2013-12-12

En vintervecka i Lund av Gunnar Stensson

Torsdag 5 december, klockan 15. Lomma, promenaden längs vågbrytaren. Nästan omöjligt att gå mot stormen. Vågorna slår över skyddsvallen. Vattenståndet 160 cm över det normala, men betydligt högre i vågtopparna. Badbryggan krossas, men ljudet av brädor som bryts överröstas av stormens dån. Träbryggorna i hamnen under vatten. Vägen till fyren på piren spärras av tunga vågor som rullar över kullerstenarna. Höje å har svämmat över all breddar. Vattnet pressas bakåt av storm och tunga dyningar. Trädgårdar och vägar under vatten. Husens väggar piskas av storm och skum, fräsande vatten sköljer stengrunderna. Solen sjunker. De blåsvarta molnen får röda konturer. Turning Torso vacklar.

Natten till 6 december. Klostergården. Svarta, ormliknande avenbokstammar vrider sig och stönar och deras risiga toppar tvingas bugande ner mot Virvelvindsvägens grus och asfalt. Det dånar som om väldiga godståg ideligen kör förbi. Men spåren ligger tomma. Svårt att sova.

Fredagen 6 december, klockan 13. Vid Helgeands församlingshem. Hundratals samlade vid Rubensons begravning. Stormen ökar, trasiga moln rusar över himlen. Vita plastpåsar fladdrar i träden. Häftiga skurar med torra vita hagelkorn piskar mot ansiktet. Kastanjegatan klockan 18 kommer en sista hagelskur farande, sedan avtar blåsten medan vi går mot Botulfsplatsen.

Lördagen den 7 december, klockan 10. Det har slutat snöa. Solen lyser över det nya vita., mjuka. Som genom ett trollslag fylls kullen av barn med pulkor, kälkar, tefat och till och med skidor. Barnröster, barnskratt i stället för stormbrus. Jägarevägen klockan 22. Vindstilla. Glänsande snö, tunn nymåne. Sju minusgrader.

Söndagen 8 december. Vatten droppar från fönster och tak redan i morgonmörkret. Då och då rasar ett snösjok förbi fönstren. Asfalten blänker svart. Snön grånar sjukligt. Inga barn, inga vuxna. Snart sticker visset gräs och ris upp genom snön. Allt större pölar bildas. Korpvallen blir grön igen. Hundratals råkor hackar i gräset. Snart blir det mörkt.

Måndagen den 9 december, klockan 7.45. Flackarpsbron över Höje å. Vattnet spolar inte över gångbanan, men det är nära. Gryningsljuset blänker över den vidsträckta sjön i öster. Simmande bläsänder. Vattnet viskar mot vattenverkets tegelväggar. Den enda framkomliga vägen mot dungarna av svarta träd i Sankt Lars är den som går på den höga brinken söder om ån. De nya husen på Källby ängar påminner om Venedig. Nej, med sin brittiska stil snarare om London, bortom den brusande Themsen vid högvatten.

Tisdagen, onsdagen. Dimma. Stillhet. Vattnet sjunker undan. Syrenerna har gröna knoppar och hasselbuskarna gula hängen.

Inga kommentarer: