I Lund marscherade 1600 personer från Clemenstorget till Stortorget, och ännu fler slöt upp vid det avslutande torgmötet.
Foto: Per Roijer och Marianne Sonnby
I Ängelholm, Ystad, Hässleholm och Helsingborg arrangerades protestmöten.
På plakaten i Lund kunde man läsa: "Marknadsvärde eller människovärde?", "Femklövern slaktar sjukvården", "Vård efter behov", "Stoppa sammanslagningen nu", "Nu är det blodigt allvar", "Stöd våra sjuksköterskor och undersköterskor", "Stoppa flyttkaoset".
Företrädare för sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och medicinstuderande talade. Arrangör på de flesta orter var nätverket Rädda Vården.
Nätverket Rädda Vården bildades av i början av september 2012. Socialistiska Läkare hade kallat till ett planeringsmöte inför en demonstration, då uppslutningen blev långt större än väntat beslöts att man skulle skapa ett nätverk för ett mer långsiktigt arbete. På nätverkets Facebooksida finns mer information.
De skriver:
Vården i Skåne befinner sig i en kris, vilket är uppenbart för den som har följt de lokala mediernas rapportering om problemen inom den skånska vården. Initiativet till att ordna en demonstration kom från kampanjen ”Välfärd utan vinst” som i Stockholm och i andra städer lockade många personer att demonstrera mot vinstuttagen.
Vi ansåg att våra problem här i Skåne är större än att bara handla om vinstuttag. Krisen är så allvarlig att vi valde den defensiva huvudparollen ”Rädda Vården”. De tre underparollerna kring vilka vi kunde samlas var ”Nej till nedskärningar”, ”Nej till privat vård” och ”Stoppa sammanslagningen”.
Trots starka offentliga finanser fortgår en vårdslakt som saknar motstycke i Sveriges historia. För att skära skära ned ytterligare 450 miljoner kronor i Skånes Universitetssjukhus SUS redan hårt bantade budget har femklövern lämnat över driften av sjukhuset till ekonomer. Allt färre vårdplatser ska täcka vårdbehovet för en allt större befolkning. Konsekvenserna är längre vårdköer, sämre vårdkvalitet och tragiska dödsfall orsakad av resursbrist.
Per Roijer
Tal av Nils Littorins i Lund den 16 mars
Fy fan vad roligt det är att se er!
Jag har varit politiskt aktiv i 15 år, men det var ju tusan, att det skulle krävas en nedmontering av Skånes, ja kanske Sveriges, kanske ett av världens bästa Universitetssjukhus för att vi Lundabor skulle masa oss ut och demonstrera!
Allt för länge har vi knutit näven i byxfickan. Men inte nu längre, nu knyter vi den i luften och säger: Nu får det vara nog!
Var är alla undersköterskor???
Alla sjuksköterskor???
Var är personalen på BIVA? Den respekt som arbetsgivaren inte visar Er. Den får ni av folket här idag: En applåd!!!
Alla sekreterare, sjukgymnaster, vårdbiträden, alla arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer och läkare.
Det är Ni som gör att humanismen, solidariteten och medmänskligheten lever, trots politikernas nedskärningar!!!
En applåd till all vårdpersonal som är här och kämpar idag!!!
Sverige är ett av världens rikaste länder. Varför ska vi spara?
Kan någon förklara för mig, varför Sverige med EU:s lägsta statsskuld, och med ett enormt överskott i våra finanser måste spara på sjukvården?
Jag fattar det inte! Det är ologiskt att ett rikt land ska stressa och hetsa oss att jobba så att vi går in i väggen.
Det är en omöjlig ekvation: Att allt fler äldre och sjukare patienter ska vårdas av allt färre personal.
Det går inte ihop. Det är som Peps Persson säger: Falsk Matematik!
Men det handlar inte om logik - det handlar om en nyliberal politik.
För vet ni vad det alltid finns pengar till? De privata vårdbolagen: Carema och Attendo och allt vad de heter. Som 2010 gjorde en samlad vinst på 13 miljarder kronor. Det hade räckt till att anställa över 20 000 undersköterskor och sjuksköterskor.
Kom inte och säg att det saknas pengar! Frågan är om pengarna används rätt? Var gör pengarna mest nytta, på bankkonton i Jersey eller Bahamas, eller i vården i Sverige?
Ulf Lundell sa att svensken måste vara en fegis som låter skattepengar gå in i välfärden i ena ändan för att sedan låta de försvinna ut i skatteparadis i andra ändan.
Jag är inte kristen men det finns ett stycke i Nya testamentet där Jesus piskar ut köpmännen ur templet, för där hör de inte hemma.
Piska ut de vinstmaximerande riskkapitalisterna och återupprätta en behovsstyrd vård som sätter människovärdet först - inte marknadsvärdet.
En sjuk människas lidande ska inte mätas i pengar.
För det som är ett skatteparadis för herrar direktörer i Carema, blir till ett nedskärningsinferno för den offentliga vården. När direktörerna för Carema plockar ut 900 miljoner kronor i egen ficka i år, så blir det lika mycket mindre pengar för det offentliga. Den privata vården dränerar den offentliga.
Ni kommer säkert ihåg hur blöjorna inte fick bytas innan de nått sin fulla kapacitet.
Det är särskilt stötande eftersom hela deras affärsidé går ut på att rationalisera vården. Hur rationaliserar man? Drar in på personal, försämrar scheman och kör över fackliga rättigheter. Det är de dementa som blir liggande utan tillsyn som får betala det högsta priset.
Det är inte så långt kvar till valet 2014 och borgarna har bråttom. Nu ska halva primärvården bolagiseras. Folktandvården ska bolagiseras till 1 januari. Hudkliniken i Lund ska bli privat vårdval. På alltfler platser är det vinstintresset som kommer att styra, om vi inte sätter stopp!
Det är omoraliskt, det är girigt och det borde vara förbjudet. Vi kan tyvärr inte förbjuda människans girighet, men vi kan förbjuda privatisering av vården.
Och Apoteket har privatiserats. Hur tänkte de där egentligen? När apoteksmonopolet togs bort tillkom 317 nya apotek. 250 av dem ligger i Stockholms län. I glesbygden har i princip inga nya apotek byggts.
När de skulle privatisera så sa politikerna till: Någon måste öppna ett apotek i Bollnäs! Neeeej... Inte Bollnäs. Joooo någon måste ta Bollnäs. Men om ni inte går med vinst efter 2013 så kan ni lägga ner.
Reumatikerna som inte får ut sina mediciner - som får springa på sex olika apotek för att få ut recept. Men då får de ju å andra sidan motion och det behöver de ju?
Men det är inte så himla lätt att tjäna pengar på att sälja
mediciner. Det är en tuff marknad. Det är därför som de måste sälja
smink, godis och glass. Jättebra för alla överviktiga diabetiker!
Femklövern har en outtalad plan: Nedskärningarna i den offentliga vården, i Lund, Landskrona, Malmö och hela Skåne, ska slå in dörren för privat vård och privata försäkringar.
En gemensam sjukvård som endast innehåller ett begränsat basutbud skapar ett tryck för att betala extra privat för att få en vård av god kvalitet.
Marknaden för sjukvårdsförsäkringar växer nu årligen med upp emot 30 procent!
Regiondirektör Jonas Rastad ifrågasätter om en del operationer verkligen ska bekostas av skattemedel. Här kan man ana den verkliga planen.
Så vem jobbar Pia Kinhult (m) för? Folket eller vård- och försäkringsbolagen?
I USA har man ett mer renodlat privat system. Där är det storleken på plånboken som avgör om du får en bra vård eller inte. Där är vi inte i Sverige. Inte än. Men ge högerpolitiken lite tid så.
Frågan vi måste ställa oss. Det verkliga vårdvalet, Hälsovalet är: Vilken vård vill vi ha? Ska diplomaten få bättre och snabbare vård än städerskan?
Hur ska vården finansieras, via privata försäkringar, som i USA eller solidariskt genom skatten?
Ska vi ha en sjukvård fri från vinstintresse som är lika för alla?
Vill vi ha människovärde eller marknadsvärde?
Maciej Zarembas artiklar om New Public management. Hur politiker och byråkrater leker affär med välfärden. Hur läkare på vårdcentraler sitter och räknar pinnar. Den som hinner med flest patienter per timme drar in mest pengar. Det är de lätta, minst sjuka, ja de välmående och rika patienterna som är mest lönsamma.
Multisjuka äldre, sociala problem och komplexa sjukdomsfall - sådant som borde vara en spännande utmaning för läkare sorteras bort eftersom de inte är lönsamma nog. Allt i effektivitetens och marknadsanpassningens namn.
Jag vill inte välja vårdcentral. Jag vill inte välja sjukhus och jag vill inte välja kirurg. Jag vill ha en sjukvård som fungerar. Var jag än bor och var jag än befinner mig i livet.
Samhället tycks besatt av en valfrihetsneuros. Välj elbolag, välj skola och välj läkare. Jag varken orkar eller vill.
Det är ju därför jag betalar skatt! Jag behöver inte betala en krona i skatt, men när jag gör det så förväntar jag mig en social trygghet för mig och min familj.
Om någon av oss blir sjuka så ska vi inte behöva oroa oss över att det inte finns vårdplatser eller att vi saknar rätt försäkring.
Jag vill inte känna att jag valde fel vårdcentral, eller att jag valde fel försäkring om min mamma blir bortglömd i någon sjukhuskorridor.
Valfriheten är bedräglig. Politikerna slår sönder väl fungerande offentliga vårdenheter, sen vill de att vi ska välja på ”privata aktörer” där pengarna försvinner i skatteparadis, inte sällan tjänar de själva pengar på affären genom konsulter, nepotism och svågerpolitik. Som affären med Transmedica.
Så blir det när patienter förvandlas till varor.
Så jag måste fråga: Är det verkligen valfrihet vi vill ha?
Kan vi inte tala om frihet istället. Utan det där jobbiga valet.
Den där vackra friheten som Björn Afzelius sjunger om i ”Sång till friheten”. Nej, äkta frihet är att bo där jag vill och veta att det finns en säker och human sjukvård.
Frihet är att som sjuk få resurser att leva bästa möjliga liv. Frihet är att inte vara en belastning för anhöriga eftersom det finns tillräckligt med personal och vårdplatser. Frihet är att slippa välja, när samma goda vårdkvalitet finns över hela Sveriges land.
Frihet, detta vackra namn, handlar om människovärde och trygghet. Och det är inte något som vi ska välja. Det är en rättighet.
För en vecka sedan firades 8 mars, Internationella kvinnodagen. Ni vet den där dagen varje år då man får prata om kvinnofrågor utan att bli näthatad. Jag tänkte bryta den traditionen och säga några ord idag också.
Om vi som samhälle menar allvar med jämställdhet borde undersköterskornas, och alla andra låga kvinnolöner höjas.
När vi kräver mer resurser till den offentliga vården, så menar jag att vi också kräver ett slut på lönediskrimineringen. Jämställdheten kräver mer resurser! Till löner, fler anställda och bättre arbetsmiljö!
Och jämställdheten kräver att pengarna slutar försvinna från det offentliga till herrar direktörer i det privata näringslivet.
Länge leve jämställdheten, leve solidariteten och vi fortsätter kämpa för vården! Vi fortsätter vara en blåslampa i häcken på de som bestämmer - för det behöver dom!
Femklövern har en outtalad plan: Nedskärningarna i den offentliga vården, i Lund, Landskrona, Malmö och hela Skåne, ska slå in dörren för privat vård och privata försäkringar.
En gemensam sjukvård som endast innehåller ett begränsat basutbud skapar ett tryck för att betala extra privat för att få en vård av god kvalitet.
Marknaden för sjukvårdsförsäkringar växer nu årligen med upp emot 30 procent!
Regiondirektör Jonas Rastad ifrågasätter om en del operationer verkligen ska bekostas av skattemedel. Här kan man ana den verkliga planen.
