2014-10-09

Attentatet mot vårdcentralen av Gunnar Stensson

Väntrummet i Sankt Lars vårdcentral är en viktig knutpunkt för livet i Klostergården. Där sitter vi, mest äldre patienter men också många barn, och väntar på vår tur till provtagning och behandling.
   Vi känner ju varandra inte bara till utseendet utan ofta personligt sedan åtskilliga år. Liksom vi känner personalen, Teddy, Ingrid, Alf, Kristina, Katarina, Johanna, Staffan och alla de andra samt Essie, som fortfarande syns där då och då. Det finns en trygg hemkänsla trots att vi ofta har anledning att känna ängslan när vi måste söka oss hit.
 

 
Klostergårdsborna börjar bli gamla, somliga försvinner men i deras ställe kommer unga familjer som ofta har anledning att gå hit med sina barn.
   Läkare och sköterskor skyndar förbi. Vi kallas till provtagning eller till behandling. Det är högt i tak i det ståtliga gamla huset med dess stora fönster, vackert uppdelade i små rutor med spröjsar av stål. Utanför spelar vind och sol i parkens hundraåriga träd.

Om Sankt Lars vårdcentral har Essie Andersson skrivit en till stora delar dokumentär kriminalhistoria, Händelser på Sankt Lars, kryddad med övernaturliga ingredienser som hon lägger i munnen på gamle Gustaf Arfwidsson. Vårdcentralen har funnits i mer än 30 år, men den ståtliga byggnaden har en äldre historia som sträcker sig ytterligare hundra år tillbaka i tiden. Den spökar i Essies berättelse. Det finns en mycket sammansatt och motsägelsefull Sankt Lars-stämning som vi alla är delaktiga i där vi sitter i väntrummet.

Vårdcentralen har sin speciella historia. 1989 konstaterade man att förekomsten av cancersjukdomen lymfom ökade i Klostergården. Jag känner några av de drabbade. Utsläppen från Åkerlund och Rausing var den sannolika orsaken, och Teddy tvingade företaget att minska utsläppen. Han stöddes av Byalagets namninsamling i Klostergården, men motarbetades av det borgerliga styret som rentav ville lägga ner vår vårdcentral.
   Numera använder sig girigheten av mer sofistikerade plundringssmetoder. New Public Management är det förledande namnet på ett system som infört marknadens metoder på vårdens område. Så här kan det gå till i praktiken: ”En läkare kan sätta tio tunga diagnoser på en tämligen lättsam patient och därmed kamma hem en bra summa pengar till vårdcentralen om man är lite om sig och kring sig med rymligt samvete.” Samtidigt förbises besvärligare patienter med större vårdbehov. NPM, New Public Management, uppmuntrar mindre nogräknade vårdcentraler till fusk.
   NPM kombineras med Vårdvalet som tvingar vårdcentralerna att konkurrera om patienterna med reklam och mer eller mindre kriminella metoder
   Typiskt för båda systemen är att de tvingar läkare och sköterskor att ställa vinsten i centrum i stället för vården.
   Det är vårdvalskriminaliteten som driver Essies berättelse. Via dataintrång överflyttas patienter i hemlighet från Sankt Lars till den privata vårdcentralen Blåbäret. Brottsligheten avslöjas. Den person som tvingats vara ligans verktyg knivhuggs men räddas till livet av vårdcentralens personal. Blåbäret läggs ner liksom riskkapitalisternas övriga profitmaskiner inom vården (och de politiskt ansvariga röstas bort i valet 2014, inklusive bokens huvudskurk Kalheden, antar jag).
   Dessförinnan har Röda Kapellet spelat på Mårtenstorget, Stadsparkskaféet byggts om och spännande saker hänt i det underjordiska Sankt Lars, det kulvertsystem som binder samman byggnaderna i den väldiga institutionen.
   Boken är givetvis ett måste för oss Sankt Larsare och Klostergårdsbor. Men den fungerar också som ett dokument om hur vården fungerar i det 21:a millenniet.
   Vi får tillfälle att höra Essie läsa ur den på Klostergårdens bibliotek den 10 november. Då kan man kanske också få den signerad om Essie har tillräckligt många ex. Samtidigt kan man kanske insistera på att servicebussarna återinförs för de av oss som har svårt för att gå uppför backen till Sankt Lars vårdcentral.

Inga kommentarer: