2015-01-15

Syndafloden av Gunnar Stensson

I den stora dagvattenskulverten vid järnvägsbron över Höjeå å gungar och bubblar vattenmassorna, stönar och sörplar, medan smutsvattnet stötvis spys ut och blandar sig med kalla, snabba strömmen i ån.
   Cement och stenar lossnar från plattformen vid kulverten och spolas ner i virvlarna. Den eroderas snabbt bort av vattenmassorna.
   Från Flackarpsbron ser man vidsträckta vattenytor i öster och väster.
   Bron söder om vattenverket är översvämmad. Ett träd ligger och skaver mot räcket.
   Uteklassrummet vid ån ligger under vatten. Gungande träd sticker upp ur vattnet som mangrovedungar i tropikerna.
   Källby ängar är översvämmade. Det har de varit i 40 dagar. Den som har långa stövlar kan vada i det strömmande vattnet som tynger och suger och drar. Källby ängar? Nej, Källby träsk.
   Stora stenar i underlaget under mandéernas nybyggda dopplats eroderas bort.
   Den snabba strömmen gräver i vattenverkets nybyggda vallar. Länspumparna arbetar för fullt att hålla det borta från Lunds dricksvattensystem.
   Mängder med sjöfåglar simmar på de översvämmade ängarna: bläsänder, svanar, storskarvar, viggar, gräsänder och enstaka gäss. Luften är full av måsar.
   På norra stranden står de nybyggda tegelhusen tätt med Klostergårdens sjuvåningshus som mäktig bakgrund. All grönska och alla pilevallar är borta. Kranar och grävskopor rör sig bland de skräpiga högarna med byggnadsmaterial.
   Vatten strömmar över den gamla bron där paviljongen en gång stod.
   I Sankt Lars-parken öppnade sig plötsligt ett två meter djupt slukhål med vatten och gyttja i en gräsmatta invid Höjeå å. Där hade någon kunnat sugas ner med hull och hår som i exotiska skräckfilmer.
   Nu är hålet inhägnat och Höörs väg och vatten försöker med pumpar och grävskopor fylla igen det.
   I backen ovanför vrålar motorsågarna och de hundraåriga träden faller ett efter ett. Jättelika skogsmaskiner med dånande motorer styckar dem och lägger dem i högar. Stora grävmaskiner bökar upp stubbarna med deras rotsystem.
   Här ska allt kalhuggas och hårdgöras. PEAB ska bygga bostadsrätter för de rikaste.
 

 
Men en dag kommer Syndafloden att strömma över de nya parkeringsplatserna och källarutrymmena på sin väg ner mot ån.
   På Sankt Lars väg flyter en jämn ström av bilar förbi. Bullret från HSB:s bygge överröstar motorbullret och dånet från bilarnas dubbdäck. Det går inte att komma fram på vägen under bron. Den är översvämmad.
   Trafikintensiteten ska öka. Nyligen beviljade Byggnadsnämnden Kunskapsskolan tillstånd att bygga en ny parkering.
   Den avgående borgerliga majoriteten i Utbildningsnämnden gav några vinstdrivande förskoleföretag rätt att etablera sig i parken.
   Barnen kommer att skjutsas dit i bilar från Staffanstorp och Hjärup. De hamnar i en otrygg miljö med tät trafik, strömmande vattenmassor och lurande slukhål.
   Syndafloden är över oss. Jag ser fram emot dagar, månader och år då den stiger tills vattnet forsar genom dalen och drar med sig allt: hus, enstaka kvarstående träd, bilar, bussar och lastbilar, skolor, förskolor, dagis, företag och vägbanor.
   Jag minns min gröna dal.

Inga kommentarer: