2013-05-30

Två planärenden av Gunnar Stensson

1. Tillbaka till 50-talet med Christer Wallin (M)? Kommunen ska bygga ut Linero med 960 nya bostäder på 29 hektar av Sveriges bästa åkerjord. Det gäller att förvalta denna dyrbara framtidsinvestering väl!
   Ju högre och tätare man bygger, desto större areal sparas för natur och fritid. Det är också ytor som kan återvinnas för jordbruk vid behov.
   Björn Abelsson, S, vill liksom den övriga oppositionen, bygga högre för att ge förutsättningar för fler invånare och en rimlig service.
Men Christer Wallin, M, menar att det skulle leda till dåliga boendemiljöer och en upprepning av miljonprogrammets misstag.
   Han tycks ingenting ha begripit av de senaste 50 årens utveckling. 
   Klostergården har Lunds bästa boendemiljö med de tio gårdar som byggdes för 50 år sedan, mer än 5000 invånare, närhet och gemenskap, grönskande park, skola, kyrka och centrum inom bilfritt gångavstånd. Stabil befolkning med mer än 5000 invånare. 
   Det är fler än de som kommer att bo i de 960 bostäder som planeras på Norränga-området. 
   Varje kvarter består av två höghus, åtta våningar, och två låghus, i allmänhet två våningar. Varje kvarter utformat som en vacker kringbyggd gård med träd och blommande buskar, som främjar social samvaro och integration med lekplats och grillning, särskilt på sommaren.
   Visst kunde somligt ha varit bättre. Om man ställt husen på högkant skulle helheten blivit luftigare och ännu mer mark frilagts. Husens förbiglidande skuggor skulle ha minskat. Utsikten hade blivit magnifikare. 
   Men åtta våningar var det mesta man kunde tänka sig 1963. och det har fungerat utmärkt. På Norrängaområdet tycks man inte kunna tänka sig att bygga högre än sex våningar. Småskuret!
   Men Christer Wallin och alliansen är helt besatta av den segregerande villamentaliteten. De vill reproducera 1950-talets, för att inte säga 30-talets, klassamhälle med dess arealslösande villa-tristess och bilism. 

Framtidens stad – och Lund har en framtid med Max IV och ESS – bygger på rörlighet och flexibilitet. 
   Det kräver att man gör sig av med 50-talsmodellens betungande bördor: enorma bolån, avbetalningar på bilar och pengaslukande hus, fyllda med överdimensionerade hushållsapparater. 
   Den traditionella synen på ägande håller på att bli föråldrad. I stället kommer ett nytt hyr-samhälle. 
   Dagens unga medelåldringar har för länge sedan slutat köpa bilar, de leasar i stället vid behov. Därav bilindustrins kris. Somliga avstår helt från körkort och förlitar sig på den alltmer effektiva kollektivtrafiken. 
   Allt fler vill hyra sina bostäder och de som äger sina villor vill byta till bostadsrätter. 
   Det behövs ett system som gör det lätt att bryta upp och flytta bort och som också är flexibelt på det sättet att man med kort varsel kan flytta in i en hyrd lägenhet – t ex i Lund.
   Christer Wallins dolda agenda uttrycks i hans formulering: ”Man måste ha goda boendemiljöer för alla typer av inkomster.” Så talar en Moderat som vill värna om det han föreställer sig vara de rikas önskemål om gated societies, men som morgondagens medelklass helt enkelt vill slippa bo i.


2. Spårvagnar till Arenan och Staffanstorp

Naturligtvis ska spårvagnarna söderut rulla fram på det gamla godsspåret och sedan fortsätta österut på banvallen mot Staffanstorp. 
   Vi behöver hållplatser vid Högevallsbadet, Arenan, Klostergården, Tetrapak-St Lars, Knästorp och på ett par ställen i Staffanstorp.
   Viktigast blir den nya spårvagnslinjen för Staffanstorpsborna som snabbt kan nå Lunds centrum och vid behov åka vidare ända upp till Brunnshög (för det är väl ingen idé att de fortsätter till Södra Sandby?). 
   Den intensiva trafiken på väg 108 och Malmövägen borde kunna dämpas betydligt.
   Det är Centerpartiet som föreslår spårvägsdragningen, men vi i södra Lund har aldrig tänkt oss någon annan möjlighet. 
   Varför skulle spåret in i centrums medeltida trassel när det redan finns mellan stadspark och Arena?
   Nej, spåret behövs för enkla snabba transporter till evenemang i Högevall och Arenan liksom för massorna av tjänstemän, arbetare och inte minst gymnasister från Staffanstorp.
   Vad snygga spårvagnarna, jag föreställer mig dem blåa, kommer att vara, när de passerar bron över Ringvägen med stadsparkens hav av grönska i bakgrunden en klar sommarmorgon! 
   Vad rogivande det kommer att vara att sitta i dem när de rullar mellan Knästorp och Uppåkra över de vida åkrarna bortom motorvägen!
   Sen finns det andra värden att bevara, framför allt cykelleden till Staffanstorp.

Inga kommentarer: