Kampen mot terrorn av Gunnar Stensson

Luftrummet över Syrien surrar av stridsflyg från olika nationer, skriver Olle Lönnaeus i dagens Sydsvenska och räknar upp några av de länder som skickar ut sina blänkande dödsmaskiner från hangarfartyg och baser runt om: USA, Frankrike, Danmark, Storbritannien, Ryssland, Turkiet och Syriens Bashar al-Assad.
   Vapenprofitörerna myser.
   Stridsplanen nöjer sig inte med att snurra runt i det lilla syriska luftrummet. Nej, nej. De bombar. De fyrar av raketer. Ibland råkar de skjuta ner varandra. Shit happens. Då grälar ägarna. Ibland exploderar en målsökande robot i något lasarett. Ibland hamnar en vilsekommen drönare i marknadsvimlet i en eller annan stad.
   Människorna på marken kan inte rädda sig, var de än befinner sig. De sprängda, brända, sönderskjutna kroppar som en gång var levande män, kvinnor och barn klassas som nedgjorda  terrorister. Eller i vissa fall som offer för collateral damage.
   Och nu vill ett tjog Mellanöstern-diktaturer med Saudiarabien (som finansierat alla sidor i konflikten) i spetsen också blanda sig i leken. Djävulsdansen blir allt hetsigare.
   De svenska bombliberalernas tuffa gossar bönar och ber: Vi vill vara med vi också. Vi vill också bomba och skjuta och fyra av raketer!
   Det är dyrt, men vi har råd, vi är lika rika som dom andra, tjatar Jan Björklund.
   Vi med är hjältar som kan göra svåra och farliga saker, deklarerar Allan Widman och biter ihop käkarna som Tom Cruise. Vi kan också utrota IS-agenter! Sverige måste vara solidariskt med de tappra amerikanerna och danskarna och fransmännen och britterna och turkarna och tyskarna och ryssarna. Annars är dom inte solidariska med oss.
   Men Peter Hultqvist och Margot Wallström håller emot. Jas Gripen får inte vara med i leken. Vi  nöjer oss med att skicka transportplan med materiel.