2015-09-10

Septembernatt av Karin S.

Vart tog det vägen?
Varmt havsvatten och sand.
Snäckan sluter sig.

Barnet i sandkanten
drömmer om goda vuxna.
Väcks aldrig ur drömmen.

Vemodet tröstar,
sveper oss i höstlöv
Regnet gråter grått.

Barnet i strandkanten
han är mitt barnbarn.
Han är alla barn.

Natten är höstdöd.
Fåglarna sover. Tystnad.
Vem väcker oron?

Barnet i strandkanten.
Vem tog ditt olevda liv?
Hur sona vår skuld?
Natten är sotsvart.
En ängel går runt huset,
manar: Vakna!

Inga kommentarer: