2016-04-07

Landsförräderi? av Lucifer

Jag ska inte trötta läsekretsen med ännu en upprörd text om hur en regering av socialdemokrater och miljöpartister tänker skriva under det s.k. Värdlandsavtalet. Avtalet är en förberedelse för att Nato, dvs. USA, ska upprätta baser med krigsmateriel och trupper när den svenska regeringen ger sitt tillstånd till detta. Allt förarbete ska då vara klart och planerna kan sättas i verket utan särskild betänketid. Detta är den s.a.s. krigsförberedande delen av avtalet.
   Men det finns också en på sikt verkande del som nog måste ses som ett led i den psykologiska krigföring som Ryssland utsättes för och själv medverkar i. Det handlar om inringningen av Ryssland. USA har ungefär 800 militära baser runt om i världen. Ryssland har utanför sitt territorium halvön Krim, en flyg- och flottbas i Syrien och ett samarbete med Vitryssland. USA har anslutit ett antal tidigare Sovjetallierade stater till Nato, ja rentav vissa tidigare delar av Sovjet . USA står för 40 procent av världens militärutgifter Ryssland för 4 procent, Ryssland förklarar att man är bekymrad över Natos inringning i Östersjöområdet varvid Nato deklarerar sin upprördhet över att Ryssland har synpunkter på andra länders utrikespolitik.
   För några veckor sedan publicerade Dagens Nyheter en huvudledare under runriken ”Putins svenska brigad”. Man kan säga att den pekade ut oss som visar viss förståelse för de ryska argumenten som landsförrädare – vi är alltså Putins svenska brigad. Det säger något om hur debatten har hårdnat och vulgariserats. Senast jag möttes av beskyllningar av det slaget var när jag sålde Vietnam-bulletinen på gatan på 1960-talet då prydliga förbipasserande frågade hur mycket jag fick från Peking (eller var det Moskva?) för detta. Per T. Ohlsson i Sydsvenskan är inte ensam i sina fördömanden även om han gärna poserar som ensam sanningssägare. Han är nog dessvärre representativ för den svenska borgerligheten av i dag, denna borgerlighet som på enad front vill att vi går med i Nato. Det ska bli intressant att se hur långt man kommer att gå i sin hets. Jag fruktar att det blir värre än på femtiotalet då socialdemokratin ännu bjöd ett kraftigt motstånd. Nu verkar S för ett värdlandsavtal, steget innan Natoanslutning.
   OK, kanske man ska hålla inne med de starka orden, Dagens Nyheter bytte faktiskt rubrik till nästa upplaga (det blev i stället det lätt obegripliga ”Försvara viktigare än förstå”) och det tyder i varje fall på visst omdöme. Men hur länge räcker det?

Inga kommentarer: