2013-05-30

Friskolebranschen styr Friskolekommittén, inte elevernas behov. av Gunnar Stensson

”De borgerliga partierna har nu den skola de vill ha. Dagens blandning av extremt marknadsstyrd skola, som Moderaterna införde på 90-talet, kombinerad med Björklunds nykonservativa prov- och kontrollstyrda skola är nu på plats och de vill inte att något ska rubba den.”

Friskolebranschens behov – inte elevernas eller samhällets - har varit styrande i det förslag som friskolekommittén presenterade.
   De sex partierna – nå, MP har hoppat av från värnandet av vinsten - nämner inte skolsegregationen och vill inte göra något åt den.
   De anser att dagens system med det fria valet, skolpengen, marknadsstyrningen och de vinstdrivna riskkapitalskolorna i grunden är bra.
   Det var en seger för alliansregeringen när de lyckades förleda Socialdemokraterna att dela ansvaret för de även i fortsättningen ökande klyftorna mellan skolorna, överetableringen bland gymnasieskolorna, nedläggningarna av skolor, skolkonkurserna och riskkapitalbolagens vinster och skattetrixande.
   De reformförslag som presenterats av friskolekommittén blir i huvudsak verkningslösa.
   Friskolekommittén vill ha en prövning av ägarnas långsiktighet. Ägarna kommer förstås att uppge att de är långsiktiga ägare med stor uthållighet. Men hur blir det när elevantalet minskar och skolan går back ekonomiskt?
   Skolinspektionen ska få mandat att lägga ner skolor, kritisera bristande lärarresurser och införa sanktioner vid allvarliga brister, men förslagen gäller få friskolor och leder bara till marginella förbättringar.
   Samrådet med kommunerna och den öppna databasen får ännu mindre effekt.
   Dessutom är förslagen inte färdiga utan ska fortsätta att utredas.
   Bra är förslagen om meddelarskydd, öppenhet, insyn och offentlighet. Men även här sitter en utredning och arbetar.
   Medborgarna är kritiska. Majoriteten av väljarna är motståndare till vinstdelning.
  Frågan om de fristående skolorna blir viktig även i valet 2014.

Till slut några kommentarer om valfrihet. Sanningen är den, att de fristående skolorna inskränker valfriheten genom att binda eleven till en speciell skola med en speciell läroplan.
   Det blir svårt att flytta till en annan stad med andra skolor, något som har visat sig i samband med nedläggningarna av de fristående skolorna. Valfriheten gäller för skolföretagen, inte för eleverna.
   Jag och min familj hade valfrihet i 60- och 70-talets skolsystem. Det var möjligt för oss att flytta från Göteborg till Skara, från Skara till Piteå och från Piteå till Lund. Vi kunde alltid lita på att våra barn fick likvärdig undervisning i skolor med samma kurser och tidsplan.
   Samma tänkande som ligger bakom de internationella skolornas enhetliga utbildningssystem som gör det möjligt att välja mellan Lund, Hongkong och San Francisco.
   Referatet ovan är hämtat från en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet 29 maj. Bakom analysen står ”Nätverket för en likvärdig skola”.

Inga kommentarer: