Kommandoran och de två bagarna av Gunnar Stensson

Kommandorans minilimpa som de gamla i Klostergården måste äta var varken god eller billig. Men kan du inte baka själv, så köper du limpan, tänkte Kommandoran för sig själv.
   Hon kände två bagare som bakade billiga limpor, Vardaga och Attendo hette de. De sålde mycket bröd. Det enda felet var att folk sa, att de blandade sågspån i mjölet.
   Kommandoran kom överens med dem om att i fortsättningen köpa deras limpor. Men folk tyckte att limporna smakade sågspån. De ville varken ha Kommandorans eller bagarnas limpor.
   De ville att Emil skulle baka deras limpor och så blev det också. Sedan ställde han till med ett stort nyårskalas för alla i Lönn, nej, Lund. Det kom senare att kallas ”det stora tabberaset i Lund”.
   Kommandoran ramlade ner i varggropen och satt där och tjöt tills Emil hörde det och förbarmade sig och hjälpte henne opp.
   Bagarna Vardaga och Attendo ville ingen längre veta av, så de reste till Västindien med alla pengarna de tjänat. Tyvärr fick de ingen glädje av dem eftersom de en varm dag simmade för långt ut och blev slukade av hajarna.
   Men Emil tillhandahöll goda och billiga limpor, och i Lund var alla mätta och glada.