I skilda ämnen av Lucifer

Jag läser att båtförbindelsen Esbjerg-Harwich nu är nerlagd. Det var den billigaste vägen att åka till England och vi måste vara många som minns den. Man började med att åka med lyntoget från Hovedbangården, varvid man kunde skämta om att det levde upp till sitt namn genom att färdas påfallande lynt. Sen kunde man ta en öl på båten och, om man var stadd vid kassa på morgonen njuta av frukostbordet med dess övermått av färska rundstykken. På kajen i Harwich väntade en hord av slitna bärare och så befann man sig mitt i det gamla nergångna klassamhället England. för att några timmar senare utspys på Liverpool Street Station. Ack ja, nu har alltså billighetsflyget skördat ytterligare ett offer. Härnäst är det väl nattåget till Stockholm som stryker med.

Dåliga metaforer
Man kan läsa att företrädare för fyra allianspartier i Lund anser att nu har kommunalrådet Almgren(s) inte vårdat sig om företagsamheten i samband med att mobilföretaget Sony aviserat kraftiga nerdragningar. Det är en självklar reaktion från oppositionen – från vänstern talade vi om borgerlig passivitet när Astra-Seneca lade ner i Lund. Återigen anses det berömda företagsklimatet inte vara bra nog. Företagsklimat är just ett så luddigt begrepp att det kan användas till allt. Det brukar bara kunna förbättras genom fler tjänster till kommunens näringslivsenhet och resor till Cannes.
   Jag vill egentligen bara invända mot borgarnas metaforer. De säger att Almgren står ”handfallen vid sidlinjen” och att Almgren genom att samregera med V och MP ”har tappat bollen”. Jag vet inte vilken idrott det handlar om men gissar handboll och undertecknarna har väl därmed övertygat sig själva om att de har hittat en slagkraftig argumentation. Det finns inget som är mer avtändande för det politiska intresset än dåliga metaforer hämtade från idrottsvärlden. Skäll gärna på Almgren och sossarna men låt oss slippa alla dessa dåliga idrottsmetaforer!

Hyckleri
Vad som i dessa dagar är svårt att stå ut med är det hyckleri som pågår kring den påstådda antisemitismen. Det måste väl vara uppenbart att det stora problemet, och då inte bara för flyktingarna från Mellanöstern, är Israel och dess ockupationspolitik. Men det får tydligen inte nämnas och en radioreporter som antytt att det kan finnas ett samband mellan Israels politik och trakasserierna mot judar i Malmö har tvingasts be om ursäkt. Judiska trosbekännare har naturligtvis inget ansvar för hur Israel bär sig åt, men får uppenbarligen ta skit för det. Det borde inte ske och ska självklart bekämpas, men det är fullt begripligt att det sker.
   Det finns förstås en gammal antisemitisk surdeg i alla samhällsklasser. Den brukar yttra sig i att judar anses vara särskilt skickliga affärsmän. Yrkesvalet kan härledas till att judar inte släpptes in i de gamla yrkena, inte fick äga jord etc. utan var hänvisade till att hitta annan försörjning. Det är en döende form för antisemitism, åtminstone i våra trakter, och mycket mer levande i t.ex. USA. Det handlar så klart inte om religion och det gör det heller nästan aldrig när det talas om motsättningar mellan samhällsgrupper. Det handlar om politik. Jag tycker man ska vara försiktig med ord. Malmö är inte antisemitiskt utan Israelfientligt.