Den 26 september kom Stefan Löwen på
besök till Kubas FN-ambassad i New York för att träffa Kubas president
Raul Castro. Vem hade väntat sig det? Vad ska svenska medier säga om
att ett av deras långvariga hatobjekt på detta sätt hedras av ett
svenskt statsministerbesök?
Frågar sig mycket observanta Eva Björklund från Svensk-kubanska föreningen.
Sverige följer USA i hälarna, brukar det sägas. Nu är det svårt för dem som valt ut Kuba bland alla diktaturer att tycka illa om. Kina, Vietnam, Saudiarabien – många stater anses tillräckligt rumsrena för att turismen, handeln, vapenexporten dit ska blomstra. Icke så Kuba. Förrän nu, när det inhemska trycket på Vita Huset att agera har lett till några handskakningar och vissa lättnader i kontakterna länder emellan.
Inte bara kosmetik utan lättnader med faktiska konsekvenser: mer USA-dollar till familjerna hemma till stöd för privat företagsamhet, växande turistströmmar med alla de negativa följder massturismen alltid ger. Utländska investeringar på mycket goda villkor. Alltmer internetkommunikation med möjlighet för USA att påverka de unga.
Men där är det stopp. Som Kubas utrikesminister nyligen sade i FNs generalförsamling: ”fakta visar, kristallklart, att den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba är kvar i alla sina delar.” Trots att i år USAs nej till att avsluta sin illegala blockad stöttades av en enda stat, Israel.
UD har tagit ett litet steg mot bättre bilaterala relationer med Kuba. Näringslivet lyssnar på de allt bättre relationerna mellan EU och Kuba, och vill delta. Våra borgerliga media har svårt att kliva ur de gamla skorna och börja granska det nya Kuba som växer fram, med ekonomiska reformer, en självklar position i Latinamerikas väg bort från USA-beroendet och – inte minst – ett allt mer målmedvetet sökande efter vägen till det icke-kapitalistiska samhälle där egna initiativ och egen kreativitet ger framgång.
Finns denna tulipanaros? Det återstår att se. Än så länge lever utopin kvar i den politiska ledningen. Bland alla de unga som nu vuxit upp under svårförklarligt ogynnsamma villkor är det säkert få som delar utopin. Den som klarar att hänga med i de kubanska rapparnas kommentarer till läget ska finna stark kritik mot byråkrati och politik. Vilka alternativ de ser framför sig har ingen utforskat.
Kuba lever i en spännande och dynamisk process fylld av motsättningar. Som alltid i en övergångstid där klassmotsättningarna ges nytt innehåll och utmaningarna saknar klara svar
Frågar sig mycket observanta Eva Björklund från Svensk-kubanska föreningen.
Sverige följer USA i hälarna, brukar det sägas. Nu är det svårt för dem som valt ut Kuba bland alla diktaturer att tycka illa om. Kina, Vietnam, Saudiarabien – många stater anses tillräckligt rumsrena för att turismen, handeln, vapenexporten dit ska blomstra. Icke så Kuba. Förrän nu, när det inhemska trycket på Vita Huset att agera har lett till några handskakningar och vissa lättnader i kontakterna länder emellan.
Inte bara kosmetik utan lättnader med faktiska konsekvenser: mer USA-dollar till familjerna hemma till stöd för privat företagsamhet, växande turistströmmar med alla de negativa följder massturismen alltid ger. Utländska investeringar på mycket goda villkor. Alltmer internetkommunikation med möjlighet för USA att påverka de unga.
Men där är det stopp. Som Kubas utrikesminister nyligen sade i FNs generalförsamling: ”fakta visar, kristallklart, att den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba är kvar i alla sina delar.” Trots att i år USAs nej till att avsluta sin illegala blockad stöttades av en enda stat, Israel.
UD har tagit ett litet steg mot bättre bilaterala relationer med Kuba. Näringslivet lyssnar på de allt bättre relationerna mellan EU och Kuba, och vill delta. Våra borgerliga media har svårt att kliva ur de gamla skorna och börja granska det nya Kuba som växer fram, med ekonomiska reformer, en självklar position i Latinamerikas väg bort från USA-beroendet och – inte minst – ett allt mer målmedvetet sökande efter vägen till det icke-kapitalistiska samhälle där egna initiativ och egen kreativitet ger framgång.
Finns denna tulipanaros? Det återstår att se. Än så länge lever utopin kvar i den politiska ledningen. Bland alla de unga som nu vuxit upp under svårförklarligt ogynnsamma villkor är det säkert få som delar utopin. Den som klarar att hänga med i de kubanska rapparnas kommentarer till läget ska finna stark kritik mot byråkrati och politik. Vilka alternativ de ser framför sig har ingen utforskat.
Kuba lever i en spännande och dynamisk process fylld av motsättningar. Som alltid i en övergångstid där klassmotsättningarna ges nytt innehåll och utmaningarna saknar klara svar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar