Om person och struktur av Sten H.

Den amerikanske presidenten har besökt Sverige. OK, ledaren för världens mäktigaste stat måste naturligtvis få ett korrekt officiellt bemötande. Till det kommer att det här är en person med ett betydande intellektuellt bagage – han är professor i juridik. Därutöver har han breda personliga erfarenheter från sin uppväxt som svart och underpriviligerad. Han har i anföranden och i sina valkampanjer visat upp att han har insikter och förståelser som inte är så vanliga. Till det kommer att har en utomordentlig formuleringsförmåga vilket gör honom till en av de främsta politiska talarna i vår tid. Inte konstigt att han bemöts med sympati och beundran, också i vårt land.
   Och inte är det konstigt att så många har knutit förhoppningar om att under hans ledning ska USA göra det rätta i världspolitiken, eller i varje fall inte uppträda kriminellt och svekfullt eller vad nu det kan kallas i politik på den nivån.

Strukturerna avgör (nästan) allt
Problemet är att det spelar i stort sett ingen roll vilka sympatiska personliga egenskaper en enskild ledare för en världsmakt har. Obama har stor frihet i att tala om det ena eller andra, men när det gäller USA: s faktiska politiska handlande är hans frihet mycket liten och vad gäller USA: ekonomisk-politiska roll i världen ligger den utanför hans domän. Ibland blir ledarens maktlöshet särskilt tydlig. Obama verkar vara en vänlig och förnuftig själ som rentav har lovat att han ska stänga Guantanamofängelset, men han kan inte.
   Det är i stort sett detta som åsyftas när man talar om att det är strukturerna som bestämmer. Det låter tråkigt och snävt och vi är alla så mycket mer böjda att tala om människor och åsikter och karaktärsegenskaper. Ja. det är omöjligt att låta bli. Och visst, ibland kan en enskild ändra historien. I stora drag skulle väl inte historien ha ändrats så mycket, men visst var det Churchills envishet 1940 som gjorde att England inte gav upp även om Hitler hade varit körd förr eller senare mot USA och Sovjet. Ja så kan man hålla på. Jag vill bara säga att det är löjeväckande när tänkande människor först talar om hur viktigt det är för oss alla att Obama blir president och sen är upprörda och besvikna när han mördar människor med raketer från luften i Jemen eller skickar missiler mot Syrien och gör en poäng i att inte bry sig om FN.
   Ja, det får räcka med detta skolmästarinlägg för i dag. En annan gång skulle det väl vara intressant att ta upp USA:s roll i världen och hur Sverige bör förhålla sig till den.