Recension: Upplysningsfilosofernas misstag – det är gemenskaper som bär upp den av Staffan Lindberg

Per Molander har skrivit en mycket intressant bok med titeln Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin (Weyler 2017).
   Utgångspunkterna är upplysningsfilosoferna på kontinenten och den parallella samhällsutveck-lingen från bonde- och feodalsamhällen till industrialiserings och kapitalism. Den är också en fin teckning av de olika ideologiska lägren, de radikala, liberala och konservativa.
   I centrum för boken står förhållandet mellan, staten, ekonomin, den politiska demokratin och civilsamhället. Alla dessa fenomen förändras in i nutiden. Det är den politiska demokratins förmåga att upprätthålla en opartisk, rättvis och långsiktigt reglerande roll som är under granskning.
   Under loppet av 300 sidor avhandlas också diverse filosofier och tänkande, från upplysningens ”fiender” fram till ny-liberalismens tes om ekonomin och marknadens rätt att dominera över staten och en allmän moral. Inte undra på att den borgerliga pressen recenserat boken negativt. ”Inget nytt, gammal skåpmat”, låter det som.
   Det jag saknar är lite mer sociologi. När upplysningens idéer förverkligades genom demokratins genombrott var det genom de stora folkrörelserna mobilisering av vanliga medborgare. Idéerna bars upp arbetarrörelser, kvinnorörelser och många andra civila gemenskaper.
   När den demokratiska staten nu hotas av en allt starkare global kapitalism och dess politik är det en förnyelse av dessa folkrörelser som behövs. Lokala och nationella gemenskaper som kan överrösta den vulgära populismens falska s.k. kulturkonservatism. Stå upp Löfven och alla andra demokrater, inte bara mot NATOS krigshets utan för den svenska välfärdsstaten!