2016-11-03

Mer mod än pengar? Vad ska Malmö göra för att bli en hel stad? av Staffan Lindberg

Malmös väg in i framtiden är inte skriven ännu. Staden har de senaste 25 åren genomgått en dramatisk övergång från industristad till tjänstestad med många högkvalificerade jobb men också med väldigt många lågkvalificerade jobb. 15 procent är arbetslösa, dubbelt så många som i hela landet. Allt detta skildras förtjänstfullt i en stor artikel i Sydsvenskan den 26 juni 2016. Heidi Avellan har nyligen anknutit till denna förståelse av Malmös situation i en krönika i samma tidning (29 oktober). Där pläderar hon för att Malmö behöver hjälp och förståelse, men vad är det för hjälp Malmö behöver och hur kan Malmö lyfta sig självt?

Det stora problemet för Malmö just nu är att staden har flest invandrare i Sverige i förhållande till sin folkmängd. Staden ’svämmas över’ genom EBO, dvs. att det är fritt för flyktingar att bosätta sig hos släktingar - kallat eget boende. Det blir billigare för staten, som står för kostnaderna, men mycket dyrt för Malmö. Något måste göras!

Malmö kommun håller samtidigt infrastruktur och service för många företag vars högavlönade anställda bor i rika kranskommuner som Vellinge, Skurup och Lomma och betalar skatt där. Malmö är en fattig kommun i förhållande till de sociala behoven. Skatteutjämning i all ära, men en kommunsammanslagning vore det självklara. Det verkar inte stå på den politiska dagordningen. Den borde göra det.

Malmö är framtidsstaden med nya uppfinningar, ny teknik, nu snart med eget universitet, ett blomstrande kulturliv (teater, musik, konst, litteratur) och med imponerande nya byggnader och institutioner, Turning Torso, Malmö Live… Närheten till Köpenhamn och bron över dit är en del av det spännande. Detta drar framförallt ungdomar från hela landet. Men som ett damoklessvärd vilar passkontrollen över staden och kan dra ner investeringar och antalet nya jobb.

I konkurrensen om jobben får inte de med bristande språkkunskaper, inga eller dåliga gymnasiebetyg, och brist på ”uppförandekod” plats. Instängda och beslöjade flickor som inte får röra sig fritt; pojkar som inte vet hur man hälsar och tilltalar på ett acceptabelt sätt. Det verkar spela liten roll att de är de artigast på bussen.

Vissa viktiga sociala roller för unga vuxna fattas. Extra jobb, lärlings- och praktikjobb går inte till de ungdomar som behöver dem för att socialiseras in i vuxen- och arbetslivet. De går till sommarjobbande studerande och som deltidsjobb för studerande och de allra flesta rekryteras genom sociala nätverk i familj och vänskapskrets.

Hopplösheten hos de som står utanför leder till isolering framför datorn eller medlemskap i gäng, flera kriminella, ett stort svart hål. Många är drogberoenden, en del har sympatier för IS.

Den vanliga fattigdomen drabbar ensamstående med barn, arbetslösa, och drogberoende. Hemlösheten är bara toppen på isberget.

Malmö drömmer sig igenom allt detta genom de stora framgångarna för Malmö FF, FC Rosengården och Malmö Redhawks. Idrotten är Malmös ”religion”. Men bristen på egen framgång kan bli både inåtvänd sorg och utåtriktad aggressivitet.

Uppdelningen i isolerade grupper (etniska och andra segment) med olika resurser, som existerar sida vid sida i Malmös ”anonyma” storstadsumgänge, kan ses som en ömtålig jämvikt, en balans som är minerad av ”orättvisor” och ibland av konkurrens om gemensamma resurser. Vad gör fattiga ungdomar på sommaren när andra är på semester? Bränner bilar, utmanar polisen? Något som är spännande och ”kul” helt enkelt. Svaret är inte fler poliser.

Helheten är en salig blandning av skönhet, glädje och möjligheter ihop med misär, uppgivenhet och svarta hål av förtryck och kriminalitet. I denna värld gäller djungelinstinkten: att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och inte tvärtom.

Vad är lösningarna? Det behövs en social demokrati och omsorg inom familj, skola, fritidsaktiviteter, politik och arbetsliv. Invandrare har oftast en starkare tro på dessa värden än svenskfödda. De kan starkt bidra till att stärka dessa värden om de ges chansen fullt ut.

Vad kan kommunen göra? Integrera alla i verksamheter. Skapa institutioner som ger plats åt alla, t ex fritidsgårdar med autonomi, som är direkt knutna till skolor i området. Ideella föreningar med kommunalt stöd täcker långt färre ungdomar än vad som behövs och tillfredsställer oftast de som redan har det bra.

Ge röst åt dem som är i underläge i olika former. Skapa alternativ för dem som faller utanför.

Kommersialisering av staden och dess platser, byråkratiskt tekniska styrformer och centralisering, som nu är aktuellt i Malmö kommun, går stick i stäv med dessa starka behov. Omsorg är inte bara lagar och likabehandling. Den måste levas ut mellan levande människor.
Staffan Lindberg, Professor emeritus i sociologi, Lunds universitet, Studiecirkelledare på ABF i Malmö

Inga kommentarer: