullmakt att bistå den. Problemet var att de afrikanska trupperna inte skulle hinna bli klara att ingripa före midsommar. Hollande kände att Frankrike inte kunde vänta så länge.
   Algeriet, som tidigare motsatt sig varje form av militärt ingripande – också av afrikansk trupp - förklarade sig nu villigt att acceptera att franska stridsplan använde algeriskt luftrum. Det gjorde också Tunisien som sade sig ”förstå vad Frankrike gjorde”. Alla Frankrikes Nato-allierade, särskilt Storbritannien, Tyskland, Italien, Spanien och – mindre entusiastiskt – USA förklarade att Frankrike gjorde rätt och erbjöd sig att bistå med transportplan och personal för att utbilda de afrikanska soldaterna – men inte att sända egen trupp.
   Ingripandet skulle ge Frankrike möjlighet att stärka Malis president på bekostnad av arméns överbefälhavare som försökt genomföra en militärkupp. Det var något som både Frankrike och dess allierade önskade.
   Så Hollande beslöt att skicka in ett begränsat antal soldater och stridsflygplan och se till att Malis regering återerövrade norra Mali, kanske med hjälp av afrikanska trupper, och mer eller mindre permanent köra ut de islamistiska fundamentalisterna. På mycket kort tid, en månad eller så.
   Beslutet höjde omedelbart Hollandes prestige både i Frankrike och omvärlden.

Men redan nu, efter inte mycket mer än en månad, verkar det som om Hollandes beslut var felaktigt och har försatt Frankrike i samma slags moras som västvärlden tycks specialisera sig på. Redan innan Frankrike fattade beslutet att skicka trupp pågick en bred diskussion både i Frankrike och resten av världen om att Frankrike riskerade att hamna i ”ett nytt Afghanistan”, vilket var vad många trodde skulle ske. Och det är just vad som ser ut att hända – även om det är stora skillnader mellan Mali och Afghanistan. De franska politiker som enhälligt stödde Hollande börjar redan ”distansera sig”. Och ingen NATO-allierad verkar beredd att ge något substantiellt bidrag.
   De franska och maliska trupperna har återerövrat de viktigaste städerna i norra Mali och afrikanska soldater från Tchad deltar i krigsansträngningen. På ytan ser det alltså bra ut. Men under ytan är situationen inte det minsta bra för Frankrike - och Väst.

Vad innebär det att återerövra en stad? Visst har de väpnade grupperna – det finns flera sådana – kört bort sina lastfordon och soldater från städerna. De islamistiska fundamentalisterna avser tydligen att utkämpa ett gerillakrig eftersom de är för svaga för en direkt konfrontation. Men det förefaller också som om de gått under jorden inne i städerna samtidigt som större delen av dem har förflyttat sig till de grottrika bergstrakterna i norra Mali. Det kommer att bli mycket svårt att driva bort dem därifrån.
   Tuaregerna finns kvar i städerna. Och det var deras kamp för självstyre i sin region som inledde hela konflikten.
   Det finns flera religiösa och etniska konflikter i området. Malis armé består till största delen av mörkhyade afrikaner från södra Mali medan tuaregerna och sahara-malierna är mer ljushyade. Det har redan förekommit övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna som är besvärande för Frankrike.
   Är det möjligt att överlåta till den återinsatta maliska regeringen att klara av situationen? Eller kommer Mali då att falla sönder igen?
   Hollandes modiga beslut kan mycket väl visa sig ha varit ett katastrofalt beslut, slutar Immanuel Wallerstein

Så Lucifers skepsis är i högsta grad befogad. Det är värt att minnas om det skulle bli tal om en svensk militär insats. (Vi är redan inblandade via EU)