Så vem jobbar Pia Kinhult (m) för? Folket eller vård- och försäkringsbolagen?
I USA har man ett mer renodlat privat system. Där är det storleken på plånboken som avgör om du får en bra vård eller inte. Där är vi inte i Sverige. Inte än. Men ge högerpolitiken lite tid så.
Frågan vi måste ställa oss. Det verkliga vårdvalet, Hälsovalet är: Vilken vård vill vi ha? Ska diplomaten få bättre och snabbare vård än städerskan?
Hur ska vården finansieras, via privata försäkringar, som i USA eller solidariskt genom skatten?
Ska vi ha en sjukvård fri från vinstintresse som är lika för alla?
Vill vi ha människovärde eller marknadsvärde?
Maciej Zarembas artiklar om New Public management. Hur politiker och byråkrater leker affär med välfärden. Hur läkare på vårdcentraler sitter och räknar pinnar. Den som hinner med flest patienter per timme drar in mest pengar. Det är de lätta, minst sjuka, ja de välmående och rika patienterna som är mest lönsamma.
Multisjuka äldre, sociala problem och komplexa sjukdomsfall - sådant som borde vara en spännande utmaning för läkare sorteras bort eftersom de inte är lönsamma nog. Allt i effektivitetens och marknadsanpassningens namn.
Jag vill inte välja vårdcentral. Jag vill inte välja sjukhus och jag vill inte välja kirurg. Jag vill ha en sjukvård som fungerar. Var jag än bor och var jag än befinner mig i livet.
Samhället tycks besatt av en valfrihetsneuros. Välj elbolag, välj skola och välj läkare. Jag varken orkar eller vill.
Det är ju därför jag betalar skatt! Jag behöver inte betala en krona i skatt, men när jag gör det så förväntar jag mig en social trygghet för mig och min familj.
Om någon av oss blir sjuka så ska vi inte behöva oroa oss över att det inte finns vårdplatser eller att vi saknar rätt försäkring.
Jag vill inte känna att jag valde fel vårdcentral, eller att jag valde fel försäkring om min mamma blir bortglömd i någon sjukhuskorridor.
Valfriheten är bedräglig. Politikerna slår sönder väl fungerande offentliga vårdenheter, sen vill de att vi ska välja på ”privata aktörer” där pengarna försvinner i skatteparadis, inte sällan tjänar de själva pengar på affären genom konsulter, nepotism och svågerpolitik. Som affären med Transmedica.
Så blir det när patienter förvandlas till varor.
Så jag måste fråga: Är det verkligen valfrihet vi vill ha?
Kan vi inte tala om frihet istället. Utan det där jobbiga valet.
Den där vackra friheten som Björn Afzelius sjunger om i ”Sång till friheten”. Nej, äkta frihet är att bo där jag vill och veta att det finns en säker och human sjukvård.
Frihet är att som sjuk få resurser att leva bästa möjliga liv. Frihet är att inte vara en belastning för anhöriga eftersom det finns tillräckligt med personal och vårdplatser. Frihet är att slippa välja, när samma goda vårdkvalitet finns över hela Sveriges land.
Frihet, detta vackra namn, handlar om människovärde och trygghet. Och det är inte något som vi ska välja. Det är en rättighet.
För en vecka sedan firades 8 mars, Internationella kvinnodagen. Ni vet den där dagen varje år då man får prata om kvinnofrågor utan att bli näthatad. Jag tänkte bryta den traditionen och säga några ord idag också.
Om vi som samhälle menar allvar med jämställdhet borde undersköterskornas, och alla andra låga kvinnolöner höjas.
När vi kräver mer resurser till den offentliga vården, så menar jag att vi också kräver ett slut på lönediskrimineringen. Jämställdheten kräver mer resurser! Till löner, fler anställda och bättre arbetsmiljö!
Och jämställdheten kräver att pengarna slutar försvinna från det offentliga till herrar direktörer i det privata näringslivet.
Länge leve jämställdheten, leve solidariteten och vi fortsätter kämpa för vården! Vi fortsätter vara en blåslampa i häcken på de som bestämmer - för det behöver dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar