20 augusti 68 krossade sovjetiska stridsvagnar Pragvåren, den rörelse som kämpade för socialism med ett mänskligt ansikte. En enda svensk partiledare krävde att Sverige skulle bryta förbindelserna med Sovjet: C H Hermansson.
Strax därpå var det val. Jag röstade för första gången på VPK. Partiet hamnade långt under den ännu inte uppfunna fyraprocentsspärren men blev kvar i riksdagen tack vare mandat i första kammaren.
Under Vietnam-åren fram till 1976 gällde enhetsfronten mot USA-imperialismen och jag hade som många andra undvikit att organisera mig partipolitiskt.
CH hade avgått och Lars Werner var partiledare. Sovjetunionen stödde den breda falang partimedlemmar som motsatte sig den nya politiken. På gatorna i Lund sålde de Norrskensflamman i konkurrens med CH-trogna VPK:are som sålde Ny Dag. Det var kampåren mot flammaniterna. Själv sålde jag förstås Vietnambulletinen.
Maoisterna la ner FNL-rörelsen 76 och försökte överföra de politiska och ekonomiska resurserna till Kampuchea. De blundade för Pol Pots folkmordspolitik som redan då var uppenbar. Beppo Persson och jag bildade tillsammans med många andra ”Solidaritet med Vietnam”.
Jag blev medlem i VPK Lund vars majoritet stödde CH:s eurokommunistiska linje. Jag invaldes i Lunds kongressdelegation. Hela hösten 77 debatterade vi, bland annat i Veckobladet, utformningen av ett Demokratiskt manifest som tog avstånd från Sovjetunionen och dess satelliter. Våra starkaste motståndare var Daniel Kallos och Svante Nordin. Vi kallade dem traditionalister. En av våra inspiratörer var Jörn Svensson.
Stora delegationer från Sovjetunionen och flera öststater välkomnades till kongressen i Folkets hus i Stockholm. Jörn uppmanade oss att ligga lågt. Det vägrade vi. Vi hade ett långt, omsorgsfullt förberett tal som Kitten Anderberg och jag skulle framföra. Kongressledningen såg till att vi fick hålla det inför en nästan tom sal. Gäster och flertalet kongressdelegater var ute och åt.
CH studerade de ekonomiska strukturerna och skrev Monopol och storfinans: de femton familjerna, där han tillämpade marxismens idéer på det svenska samhället och föregrep Piketty, vars huvudtes är att ekonomisk koncentration leder till stagnation och till den populism som idag förhärjar de europeiska länderna, Ryssland och USA.
CH tog också initiativ till studiecirkelverksamheten kring Peter Weiss ”Motståndets estetik”, 1976 utgiven på Arbetarkultur, partiets bokförlag.
79 gjorde VPK Lund ett rekordval och kunde besätta 60 kommunala ansvarsposter. På riksnivå fick partiet 5,6 procent.
När general Gomulka den 13 december 81 genomförde en militärkupp i Polen för att stoppa demokratirörelsen och fackföreningen Solidarnosc valde VPK Lund samma väg som CH gjort i augusti 68: vi bröt offentligt med Sovjet och satellitstaterna. Jag ringde under pågående möte i partilokalen vid Bredgatan in beskedet till Lars Werner (på den tiden kunde man nå alla människor med ett enkelt telefonsamtal). Han klagade över en menisk i knäet.
Efter Sovjetunionens sammanbrott tio år senare fanns det bara en väg för partiet. VPK blev VP. CH:s nya vänster hade uppstått, som han förutsagt 25 år tidigare.
Gudrun Schyman tillförde en feministisk dimension och partiet nådde tolv procent i EU-valet 1995.
Politiska och ideologiska bakslag följde men CH:s huvudlinje gäller än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar