President Rumpa hade äntligen fått uppleva en
lycklig vecka, den första sedan han blev president. Fucking Assad hade
gjort bort sig genom att gasbomba. Och sedan hade han försökt skylla
ifrån sig. Och Putte hjälpte honom att ljuga.
President Rumpa sken som en sol. Nu kunde han slå två flugor i en smäll! Han hade instruerat rumpnissen Spicer om vad han skulle säga på presskonferensen:
”Så här ska du säja: Assad är värre än Hitler. Inte ens Hitler sjönk så lågt att han använde gas. Och Spicer sa det och världen lyssnade. Visserligen blev den där juden Netanyahu sur och tjatade om Auschwitz. Men va fan, Auschwitz var inte nåt terroristnäste, det var ett koncentrationsläger. Det är en jävla skillnad. Assad gasade inte ihjäl fångar. Han gasade ihjäl folk i krig! I krig!
Sen bjöd jag hem Kinas president Xi. Jag hade ett par överraskningar i bakfickan. Den första var att jag skickat hangarfartyget Carl Vinson (uppkallat efter en rasistisk politiker som rustade upp flottan under WW2) plus fem, sex andra krigsfartyg mot Nordkorea och kanske Sydkorea och Kina. Vad ger du mej för det? På tv såg det ut som en jävla krigsfilm. Och det kan bli ett krig. Mot vilket land som helst.
President Xi och jag hade i alla fall ett jävla härligt kalas i Mar-a-Lago”, fortsatte president Rumpa och fes belåtet.
”Vet du inte vad Mar-a-Lago är? Mitt eget horhus i Florida. Vi åt den mest underbara chokladtårta du någonsin sett och president Xi njöt av den!
Just då skickade jag iväg 59 missiler. Tomahawk. Mot fucking Assads skithus. Där luktar det gas!”
President Rumpa släppte en brakare till.
”Nu du, sa jag till Xi. I detta ögonblick skickar jag 59 tomahawk-missiler mot Irak. Pang! Pang! Pang!
Xi är kall, men han sänkte skeden och torkade bort grädden från munnen. Just då ringde någon. Missilerna ska till Syrien, Assad bor inte i Irak, fick jag veta. Vad fan spelar det för roll, rumpnisse, sa jag. Islamist som islamist.
Den kinesiske premiärministern höll masken. Men jag såg att han var imponerad.
Och inte bara han. Nato-nissarna också. Jag hade ju sagt åt dom att betala vad det kostade att kriga själva. Och dom vägrade. Men nu blev det annat ljud i skällan. Vi betalar! Vi betalar! jamade dom.
Jag var så jävla nöjd den kvällen. Allting klaffade. Jag kände att jag måste skicka ett sista budskap till världens folk. Jag skulle släppa historiens största bomb mot Afghanistan. Vi har en som kallas Mother of all bombs.
President Rumpa sken som en sol. Nu kunde han slå två flugor i en smäll! Han hade instruerat rumpnissen Spicer om vad han skulle säga på presskonferensen:
”Så här ska du säja: Assad är värre än Hitler. Inte ens Hitler sjönk så lågt att han använde gas. Och Spicer sa det och världen lyssnade. Visserligen blev den där juden Netanyahu sur och tjatade om Auschwitz. Men va fan, Auschwitz var inte nåt terroristnäste, det var ett koncentrationsläger. Det är en jävla skillnad. Assad gasade inte ihjäl fångar. Han gasade ihjäl folk i krig! I krig!
Sen bjöd jag hem Kinas president Xi. Jag hade ett par överraskningar i bakfickan. Den första var att jag skickat hangarfartyget Carl Vinson (uppkallat efter en rasistisk politiker som rustade upp flottan under WW2) plus fem, sex andra krigsfartyg mot Nordkorea och kanske Sydkorea och Kina. Vad ger du mej för det? På tv såg det ut som en jävla krigsfilm. Och det kan bli ett krig. Mot vilket land som helst.
President Xi och jag hade i alla fall ett jävla härligt kalas i Mar-a-Lago”, fortsatte president Rumpa och fes belåtet.
”Vet du inte vad Mar-a-Lago är? Mitt eget horhus i Florida. Vi åt den mest underbara chokladtårta du någonsin sett och president Xi njöt av den!
Just då skickade jag iväg 59 missiler. Tomahawk. Mot fucking Assads skithus. Där luktar det gas!”
President Rumpa släppte en brakare till.
”Nu du, sa jag till Xi. I detta ögonblick skickar jag 59 tomahawk-missiler mot Irak. Pang! Pang! Pang!
Xi är kall, men han sänkte skeden och torkade bort grädden från munnen. Just då ringde någon. Missilerna ska till Syrien, Assad bor inte i Irak, fick jag veta. Vad fan spelar det för roll, rumpnisse, sa jag. Islamist som islamist.
Den kinesiske premiärministern höll masken. Men jag såg att han var imponerad.
Och inte bara han. Nato-nissarna också. Jag hade ju sagt åt dom att betala vad det kostade att kriga själva. Och dom vägrade. Men nu blev det annat ljud i skällan. Vi betalar! Vi betalar! jamade dom.
Jag var så jävla nöjd den kvällen. Allting klaffade. Jag kände att jag måste skicka ett sista budskap till världens folk. Jag skulle släppa historiens största bomb mot Afghanistan. Vi har en som kallas Mother of all bombs.
När den ramlade ut från jumbojeten såg den ut som en – som en kolossal, sprängfull septiktank och sen, när den exploderade och skiten flög...
Det vore kul att släppa en atombomb till slut! Och vem vet – det här kan sluta hur som helst.
Men först ska jag åka i drottningens gyllene vagn på the streets of London. Och nu är det dags to grab a fucking pussy. Annars exploderar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar